Etikett: Ledarskap

Att lyssna med ögonen

Publicerat den av

Djur kommunicerar med oss hela tiden. Bara för att de inte använder våra ord eller kan uttrycka sig så vi förstår tydligt så betyder det inte att dom inte “pratar” med oss.

Theo är väldigt tydlig i sitt lilla taxspråk. När han är missnöjd med vart vi går eller med att vara i koppel så lägger han sig ner. Det första jag gör är ju så klart att kolla att han inte har skadat sig. Men när den lilla proceduren är över så kan man konstatera att det inte är något fel på honom. Han vill bara inte, just idag:

Har han ont så visar han det tydligt. Han hade inte ont (klämmer å känner igenom honom och när vi stannar så vill han gärna dra igång världens busryck med den andra taxen), han var inte trött (eftersom vi bara kom 100 m från huset) och det var inte särskilt varmt. Theo gillar inte att vara i koppel. Han kan sätta sig ner, blänga på kopplet å puffa med nosen på kopplet som att han säger “men ta bort snöret då”. Så uteslutning gör att det inte är fel på honom, han vill bara inte gå denna väg denna dag. Han följer gärna med när vi går åt rätt håll (ofta hemåt eller ut på någon spännande stig). Detta är samma kväll:

Om jag skulle utgå från att han gjorde detta för att “jävlas” eller straffa mig så skulle jag kanske dra med honom, rycka i honom, skälla på honom osv. Men om jag istället tänker att han försöker kommunicera sitt missnöje med något så kan jag istället välja att (efter att först konstatera att han inte är skadad) locka med honom (genom godis, lek eller välja en annan väg), vända om å gå åt det håll han vill eller stanna en stund med honom där han är. Theo gillar att bara sitta och titta på saker även om det råkar vara att han stannar mitt på vägen.

Min tanke när folk tycker de måste vara bestämda, tydliga eller visa vem som bestämmer över sin hund (mitt “favorit” uttryck bland de som inte kommunicerar med hundar utan kör diktatorstil) är sorg. Så sorgligt att hunden inte får kommunicera, inte bli lyssnad på. Att hunden inte alltid kan få sin vilja fram, som att vi inte alltid vänder om för att Theo vill de, är inte detsamma som att inte lyssna. Men man kan hantera situationen på ett sätt som inte kräver att man rycker i hunden, skäller på hunden, bestraffar hunden, nyper hunden, släpar hunden osv.

Det finns vänligare sätt att lösa en situation på om man bara lyssnar med ögonen! Hunden kommunicerar hela tiden.

Nog om det. Här kommer en film på havsörnarna (ja den är kort typ 10 sekunder lång och man ser bara en svart prick men det är mäktiga fåglar som måste förevigas då det är första gångerna som jag ser dom så nära)som håller till ovanför oss. Känns sådär med dem så nära. Ängarna är bakom vårt hus. Just denna örn blev jagad av någon annan, mindre, rovfågel.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Är vi hundägare korkade?

Publicerat den av

En skribent i Expressen går till attack och kallar hundägare för korkade. Läs hela artikeln här.

SKK har uppgett att hunden har gått från sällskap till fullvärdig familjemedlem och frågan är då om vi i samband med det blir korkade? Att man släpper på regler och respekt för omgivningen då hunden som familjemedlem inte hålls lika hårt längre?

Själv ser jag mina hundar som familjemedlemmar. Men jag är fullständigt medveten om att de är hundar och inte barn eller något annat. Mitt ansvar som hundägare är att:

  • Plocka upp efter hunden
  • Hålla min hund under sådan uppsikt att den inte orsakar olägenheten för andra
  • Hålla hunden kopplad då den inte får jaga eller förfölja vilt
  • Respektera att hundar inte får följa med över allt och att alla inte vill hälsa på min hund
  • Att min hund är mitt ansvar, jag ansvarar för de skador som min hund orsakar på saker, personer eller andra djur
  • Sköta om hunden så den inte utsätts för lidande och se till att den får nödvändig vård
  • Uppfostra min hund med sådana metoder som främjar relation, tillit och inlärning och inte utsätta hunden för obehag eller skrämma/göra illa den

Har det blivit ett “vi och dom” tänkande mellan hundägare och icke-hundägare? I så fall är det mycket tråkigt. Skribenten påtalar att inte alla hundägare missköter sig men att många (merparten?) gör det.

Så klart innebär att ökat antal hundar i samhället fler konfrontationer och fler situationer som en nybliven eller okunnig hundägare inte klarar av. Det är alltid tråkigt och det skapar dålig stämning för alla.

Jag tycker dock att i de flesta fall så fungerar det bra att ha hund i samhället. Så länge jag tar ansvar för min hund och DU tar ansvar för DIN hund eller DINA barn. Sen kan vi hjälpas åt att lära varandra vad som fungerar och inte.

Istället för polarisering kan vi väl försöka hjälpa varandra? Sprida kunskap till de som vill skaffa hund om hur de gör det klokaste valet och att folk tänker till innan de skaffar hunden – har jag råd/tid/ork/lust med det arbete som krävs?

Strängare djurskyddslagar för de som missköter sina djur och för de som låter djuren springa lösa och skada andra/andra djur. Mer tydlighet i hur olika träningsmetoder påverkar djuren. Jag tror att många TV program framtvingar en helt annan inställning till hundträning än man tidigare haft, då man kanske med mer sunt förnuft löste situationer. Idag ska det “hyschas” och “pyschas” å ryckas i koppel och kastas skramlande burkar på hundar. Leder knappast till en väluppfostrad hund.

Har hundägare blivit mer korkade?

  • Upplever mer hat mot oss hundägare än problem med hundar (50%, 5 Votes)
  • Ja, jag upplevde färre problem för några år sedan (20%, 2 Votes)
  • Ja, men inte det beror på fler hundägare i städerna (10%, 1 Votes)
  • Ja, hundar får göra som de vill idag utan ramar (10%, 1 Votes)
  • Nej, Inte där jag bor (10%, 1 Votes)
  • Nej, men jag gillar ändå inte hundar (0%, 0 Votes)
  • Vet ej (0%, 0 Votes)
  • Annat (0%, 0 Votes)

Total Voters: 10

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Mer hundkunskap önskas

Publicerat den av

Ibland önskar man att folk hade lite mer hundkunskaper. Jag blir lika ledsen varje gång jag ser en annons om en hund som ska omplaceras “annars avlivas den”, gärna med tillägget “det sker imorgon kl. 0000”. Eller än värre de som inte ens ids bry sig om att söka ett nytt hem utan säger till nån släkting – “ja hittar du ett hem innan imorgon så får den väl leva vidare”. Är inte hundens liv värt någonting alls? Kan man inte ens bemöda sig att finna ett nytt hem? Vi människor är bra egoistiska och okänsliga. Ett liv är väl ett liv oavsett?

Jag är inte emot avlivningar, i vissa fall är det sista utvägen och till och med nödvändigt. Men att inte ens bemöda sig att försöka ge hunden en ny chans tycker jag är oerhört omänskligt. Lathet går före. En hund kan få ett mycket gott liv hos någon annan, ett liv som hunden förtjänar. Har man skaffat hund eller tagit över en hund har man ett ansvar. Det gäller även när det inte längre fungerar.

Personligen har jag svårt när man omplacerar hundar för att de inte fungerar till den aktivitet man tänkt sig eller när den ska pensioneras från en aktivitet. Oavsett om det är jakthund, agility eller lydnad. Hunden går ju in med de förutsättningar den har. Om den har gett sitt “yrkesliv” åt dig så förtjänar den väl att få pensioneras i samma trygga hem? Det är inte slit och slänggrejer. Sen förstår jag ägare som blir besvikna om den hund de tagit hem inte fungerar till den aktivitet de tänkt sig. De kanske inte har plats för “endast en sällskapshund”. Men jag tycker inte det är ok när det gäller ett liv/individ. Vi har alla våra fel och brister, ingen är perfekt. Man kan ändå bidra till mycket och kanske öppna ögonen för andra aktiviteter, våga prova nytt, eller bara lära sig njuta av livet utan krav också. Hundar kan lära oss så mycket som vi människor ibland glömmer bort.

Sedan detta svåra ämne med hund och barn. Hur gör man på ett bra sätt för att hunden och barnen ska gå bra ihop? Speciellt om det inte är min hund?

Själv försöker jag tänka att mina hundar är mitt ansvar runt barn. Jag belönar alltid hundarna när de är lugna kring barn eller när de själv väljer att gå ifrån. Jag tror inte på att gorma på hunden, platsa den eller schasa iväg den så fort den är nära barn. Risken är att den förknippar barnen med något negativt. Om hunden blir ivrig och välter barnet så tror jag inte på att fya eller gorma. Förebygg hellre om du vet att hunden är livlig eller bli glad. Straffa inte beteendet och framför allt LÄR barnet hur de ska umgås med hundarna. Om man inte sett en situation så vet man inte vad som föregått den. Ett barn kan ju ha lockat fram hunden från platsliggningen, då tycker jag det är orättvist att gorma på hunden.

Men sen dagens klokaste: Läs i Expressen här om att vi hundägare inte är ansvariga för andra människors hundrädsla. Jag känner igen det där med bajspåsedödssynden! Haha! Är så plikttrogen när det gäller att plocka upp hundbajset att jag nästan är beredd att städa upp efter andra för att slippa blickarna och de sura minerna när icke-hundägare passerar hundbajs. Det är inte min hund som skitit där bara för att vi passerade! Skäms ton när jag glömt bajspåse även om jag då ser till att taxarna rastas i skogen eller på andra ställen där hundbajset faktiskt gör så liten skada som möjligt. Kommer fortfarande ihåg när jag med diskbråck försökte rasta Alf efter cykelvägen och han satte sig och bajsade. Jag tog mig verkligen inte ner då ryggen var helt orörlig. Jag stapplade iväg bara för att ta mig hem och då ropar en kvinna “TA UPP BAJSET”. Ja jo jag vet men jag KAN ju faktiskt inte BÖJA mig. Nu låg det inte heller i mitten av gången eller där barn leker. Kändes som att om jag till 100 % alltid plockar upp och nu vid ett tillfälle av sjukdom inte klarade av det så är det ingen big deal men det är ju alltid just DÅ det står någon och ser på som inte vet det. Dock ides jag inte ropa tillbaka utan la mig  halvt rullandes i snön och fick upp skiten i påsen. Fan va ont det gjorde!

Kan också känna igen mig i att vi hundägare nästan är lite kuvade. Det är mycket skyldigheter vi har men få rättigheter. Vi tar gärna på oss det men är det alltid så att vi ska be om ursäkt för att vi har en hund brevid oss? I andra länder känns det som en större öppenhet mot att ha hund som sällskap och vän. De är mer välkomna.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Ett “Å herre gud” inlägg igen

Publicerat den av

Ja man slutar aldrig förvånas över allt elände man får läsa. Vi lever år 2017, man skulle kunna tro att världen har kommit långt när det gäller kunskap om inlärning, om förståelse, resonemang och empati. Men nej.

Fick upp ett inlägg från en Amerikansk sida om varför det inte är bra att “aga” (aka slå) sina barn. Inlägget hade hundratals, om inte tusentals kommentarer om att “jag blev minsann agad som barn och jag tog ingen skada”, “om mina barn behöver a good spanking så kommer de att få det”, “när inget annat fungerar så är aga nödvändigt”.

Istället för att vända på det – om inget annat fungerar har väl du som förälder misslyckats?

Om man inte förstår detta om sina egna barn, hur ska man då förvänta sig att det landet ska behandla sina djur/husdjur bättre? Det är så tragiskt att när kunskapen tar slut så tar våldet vid, och bortförklaras som något nödvändigt, stärkande och tydliggörande.

Fick också upp en namninsamling för hårdare straff mot de som döms för djurplågeri i Sverige. En fin tanke som många står bakom. Tyvärr är det ju få som fälls för det. Men när jag läser texten så står det bara om hur man ska öka straffen och välja hårdare straff för djurplågeri. Tyvärr tror jag vi måste börja i en annan enda. Så länge djur i vårt land betraktas (i lagens mening) som gods eller vara så kommer vi knappast se någon skärpning av straffen. Om vi istället skulle få in en lagändring där djur ses som levande individer, med förmåga till relationsskapande och kommunikation med andra arter, så skulle vi på ett mycket bättre sätt kunna skärpa straffen. Då gör du ju faktiskt illa någon! Att slå på en byrå och slå på en hund är samma handling men det får två helt olika konsekvenser eftersom hunden far illa av detta på ett fysiskt och känslomässigt plan.

Jag tror tyvärr inte namninsamlingen tas på allvar av rättsväsendet om man bara yrkar på skärpta straff utifrån en känslomässig åsikt att det fel och grymt. Men får vi in att djur är individer med känslor och tankar så borde straffen så höjas ordentligt!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hur svårt är det inte?

Publicerat den av

Upptäckte nyss hur svårt det är att hitta en bra hundinstruktör att träna för/följa. Har gillat en sida på FB då personen som la ut filmerna (engelska) i tal sa mycket kloka saker. Sedan, idag, dök det upp ett klipp där människan har ett stakel (halsband med metalspikar som går in mot hundens nacke) på hunden! Herregud! Inte alls vad jag förespråkar. Är högst olagligt i vårt land!

Mycket förvirrande när det personen säger låter klokt, att jobba med belöning och beröm, men personen i handling använder tvång och/eller obehag!

Jag har så klart tagit bort denna sida från min FB men jag förstår hur svårt det är att hitta någon bra tränare som man tror på. Som inte bara säger “fina moderna saker” utan jobbar med det i handling. Tycker lite synd om nya hundägare som vill väl och går en kurs, men som kanske inte kan värdera det som sägs/görs. Jag kan bara åter uppmana: KÄNNS det inte bra att göra som instruktören säger, BYT! Gå på magkänsla. Får du tveksamheter i om det är bra att rycka i kopplet, “pyscha”, trycka ner eller på annat sätt skapa obehag hos dig och/eller hunden så gå på känslan. Det spelar ingen roll om instruktören kan “övertala” dig eller är bra på att ge “logiska” förklaringar till hur de menar. Precis som en jag stötte på som tyckte att man kunde “kicka till hunden men inte så hårt för du ska ju inte göra illa den”. Nä men man behöver ju inte “kicka till” hunden överhuvudtaget! Det skapar bara obehag och har inget i hundträning att göra.

Idag har vi bara flumtränat hemma. Tog fram den nya konen och tränade att runda den. Alf var en stjärna från början medan Theo vispade runt runt runt över hela köket. Theo var däremot mycket bättre på att hämta en boll och lägga i lådan. Dock inte i det klippet som ligger ute på IG 😀 Där hade han totalt tappat det. Men han var jätteduktig innan 😉

En bild från tidigare träning, då vi hyrt hall. Måste göra det snart igen! Det är så roligt att träna med olika hjälpmedel.

Dagens fråga blir:

Har du träffat en hundinstruktör du blivit tveksam till?

  • Ja, jag böt direkt/avbröt kursen (40%, 8 Votes)
  • Ja, men vågade inte byta (25%, 5 Votes)
  • Nej (10%, 2 Votes)
  • Är själv instruktör och jobbar utifrån det jag tror på (10%, 2 Votes)
  • Ja, konfronterade personen (5%, 1 Votes)
  • Vet ej (5%, 1 Votes)
  • Annat (5%, 1 Votes)

Total Voters: 20

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att skryta om sin (o)förmåga

Publicerat den av

Läste ett inlägg på fb av en vän som stött på en äldre herre som skrutit över alla hundar som i många år försökt bita honom, som han tryckt ner, hållit fast, brottats med och “spöat”.

Nu är denna äldre föråldrade generation förhoppningsvis på utdöende, eftersom vi i dag vet bättre än att alfa rulla en hund som hugger.

Men hör man inte själv hur det låter? Läs det igen. Att trycka ner, hålla fast, spöa, kasta iväg, rycka i koppel, “pychsa” å morra åt. Låter det som något trevligt? Som någon kunnig person? I mina öron låter det som en person som helt utan kunskap om hundars beteende vill hävda sig själv som någon härskarfigur! Men en ledarfigur gör aldrig så i det fria. En hund alfarullar aldrig en annan hund. Om en hund visar sig “ofarlig” inför en annan gör den det av egen vilja, inte för att den blir nedtryckt. Dessa härskartekniker används av diktaturer. I hundflockar finns ingen diktator…

Kommenterade ett annat inlägg på fb där en person hävdar att hunden visade dominans och rang i en situation. Jag svarade med att idag vet vi ju att dessa begrepp inte är användbara inom etologin – förståelsen för hundar (djurs) beteenden. Idag vet vi att hundar inte dominerar varandra. Personen ville då ha källor på detta vilket jag också gav. Hänvisade till forskning och svaret blev att “vi kan konstatera att vi ser olika på det här med källhänvisning”. Ja att ta till sig ny kunskap och forskning verkar inte passa alla. Tragiskt nog väljer en del att blunda för sådan information som inte passar den egna åsikten om hur saker är. “Erfarenhet” är inte alltid en bra väg att ta till sig ny kunskap då erfarenhet i värsta hand kan handla om feltolkningar och missförstånd istället för kunskap.

“Mycket på grund av att det är relativt enkelt att studera dominans inom grupper med begränsad resurstillgång, har man förbisett många andra faktorer i flockens dynamik. Rangordningen är ju en frånstötande faktor – den bidrar till att hålla individer så långt från varandra att aggression inte ska behöva uppstå. Man inser förmodligen lätt att det måste finnas ännu starkare och mer betydelsefulla attraherande faktorer. Annars skulle inte djur leva i flock” /Anders Hallgren – den missuppfattade dominansen 2003.

Jag hoppas att alla hundägare är nyfikna på ny kunskap. Det vi vet idag som “sanning” behöver inte vara det imorgon, men imorgon kanske vi vet än mer! Man måste ta kunskapen framåt och inte stanna vid gamla uppfattningar om hur “saker har varit”:

“Ett begrepp som ofta förväxlas med dominans är “ledarskap”. I etologiska sammanhang betyder en flockledare helt enkelt “den som leder flockens förflyttning”. Olika djur kan vara flockledare i olika sammanhang och ledarskapet behöver inte ha något att göra med dominans. Ledaren behöver inte heller vara samma djur som avgör vad flocken ska ägna sig åt. Andra djur kan inta en “kontrollör-roll”. Ledare kan till exempel ha för avsikt att föra flocken till vattenhålet, men om kontrollören under vägen i stället vill att flocken ska vila, så blir det som kontrollören bestämmer. Sambandet mellan kontrollör-rollen och dominansen är i princip helt ostuderad. Det bör emellertid stå helt klart att dominansstrukturen bara är en del av de mängder av dynamiska system som reglerar djurs flockliv. Det är dessutom ett system som möjligen bara träder i funktion när flockens harmoni på ett eller annat sätt är hotat” /Anders Hallgren – Den missuppfattade dominansen 2003

För den som är intresserad av modern hundträning kan läsa mer här och här. Kom ihåg att hundens beteenden alltid är information till oss om hur hunden uppfattar en situation. Det handlar sällan om aggressivitet utan om rädsla när en hund hugger. Innan hugget har hunden säkerligen visat många lugnande signaler eller undvikande beteenden men när vi inte lyssnar kan det gå illa. Lasta inte hunden för det!

fb_img_1476632908237

Det du gör när du trycker ner, håller fast, kastar, slår, sparkar, gapar är att du undertrycker hundens vilja att kommunicera. Den vågar helt enkelt inte kommunicera längre eftersom du inte lyssnar utan gör den illa. Risken är bara större att du får ett nytt bett.

Jag väljer hellre att skryta om hur jag lyckas hjälpa Alf att möta en annan hund på promenad genom att prata med honom, ta ut avstånd (så att han slipper markera genom utfall att han inte vill mötas) och belöna när han gör rätt. Det tycker jag bygger på kunskap om hundens beteende.

IMG_0062

Fokus på oss istället för den läskiga hunden.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om jakthundar och jägare

Publicerat den av

Ett mycket bra norskt inlägg i debatten om hundträning. Läs inlägget här. Sidan är inte svår att förstå och den går att översätta via google också.

John Unsgård varnar att jägaren inte ska vara en en alfahanne med kadaverdiciplin och viagrapedagogik. 

Kan vara bland det bästa jag läst på länge. Viagrapedagogik är nog det bästa ordet på länge. Precis så uppfattar jag allas kära TV coach/hundviskare. Att det ska handla om vem som är störst, starkast, har makten. Men det är inte en maktkamp. Det är inlärning, samspel och samarbete.

“– Det är möjligt att träna det så här: Sitt eller så bankerna jag skit ur dig! Men vad är poängen? Det är omänskligt, säger hundexperten. Nu ler han inte.” (Svensk översättning av sidan).

“– Om du ska få god kontakt med hunden i dag, måste den trivs tillsammans med dig, men den måste utvecklas som en jägare, också. Även om det är en gosig hund hemma, så lever en jägare i alla hundar” (Svensk översättning av sidan).

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

SKK eller privat?

Publicerat den av

Vi har gått kurser i lokala klubbar, en del ansluta till Svenska Kennelklubben, en del privatägda hundägarutbilningar (kurser) med våra hundar. Det är stor skillnad på innehållet i det man får för pengarna. En hundkurs kan vara relativt dyr, 1500-3000 kr beroende på vad och hur lång tid man går. Därför tycker jag det är viktigt att innan man går kurs ta reda på vad man rimligtvis kan förvänta sig av kursen. Ska jag lägga ut 2000 kr vill jag veta vad jag får. Gå på “studiebesök” innan. Se hur tränaren hjälper sina elever. Känns det bra/rätt? En tränare som inte godkänner att man får se hur denne jobbar skulle jag inte lita på. Då menar jag inte att man ska stå brevid på en kurs å få “gratis kunskap” utan man måste ju få se hur instruktören arbetar. Kan ju vara via youtubeklipp eller filmsekvenser på en hemsida.Prova gå på en öppen träning innan, se hur man hanterar hundar där.

SKK har riktlinjer för sina verksamheter:

“Dressyr/riktad träning

Till skillnad från allmän vardagsfostran innebär dressyr att hunden utbildas för att fungera i ett definierat sammanhang eller för en speciell uppgift. Dressyren/träningen ska alltid genomföras med god planering och på ett ansvarfullt sätt och baseras på kunskap och positiva metoder. Den ska anpassas till hundens individuella förutsättningar och får inte forceras så att den går ut över hundens välbefinnande. I detta sammanhang är det viktigt att betona att de krav som ställs på hunden i de olika formerna av verksamhet, miljö osv, aldrig får överskrida den enskilda hundens förmåga.

Våra medlemmar får aldrig åsidosätta omsorg om hunden och dess välbefinnande, oavsett vilken verksamhet som bedrivs.

Etik

Som medlem ska ditt agerande ge en positiv bild av hundhållning, tränings- och inlärningssituationen och därigenom av kennelklubbsorganisationen. Det bidrar till att hunden uppfattas som en tillgång och ett positivt inslag i samhället.”

I SKK_S policy för relationen människa-hund står följande:

“Relationen till våra hundar ska bygga på förtroende och tillit mellan hund och ägare. Vid all hantering av hundar ska hänsyn tas till att hundar har andra behov, tolkar situationer på ett annorlunda sätt och har andra förutsättningar att hantera uppkomna situationer än vi människor.

För SKK är det självklart att all hundträning och verksamhet med hundar ska utgå från positiva metoder. Våld mot hunden är förbjudet. Det är därmed inte tillåtet att använda redskap eller metoder som orsakar otillbörlig smärta eller starkt obehag” samt ”

Goda vanor och god socialisering grundläggs redan från valpåldern. Relationen mellan hund och hundägare ska baseras på vänlighet och trygghet, men också på möjligheten för ägaren att kunna bestämma när så krävs.

Hundägare har ett ansvar för att hunden är väl anpassad till vårt samhälle. Den ska kunna vistas bland människor och andra hundar och i olika miljöer utan att ställa till förtret eller själv må dåligt. Om hunden uppvisar för omgivningen direkt hotande/farliga beteenden, är det hundägarens ansvar att se till att dessa omedelbart bryts. Den åtgärd som fordras måste anpassas efter situationen och individen.

Det är av största vikt att den presumtiva hundägaren väljer en hund av lämplig ras, så att ägaren har tillräcklig kunskap och intresse/engagemang för att svara mot hundens behov och kan låta den utvecklas inom det användningsområde som den avlats för.”

Låter fint på pappret. Själv tycker jag att bland de hårdaste tränarna jag stött på varit just inom SKK/SBK världen. Man talar om dressyr, ledarskap, hunden ska lyda oavsett osv. Ingen individuell bedömning av hur just den hunden uppfattar situationen/övningen. Jag tycker pressen på SKK att ta ställning för modern hundträning, positiv förstärkning och belöningsbaserad hundträning, har ökat men det tar säkert lång tid innan detta genomsyrar all verksamhet. Så länge “gamla skolan” tillåts i TV kommer det bli svårt att få folk att överge den synen. OM man skulle diskutera innehållet i policyn ovan skulle alla säkert hävda att just deras sätt att hantera hunden följer dessa riktlinjer, även om det inte följer modern hundträning. Jag vill inte tala skit om SKK eller andra lokala klubbar. Är själv medlem för att jag vill kunna nyttja verksamheten men önskar att alla stod upp för modern, belöningsbaserad hundträning. I dagsläget har jag fått mest ut av att gå privat. Tycker dock SKK har en viktig roll i hundens roll i samhället och för acceptansen för hundägare.

De privata tränarna vi gått för har till 100 % stått upp för belöningsbaserad hundträning. Glädjen man ser hos dessa hundar och förare är väldigt behaglig. Det är en mer avslappnad hundträning och känns mer välkomnande.

Jag har stött på vänner som har kommit ledsna och oroliga från kurser, över hur instruktören bett dem behandla hunden. Det har känts fel men på en kurs gör man ofta som man blir tillsagd i tron att instruktören “vet bättre”.

Här kan ni läsa en engelsk artikel om varför “alpha dog training” är skadligt för hunden. Blir lite illamående av bilden i inlägget. Tänk att folk verkligen gör så mot sina hundar! En hund som verkligen inte förstår varför. Varför tror man att hunden jävlas och måste straffas? Varför anser man att man måste utsätta hunden för misslyckanden för att kunna korrigera istället för att förebygga, omprogramera läskiga saker till roliga saker?

Istället för att se hundens beteende som problem se det som INFORMATION! Hunden kommunicerar, den säger väldigt mycket med hur den beter sig i en situation. Är situationen rolig? Är situationen stressande? Är situationen skrämmande? Lägg upp träningen utifrån den information hunden ger dig. 

Jag kommer fortsätta med belöningsbaserad träning. Roligt, glada viftande svansar som det ska vara. Jag vill poängtera att belöningsbaserad träning inte är en metod, det är ett förhållningssätt, precis som klickerträning inte är en metod.

Theo utför

Theo utför och belönas

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Rätt utrustning i hundträning/inlärning

Publicerat den av

Denna bild är fri att dela och är gjord av en kvinna som heter Eileen Anderson.

proper-equipment

Med den vill hon visa att när man jämför metoder och utrustning ska man fråga sig hur de fungerar när de används korrekt. Att använda chockhalsband eller prongs/stackles (som så klart är förbjudna i Sverige) så jobbar man med smärta och obehag och förändrar beteendet genom flykt eller undvikande. Så gäller ju även för andra träningsmetoder tänker jag. Att skrika på sin hund, rycka i hunden (med eller utan stryphalsband) osv har ju lite samma effekt – hunden vill fly och/eller gör allt för att undvika situationen (ägaren i det fallet också som orsakar smärtan/obehaget).

Om man frågar sig när tränar vi hund så kan jag se att jag ofta glömmer bort att alla beteenden i vardagen förstärker jag eller försvagar jag genom hur jag reagerar på hunden. Så hunden lär sig under dygnets alla timmar tillsammans med oss. Ofta fokuserar i alla fall jag mina förberedelser till “ett träningspass”. Sen glömmer jag bort att de lär sig lika mycket i vardagen av hur jag är. Så att säga att man inte använder strypkoppel i hundträning (på klubben eller tävling) men sedan använder det i vardagen men ryck och skrik, är ju lika illa.

Jag har själv ett problemområde jag måste jobba på hemma i vardagen. Det är framför allt när de sätter igång och skäller som tokar för till synes ingenting. Min första reaktion är att säga “ja det är bra nu jag hörde” eller be dom komma och göra något annat. Funkar ibland. Men vissa gånger står Theo kvar å kan gapa i 10 minuter om man inte gör något. Han kan till och med komma till mig när jag ber honom komma men han skäller fortfarande som en tok! När jag ledsnar å känner att inget annat funkar så ropar jag till “tyst nu!” eller “Lyssna då” för att få hans uppmärksamhet. Det funkar och han blir tyst, då ger jag ett alternativt beteende och säger alltid bra. Men Theo kan som sagt fortsätta skälla som en dåre fast jag bett honom göra något annat. Här måste jag lägga upp en plan å förbereda mig bättre så det inte blir reaktionen att ropa till åt honom. Det hjälper ju sällan situationen och jag vill inte vara en sån som ropar åt mina hundar. Det bara blir en reflex hos mig när dom inte lyssnar.

Då försöker jag påminna mig och detta kloka blogginlägg som handlar om mental ridning/hur tyst kan du tala med din häst? – ponnymammans blogg.

“Det är inget flum med det här. Innan vi “hör” en tanke i vårt huvud har vi redan tänkt den, och en reflex har på en millisekund gått ut i vår kropp, som omedvetet gör en mikrorörelse.

Även om hjälperna är helt osynliga så finns de där. Och hästen uppfattar dem.
Så lite kan alltså behövas för att nå fram till en häst.
Med det i medvetandet blir ridningen mjukare, vänligare och mer i samförstånd.
Att upptäcka detta kan vara lite omtumlande. Man kan uppleva att man gått omkring och skrikit i en megafon hela tiden. Helt i onödan.
Det mesta vi gör med hästen kan ske med mindre bokstäver, mindre åthävor. Vi kan bli mer finstämda och samstämda.”

Det är precis likadant med hundarna. Vi behöver inte ta i, vi kan viska och de förstår oss. Vi behöver bara träna oss själva i att använda små bokstäver! Att använda små bokstäver har inget med svagt ledarskap att göra. Det har med kommunikation, samspel och relation att göra. Vi ger förutsättningar för en tydligare kommunikation med mindre hjälper vilket i sig gör dig till en bättre ledare (om du vill definiera dig som en sådan).

Vi människor har så lätt att höja rösten när någon inte förstår, som att de inte hörde oss första gången. Någonsin räckt upp handen i ett klassrum och frågat läraren “hur menar du?” och bara fått en upprepning av det läraren sa, fast i ett högre tonläge?
Det handlar kanske inte om att jag inte hörde – jag förstod inte vad läraren sa – då hjälper det inte att höja rösten, hen får helt enkelt förklara på ett annat sätt. Att anpassa hur man ger information och på vilket sätt kan förändra mycket i hur hunden uppfattar träningssituationen/vardagssituationen.

Något att fundera kring i alla fall. 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hur bemöter du hunden vid återförening?

Publicerat den av

En ny studie visar på att hur du engagerar dig i bemötandet spelar stor roll. Läs hela nyheten här.

Har hört många som säger att man ska ignorera hunden när man kommer hem för att minska hundens beteende som t ex skälla, hoppa, intensivt kontaktsökande. Själv har jag aldrig förstått detta. Hos oss ligger husse och svärfar på golvet med hundarna när vi kommer hem/in. Själv klappar jag å säger “hej hej” varje gång vi ses. Försöker dock få dom att inte hoppa så mycket och det funkar bäst att ta sig tid å ställa sig på knä å låta dom hälsa 🙂 Man behöver ju inte ivra upp dom men man kan lugnt säga hej å klappa 🙂

“Resultaten visade att återseendet med personen, oavsett hur denna tog kontakt med hunden, ledde till frisättning av “välbefinnande-hormonet” oxytocin hos hundarna och stresshormonet kortisol sjönk.”

Hur hälsar du på din hund?

  • Klappar, pratar, gullar (90%, 26 Votes)
  • Klappar men pratar inte (10%, 3 Votes)
  • Pratar men klappar inte (0%, 0 Votes)
  • Ignorerar/går förbi (0%, 0 Votes)
  • Annat (0%, 0 Votes)

Total Voters: 29

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"