Etikett: Ledarskap

Läste ett intressant inlägg på Fb från kloka Lena här om dagen som fick mig att tänka till. Om att man analyserar hundens beteenden för mycket istället för att analysera det i andra änden av kopplet – mig själv.

Jag är helt klart en sån som analyserar för mycket, är delvis utbildad till det i min yrkeskarriär och den sidan är svår att stänga av. Varför reagerar Alf på den hunden? Varför skäller Theo när han går ut genom dörren? Varför gör dom si eller så?

Men om jag skulle titta på mig själv istället?

Jag får hela tiden träna mitt tålamod, har lätt för att bli frustrerad. När jag blir frustrerad har jag lätt att gå tillbaka i reflexer istället för att tänka strategiskt. Blir jag frustrerad så lyssnar inte hundarna, det har jag ju märkt om och om igen.

Jag har lite kontrollbehov och är rätt hönsig av mig. Tror att hundarna ska må dåligt av det mesta eller kommer skada sig eller … osv. Vill gärna kontrollera omgivningen.

Får lätt dåligt självförtroende när hundarna inte uppför sig, att det är min träning som är dålig, jag som inte är tillräckligt duktig osv.

Fokuserar bara på träningstillfällen som kommer sällan å saknar en plan för vardagsgrejerna (som är det vi egentligen behöver träna på som att inte skälla vid dörren osv). Då blir jag oförberedd på promenader och har sällan godis med mig så när jag kommer på att skvallerträna på en vanlig promenad så har jag inte belöning med mig.

Så om hundarna kan spegla mitt beteende så skulle jag ge följande råd till mig själv:

Slappna av! Skit i varför hundarna gör si eller så, det kommer jag ändå aldrig få svar på. Träna på, det kommer att ge med sig.
Var förberedd i vardagen, ta vara på vardagstillfällena att träna smått och stort.
Ni kan! Fanken vi har klarat nybörjarklass i rallylydnad trots att vi är helt nybörjare på hundträningsgrejen och definitivt inte känner oss som något tävlingsekipage. Det ser bra ut på filmerna och kontakten som Alf ger visar på att vi byggt upp en fin relation.

Dom är världens bästa kompisar och vilken tur jag har att Alf har varit så förlåtande i början, som ny hundägare kunde jag knappt nånting. Som tur var har jag gått på bra hundkurser och fått lära mig vikten av positiv förstärkning.

I dagens hundträning talas det om olika metoder och träningssätt t ex “klickerträning”, “skvallerträning”, “DoAsIDo” och “Shaping” med mera. Men är det metoder i sig eller är det mer tränarens inställning till hunden och inlärning?

Jag delade lite fakta på FB om varför CM:s metoder inte bör efterapas, med fokus på att modern forskning säger att det inte är etiskt eller kunskapsbasert. Fick lite mothugg och blev ifrågasatt om jag menade allvar. Och ja det gör jag.

Att CM på TV uppnår “resultat” betyder inte att det han gör är bra eller ens i närheten av funktionell hundträning. Titta på vad han gör och hur han gör det. Metoderna handlar om bestraffningar, korrigeringar och olika “bryt tekniker” för oönskade beteenden. Sällan ser man honom guida hunden till det alternativa beteendet som man istället vill ha. Dvs hunden blir osäker. “Vad vill du?”. Att dessutom hela tiden utsätta hunden för det hunden starkt signalerar obehag mot (genom utfall, attacker, skall eller rädsla) bygger upp stress och inte sällan skapar onödiga konflikter som raserar relationen mellan ägare/hund.

Jag anser att det spelar roll HUR man uppnår resultaten. Du kan få tyst på din hund genom att slå den tills den tystnar. Du kan också få tyst på din hund genom att motivera den att vara tyst (belöna tystheten). Du kan få tyst på din hund genom att tvinga den att lägga sig ner och trycka ner den tills den tystnar. Du kan även få tyst på din hund genom att erbjuda ett annat beteende som lönar sig bättre (skäller – ingen reaktion från ägaren, skäller – får kommandot att sätta sig ner – får godbit/leksak/…). Jag anser att det är stor skillnad på de olika exemplen och jag vet vad JAG väljer med mina hundar.

Om man utgår från att hundar inte vill dominera, ta över ledarskapet eller på annat sätt utmana dig som ägare – utan istället ser hundens beteende som information till mig om hur den uppfattar omvärlden – så ser man ganska snabbt hur otroligt orättvist hundar på TV blir behandlade av instruktörerna. En hund som gör utfall vill öka avståndet, en hund som går och gömmer sig vill undvika obehaget, en hund som morrar blir trängd och vill komma ur situationen osv. Det ger mig information om att jag i detta läge behöver hjälpa hunden i situationen. Att avlägsna hunden från en obehaglig situation är inte detsamma som att förstärka rädslan. Du visar istället att hunden kan lita på dig. Du lägger om träningen och sedan utmanar hunden i dess egen takt för att kunna “omprogramera” – typ förknippa det som tidigare var obehagligt med positiva saker. Det skapar så småningom en vilja och nyfikenhet mot det som var obehagligt.

Klickerträning, shejping, rallylydnad, dogparkour, skvallerträning osv bygger alla på belöningsbaserad hundträning, som forskning om och om igen visar har större långsiktiga effekter då det skapar en positiv relation med ägaren och ett klimat där inlärning är roligt! Du vill ju att hunden ska lära sig något – även att lära sig vad den inte ska göra.

Många pratar om det som metoder, vilket det i sig kan vara – ett hjälpmedel för ägaren i hur man kan lära hunden olika saker. Men det kan också vara så att jag väljer att använda dessa metoder och “tankesätt” i vardagen också, inte bara på träningsplanen. Jag har haft med mig klickern ute på promenader för att förstärka rätt beteende i skvallerträningen. Jag tänker inte just då att jag “klickertränar” mina hundar utan använder det för att jag vet att inlärningen går snabbare för mina hundar om belöningssignalen är snabb och exakt (vilket klickern erbjuder snabbare än min hand som ger godis).

Jag kan välja att klickerträna bort oönskade beteenden som att hunden skäller vid dörren, i vardagen, för att mitt synsätt på och kunskap om inlärning och hundens beteenden vet att det är ett mycket effektivare sätt att lära om. Dessutom stärker jag min relation till mina hundar, mitt ledarskap om man så vill kalla det, genom att mina hundar inte behöver vara rädd för mig, inte behöver känna obehag eller osäkerhet – ifall jag kommer att nypa dom, trycka ner dom, rycka i kopplet eller på annat sätt skapa obehag. Ingen bestraffning kommer någonsin i min närhet. I min närhet sker mest roliga saker varför det lönar sig att hålla sig i min närhet.

Kom ihåg att:
– Bara för att det sänds på TV betyder det inte att det har en vetenskaplig eller kunskapsbaserad grund
– Instruktör, hundpsykolog, “påhittadetitlar” kan alla hävda att dom är, det betyder inte att personen besitter någon kunskap i etologi/inlärning. Att man är “självlärd”, “har lång erfarenhet” eller “jobbat med detta i många år” är inte lika med att man faktiskt kan läsa av hundens beteende på ett korrekt sätt. Felaktiga tolkningar leder till felaktiga beslut och agerande hos människan.
– Om det inte känns rätt, gör det inte bara för att någon annan säger det, eller övertalar dig till att göra något. Gör det du känner är rätt för dig och din hund!

Jag tror inte att instruktörerna på TV medvetet är ute efter att skada hundar. De gör bara vad de tror är bra. Däremot tycker jag att dom underbygger sina teorier om varför dom gör som dom gör på lösa grunder som att dom “studerat hundar i många år”, “sett hur tikarna gör”, “sett att det har effekt” osv. Det som sänds i TV borde i stället kunna stå på en vetenskaplig grund – ett forskningsbaserat förhållningssätt. Där man kan visa på de inlärningsgrundande och psykologiska faktorerna som spelar in i inlärning. Resultatet är inte det enda som avgör om en metod är effektiv eller inte – världen är inte så svartvit. Det finns så många andra faktorer man måste ta med som påverkar inlärningen än bara det faktiska resultatet. Det är min uppfattning i alla fall.

För den som vill läsa mer om forskningsbaserad hundträning finns här lite länkar:

Inlärning hos tamhund

Boktips:

Den missuppfattade dominansen – Per Jensen

On talking terms with Dogs – Turid Ruugas