R +

Ju mer jag läser och ju mer jag lär mig så blir jag än mer övertygad om att positiv förstärkning är det enda och bästa sättet att skapa förtroende och inlärning (hos alla individer). Jag har så svårt att förstå varför folk fortfarande hänger kvar vid gamla föreställningar om dominans, rang, energier och annat gammalt förlegat och faktiskt felaktiga tolkningar.

Screenshot_2016-02-12-20-20-29

Why use treats?

Forskning och kunskap visar på så mycket mer man får ut av sin relation med sin hund genom att vara vänlig. Jag är inte perfekt men jag är villig att lära mig och ju mer jag övertygar mig själv om rätta vägen desto fler verktyg får jag i olika situationer.

Just den här bilden säger allting om hur jag ser på hundträning. Ja hunden kan utföra ett beteende som den har lärt sig grundligt. Jag kan kräva att den ska göra det om och om igen. Men vilken känsla skapar jag hos hunden om jag inte belönar rätt beteende varje gång?

Instruktören: Vilken dag är det?
Studenten: Ummm Torsdag?
Instruktören: Vilken dag är det?
Studenten: …. den 12:e?
Instruktören: Vilken dag är det?
Studenten: …..??
Instruktören: Jag fortsätter ställa dig samma fråga, och du gav mig det rätta svaret, men jag uppmärksammade det inte så. Så du ändrade ditt svar, och du blev frustrerad och förvirrad. När du inte belönar hunden för rätt svar, gör de på samma sätt.

IMG_20160212_150710Vilken stolthet ligger det i att ha en hund som gör som ägaren säger av rädsla? Såg exemplet på det hos våra tidigare grannar. En stor malinois som jävlar inte rörde en muskel utan att titta på ägaren. För den okunnige kanske hunden uppfattades som extremt lydig men jag såg hur ägaren tryckte ner hunden i diket, ryckte och gormade på den för små skitgrejer. Hunden fick inte ens leka med andra hundar utan kommandon från ägaren i leken. Vad har den hunden för liv? Jag såg då inte upp till denna ägare. Tyckte synd om hunden och tragiskt att ägaren valde detta sättet mot hunden. Verkade i övrigt vara en trevlig och fin hund.

Så vilken hundägare vill man vara? Vad gör dig stolt som hundägare?IMG_20160212_202720

Som tur är kommer mer och mer kunskap spridas och fler välja den vänliga vägen. Inte att förväxlas med mutor eller utan regler utan av glädje, samarbete och framgång!

Det var dagens filosofiska inlägg.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Oväntade vänskaper

Har vid flera tillfällen på Internet stött på video och berättelser om hundar med oväntade vänskaper. Hundar som är kompis med katter, fåglar, kaniner eller än mer förvånande, vilda djur. Här är ett exempel.

Jag funderar alltid över det starka sociala behov som flockdjur har. Vi tillgodoser kanske inte alltid det behovet eftersom hunden oftast tas hem som ensam hund i en familj. Familjen är borta på dagarna och det är inte alla som ordnar så att hunden har något sällskap. Man ska ju komma ihåg att hunden inte har något utbyte nattetid även om familjen är hemma, då man inte är social när man sover.

Att djur kan skapa starka sociala band – vänskap – med andra arter, kanske till och med arter de annars skulle jaga eller äta har säkert olika förklaringar beroende på situation. Att skapa sociala band eller anknytning är ju medfött för flockdjur som är beroende av flocken för överlevnad.

Jag kan inte låta bli att fundera över om vi låter våra husdjur få de sociala kontakter som de behöver för att må bra. Kanske är detta inte ett jätteproblem i Sverige just men i andra länder är det inte ovanligt att hunden förvaras i bur hela dagen medan ägarna arbetar. En sådan hund förvägras all social kontakt under långa perioder av sitt liv. Inte helt ok.

Vad tror ni det beror på?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hundträningens nyårslöfte

Jag anser att människan idag har tillgång till ny kunskap om hur inlärning och psykologi fungerar att det är rent av oetiskt att använda metoder som vissa TV kändisar använder sig av.

Vi vet bättre. Vi kan göra bättre. 

Jag anser att positiv förstärkning är det enda etiska sättet att träna hund. Lyckas man inte beror det på människan, inte hunden eller metoden. Timing är svårt när det gäller belöning.

Håller man sitt sinne öppet och om man ödmjuk inför att man själv alltid kan lära sig att bli bättre och inte skylla på hunden kommer man långt.

Jag är inte perfekt, jag har svårt att göra rätt ibland men jag lär mig, jag är nyfiken och jag blir bättre och bättre för varje dag. Mitt mål är att aldrig använda någon form av tvång, skrämsel, smärta eller obehag mot mina hundar. Inte ens med rösten. För jag vet bättre.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Trubbnosiga raser offer för trend?

Läs hela artikeln här.

Det är ingen slump att trubbnosiga hundraser ökar i popularitet, för de har fina egenskaper och är trevliga. Men de har tyvärr också fallit offer för en utseendetrend, enligt veterinär Maria Lundvall vid Svensk Djursjukvård:

— De trubbnosiga hundarna har avlats mot så platt nos att andningsvägarna komprimerats. Erfarna veterinärer på området bedömer att ungefär 90 procent av alla trubbnosiga hundar har andningsproblem i varierande grad.

Det är så ruskigt skrämmande hur dessa hundar får leva sitt liv så begränsat av andningssvårigheter. När veterinärer bedömer att det är så illa som att 90 % lider i någon grad då är det allvarligt!

Problemet bottnar i okunskap hos köparna:

— Märkligt nog har de här egenskaperna, som är så negativa för hunden, nästan fått en charmstämpel. Man upplever det som ganska gulligt när hunden ligger på soffan och snarkar som en liten gubbe. Eller att den lägger sig ned under promenaden för att vila. Man förstår inte att hunden lider av syrebrist, säger Maria Lundvall“.

Det här har jag själv stött på flera gånger. Hundägare som tycker hunden “knorrar så sött” medan jag själv mått dåligt då jag hör hur hunden kämpar för att få in luft! Det är inte sött när den “snarkar”, “knorrar” eller “grymtar” efter två minuters promenad.

Trubbnosupproret kan ha upprört många hundägare, som menar att de blivit oskyldigt uthängda och anklagade för djurplågeri. I tidningen hundsport tidigare i år stod en artikel om detta. Där det framkom att vissa hundägare undvek att gå till veterinärer som skrivit under upproret. Man ansåg att dessa veterinärer kunde “söka fel” och vara nedlåtande mot hundägare. Alla ska bemötas med respekt när man söker hjälp om hunden är sjuk. Däremot måste en veterinär kunna prata om problemen med rasen och aveln samt påtala om en hund mår uppenbart dåligt. Det är inte kränkande mot hundägaren, det är fakta och för hundens bästa måste man kunna ta i frågan.

Sen tycker jag det är fel att anklaga valpköpare för okunskap. Ansvaret måste ju framför allt ligga hos den som föder upp hundar! Oavsett efterfrågan måste man ju avla på friska hundar, vi har ju en lagstiftning i detta land som ska skydda djur mot djurplågeri. Det är en skyldighet hos uppfödare att värna rasen, hunden och individen. Veterinärer bör kanske inte godkänna valpkullar vid veterinärintyg inför försäljning om valparna har osunda drag.

Det åligger allas ansvar att göra vad man kan för sundare djurhållning i alla avseenden. Att sprida information, kunskap och att stå för aktiva val. Det är genom handling man visar var man står, det kan man inte skylla på “efterfrågan” eller “trender”.

Detta gäller även min egen ras. Allt som görs för att försöka förbättra taxarnas ryggar, alla forskning, alla program för att hitta sätt att förebygga och avla på sundare hundar måste gå först! Jag stöttar alla försök till en sundare avel. Det som visar sig fungera sedan måste tas med i ett avelsprogram så att det blir krav på att göra vissa tester eller förhålla sig till vissa regler för en sundare hund.

Anser du att vi människor tar tillräckligt ansvar i avelsfrågan?

  • Nej, vi blundar för allvarliga brister i avel (67%, 4 Votes)
  • Delvis, men gäller bara vissa raser (33%, 2 Votes)
  • Ja, vi gör vad vi kan (0%, 0 Votes)
  • Vet ej (0%, 0 Votes)

Total Voters: 6

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att förstöra för andra

Brukshundsklubben har haft skadegörelse under helgen. Jag har själv aldrig varit där och tränat men det är så fruktansvärt upprörande och ledsamt. Det kostar pengar att åtgärda och för en ideell förening som har liten budget finns sällan utrymme för såna här kostnader. Konsekvensen blir att de som faktiskt tycker om att utnyttja gräsplanen nu får betala för att några få idioter ser något nöje i att se gräset spruta bakom en bil. Hur innehållslöst liv har man inte om det är ett nöje?  Seriöst.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att resa utomlands

Såg just detta förfärliga inlägg och vädjan om hjälp att skriva under för att stoppa tortyren av tjurarna i Spanien. Läs mer här! (VARNING FÖR STARKA BILDER). Vad är det för fel på folk som står och tittar på detta?! Hur kan det vara ett nöje! Jag har skrivit under och hoppas alla gör det och delar vidare! Man måste visa att man tar avstånd från detta. Hade gärna besökt Spanien men tvekar nu fullständigt på att någonsin sätta min fot där! Vill inte stödja något så grymt! Det tillhör medeltiden (eller stenåldern) att plåga djur på detta sätt. När man inte visste bättre, när man inte hade nog kunskap eller medel. Men inte i dag!

Tänker du på vad du stödjer när du reser utomlands? Väljer du resmål med tanke på vad du kommer att få se/inte se?

Hundätarfestivaler i Kina?
Björnar som attraktioner i Ryssland?
Rida på undernärda små åsnor i Jordanien?
Dansande, jonglerande, snurrande, hoppande djur på cirkusar?
Apor i kedjor som underhåller på gatorna?

Själv är jag väldigt känslig för att se djur lida. Jag undviker absolut alla resmål där jag kan förvänta mig se djurs lidande. Jag skulle aldrig sätta min fot på en cirkus, på en djurpark eller sea world. Att se djur uppträda är inget nöje för mig.

Jag skulle ALDRIG rida på åsnor, elefanter, kameler eller andra djur. Gå gör jag själv.

Att se hemlösa djur är en sak men att se djur lida för människans nöjes skull gör mig så förbannad. Jag anser att vi som turister har ett jättestort ansvar med var vi lägger våra pengar. Turism är en jätteindustri och utan våra pengar skulle vissa attraktioner helt enkelt inte finnas!

Tänker du på djurhållning när du bokar resa?

  • Ja, jag väljer djurvänliga resmål och avstår vissa resmål medvetet (70%, 7 Votes)
  • Jag skulle aldrig titta på cirkus eller rida på djur men avstår inte resmål (30%, 3 Votes)
  • Jag vill bry mig om djur men avstår inte resmål (0%, 0 Votes)
  • Nej, jag bryr mig inte (0%, 0 Votes)
  • Nej, vi kan inte påverka andra länders djurhållning (0%, 0 Votes)
  • Vet ej (0%, 0 Votes)

Total Voters: 10

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Trägen vinner kanske?

Som jag tidigare beskrivit så finns jag ibland (när jag orkar diskutera) på internationella forum för hundar och taxar. Envetet försöker jag på ett så snällt sätt som möjligt med en god ton att sprida kunskap om att man t ex inte ska ha hunden i en bur 10-18 timmar per dygn (8 timmar på natten och sen dagtid när ägarna jobbar). Det är för mig helt ofantligt ofattbart att man skaffar en levande individ men stänger in denna på 1×1 m mestadelen av dygnet. Sen undrar man varför hunden inte klarar av att möta andra, uppföra sig inomhus eller bete sig som en perfekt familjehund. Nä, tro fan det när den aldrig får några intryck!

Jag blir förbannad. Jag blir ledsen och ibland även förtvivlad att en del håller så hårt fast vid detta tankesätt – att hunden ska “burtränas” att tycka det är ok att vara instängd hela dagen. Att de inte ifrågasätter sina egna tankegångar när de bara utgår från att så måste de göra för att kunna ha hund. Tycker inte man ska skaffa hund då, när man ändå inte umgås med den. Okunskapen är stor och naiviteten lika stor tyvärr.

Så förhoppningsvis vinner envisheten i längden. Försöker översätta om jag hittar bra forskningsartiklar och bidra med kunskapsbaserad information. Förändrar man situationen för en enda hund så kanske det sprider sig som ringar på vattnet.

R+ FTW!

saynotocrate

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hemska tanke – att lämna tillbaka en hund

Nu läste jag bara en kort notis på Internet, och från ett annat land, om en hundvalp som kommit till ett shelter och sedan fått en ny familj. Den nya familjen lämnade efter ett tag tillbaka valpen till shelter då de inte längre ville ha den. Valpen mådde nu mycket dåligt. Så klart kan det vara att det överdrivs i media för att väcka känslor. Men det har en poäng.

Det är så hemskt när djuren knyter an till sin familj och sedan bli bortvald. Lämna. Ensam. Vi har ju inte den typen av shelter i Sverige men nog får en del hundar fara illa från familj till familj som en vandringspokal. Valpar och hundar som säljs på blocket efter en ytterst kortvarig tid i sin familj. Det är ett långsiktigt åtagande att ta hem ett djur. Man måste vara påläst, vara förberedd och ha både en och två back-up planer. Ingen kan planera hela livet men det är märkligt att en del faktiskt lyckas lösa “ändrade arbetsförhållanden” eller “ändrade familjeförhållanden” utan att lämna hunden medan andra tycks endast ha lösningen att lämna tillbaka hunden eller sälja den vidare. I vissa fall (vilket jag själv sett i min bekantskapskrets) har en del hundar fått vara vandringspokaler. Dessutom skaffar samma människa en ny hund, som går samma öde till mötes. Till och med en till och en till. Inget tycks stoppa personen. Då saknar man insikt.

Jag hoppas diskussionen fortsätter leva, om vad det innebär och vilka konsekvenser det får även för husdjuret om det måste lämnas över. Djur knyter ann. De är beroende av oss och är därför beroende av att skapa band. Att bli bortvald om och om igen förstör den förmågan och kan skapa depressioner och problembeteenden.

Jag vet att det finns en annan sida, där det kan bli bättre för hunden att byta familj. Men det är inte det detta inlägg handlar om.

Så tänk en gång till.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vad skadar sporten?

En bra debattartikel gällande ridningen och dess utövande men kunde lika gärna omsättas till hundsport. Läs artikeln här.

Mitt eget svar på frågan om ryttarna gör fel är i stället att om man är mån om att ridsporten ska framstå som en sport där man tränar och tävlar tillsammans med hästarna, där hästarna tillskrivs den respekt och den hänsyn som tillkommer djur som gör det möjligt för människor att vinna prestigefyllda tävlingar – ja, då borde man inte vilja rida på sätt som ser brutala ut för så många åskådare. Bilderna visar alltför ofta konfliktbeteenden från hästarnas sida, och tecken på disharmoni mellan häst och ryttare“.

Jag anser att vi alltid bör hålla debatten om djurvälfärd levande. Sociala medier gör idag att fler reagerar, fler kan delta och fler engageras i viktiga frågor.

Eftersom djurskydd är ett politikområde är det inte ryttarens ensak hur hästens välfärd är vid ridning. Om stora delar av publiken uppfattar att systemet runt ryttarna inte i tillräcklig grad tar ansvar för hästvälfärden, då är det oundvikligt att enskilda ryttares ridning diskuteras. För att kunna diskutera vilken ridning som är okej och vilken ridning som inte är det, måste vi kunna peka på exempel. De exemplen är naturligtvis enskilda ryttare.
Gör då alla vi som diskuterar bilderna fel? Mitt svar är nej. Dels är det i praktiken omöjligt att förhindra en debatt om något som engagerar så många som ridsport och hästvälfärd. Dels är det en väldigt underlig tanke att det skulle vara fel att diskutera“.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om hunden blir biten

Finns en hemsk nyhet att läsa i vår lokaltidning om en lite Shelti som blivit illa biten av två andra hundar. Läs nyheten här.

Både Alva och Fanny uppger att de andra hundarna attackerade Saga precis när de passerat förbi dem. Deras uppfattning är att båda hundarna attackerade Saga och kampade om henne.

– Jag såg hur de slet Saga mellan varandra och den andra hundägaren bara stod där. Sedan började hon skrika. Jag tänkte, att om jag inte får bort Saga så dör hon. När de precis släppte taget för att hugga henne på nytt slet jag upp henne i famnen. Hon blödde och jag var jätterädd, säger Alva Thiger.”

Det måste vara en fruktansvärd upplevelse att vara med om. Paniken. Smärtan. Rädslan. Våga ingripa? Hur kan det hända? Vems fel? Varför?

Det råder strikt hundägaransvar, vilket innebär att den bitande/de bitande hundarnas ägare är ansvariga för denna händelse. Den som var ute med hundarna har nog inte planerat att låta sin hund agera på detta vis men ändå händer det.

Vi måste som hundägare bli mycket bättre på att läsa av våra hundar. På att se små signaler på när hunden inte klarar av situationen. Vi måste agera i tid – gå därifrån, öka avståndet, belöna rätt beteende och framför allt se till att hunden aldrig kommer så nära att den kan dra ut kopplet och komma åt en annan hund!

Vi vet ju inte hur det var för den hundägaren vars hund bet. Visste denna person om att hunden var kapabel till detta? Kunde dom ha förutsett? Men i vilket fall som helst får man aldrig ta för givet att en hund som aldrig bitit aldrig kan göra det. Det gäller att läsa situationen och inte utsätta hunden för något den inte klarar av.

Trånga hundmöten kommer öka nu i Norrbotten när snön och plogvallarna reser sig. Utrymmet att öka avståndet, gå ifrån osv är inte lika stort då du har 2 m plogvall på sidan av gångvägen. Därför är det än viktigare att vara beredd, förutseende och planera.

doggie-languagedosndonts wpid-facebook_-959115522

Läs mer om BAT träning här (engelska).

Och tänk framför allt på att hunden inte förstår vad du säger…hur-hundar-fc3b6rstc3a5r

Håller alla tummar jag har att Saga återhämtar sig och inte får men av händelsen.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"