Idag tog vi en morgonpromenad in till stan med våra valkort (förhandsröst i EU valet). Under överinseende av våra taxar har vi nu utnyttjat vår medborgerliga rättighet att rösta. Det är inte en självklarhet att få rösta idag i världen eller att ens överleva att gå och rösta så det är en viktig dag för oss.
Promenaden började inte bra! Vi hann inte långt hemifrån när vi mötte den första lösa hunden. En cockerspaniel av nåt slag. Ägaren, med barnvagn, kallade in hunden brevid sig men precis när vi passerat så smiter den runt och kommer bakom oss. Alf och hunden står nos mot nos. Alf är spänd i hela kroppen, nosar, och gör en attack! Nu gick det bra och ingen blev skadad men så less man blir på folk som inte kan koppla sina hundar!
Inte nog med denna incident. Vi kommer några meter därifrån så kommer den lilla terriern som står och skäller på en av promenadfilmerna, springande genom häcken. Ciklar runt oss men vågar inte fram då husse ryter åt den att gå iväg. Ingen ägare i sikte! Den cirklar å cirklar och Alf blir mer och mer stressad och skäller. Till slut kommer ägaren gående och ropar på hunden. Inte kommer den. Den fortsätter ut på gränsängen och cirklar runt oss och andra. Vi bara går därifrån. Försöker lugna Alf och inte göra så stor grej av det. Bara berömma att han ändå tog sig därifrån. När vi går runt hörnet ser vi ett äldre par med två små hundar i koppel. Alf som nu är rejält spänd på hundar försöker gå mot dom men lugnar sig när jag pratar med honom.
Jag borde kanske reagera mer och bli förbannad, eller säga ifrån men jag går bara iväg. Har fullt sjå att hålla kolla på mina egna hundar och försöka mota bort den framrusande hunden. Men jag borde ha en plan för när det händer så man kan säga till ägaren att det inte är ok!
Varför förstår inte folk att MIN hund inte ska behöva träffa deras! Vare sig de tycker de har världens underbaraste eller om de bara är för lata för att använda koppel eller om de nu inte har fattat att hunden inte stannar på gården?! Vi har lagt ner månader av jobb på att få Alf att inte attackera hundar då han är osäker. EN sån här händelse kan förstöra all den träningen!
Det är fan oförskämt att tillåta sin hund att springa fram till andra. Det ska inte få hända. Oavsett om hunden aaaaaldrig gjort så förut!
Nå väl. Vi skakade av oss det till slut och fortsatte. Vi hade förhoppningen att möta fler hundar så vi kanske kunde träna med Alf så inte dom här två händelserna sätter sig fast. Men det var rätt lugnt med hundar efter vägen.
Vi stannade till vid kanalen och Alf spanade på gräsänderna.
Vi stannade till utanför ett äldreboende så de fick leka av sig lite.
Theo väntar på husse som har gått in och röstat.
Lite vårtecken ändå…
Alfs päls har tyvärr blivit jättetråkig sedan han kastrerades. Vår fina blanka skinande kopparfärgade pojke ser ut som en “piprensare” enligt husse. Alf idag:
(Här ser man skillanden på Theo och Alf. Vi tyckte Theo hade tråkig päls när han kom då han var kastrerad men inte Alf. Nu har Theo ändå finare päls än Alf).
Alf 2012:
Hans långa svarta strån är nästan borta nu och ersatt med nån luddig päls. Det är tråkigt eftersom han var så fin men samtidigt är han ju lika fin idag och samma fantastiska kille! Vi älskar honom otroligt mycket och i våra ögon är han finast i världen…. ♥ Alf ♥ Det viktigaste är att han är frisk och för att bli av med tumören så var vi tvungen att kastrera.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
