Det startade som en blogg om taxarna Alf och Theo och deras vardag, som sedan har utvecklats till ett företag ECHOSIERRA HUND som erbjuder hundträningstimmar, webbföreläsningar, videocoachning och sorgesamtal via video, allt på vetenskaplig och etisk grund
Igår hade vi hantering med kaninerna. Vi tog ut lilla Nya på promenad i sele en stund. Hon verkade uppskatta det. Gunhild var tyvärr för stor för selen som följde med så hon kunde inte få komma ut.
Vi passade på att borsta, klippa klorna och känna igenom dom när vi ändå höll på med selen. I detta tillfälle använde jag inte godis vid hanteringen. Varför? En förenklad förklaring: Vid hantering, som måste göras, ger jag ju inget val att medverka. Att bara mata på med godis riskerar att “förgifta” belöningarna med negativa upplevelser. Jag jobbar bara lugnt, vänligt och så snabbt jag kan. Godis får de efteråt, när de lugnat sig och jag är neutral, dvs bara sitter ner och inte försöker interagera med dem. Gunhild kom och åt pellets ur min hand. Nya åt ur dotterns. Att jobba belönings baserat handlar om att veta när, var och hur belöningarna fyller en viktig funktion och när de inte gör det. En stressad kanin kommer inte bli lugn av godis. Dit kommer vi när vi först har tränat på frivillig hantering, och i den träningen får kaninen alltid ett val att medverka eller inte. Då fyller belöningarna sin funktion.
Gunhild gräver ut all sand ur sandlådan så vi får göra en annan lösning. Tänker mig lastpallar mindre storlek och två med ingång…
De har fått sova första natten ute i stora hägnet (med en bur att gå in i så klart där spån och halm finns). Jag såg också Gunhild dricka ur vattenautomaten jag skaffat. De är vana med flaska men jag ville ha en större automat under sommartid så att de alltid har tillgång till färskt vatten.
Det är så roligt att observera dem. Har redan börjat se lite personlighetsdrag. Gunhild skakar av sig obehag snabbt och kommer fram och nosar. Nya går alltid in i buren en stund och lugnar ner sig. Nya är snabb och nyfiken men försiktig. Gunhild fläker gärna ut sig och vilar med bakbenen ut i sidan, hon verkar mer avslappnad. Båda kommer när man skakar på pelletsmåttet. Gunhild lever efter mottot “Störst går först” vid mat och knuffar undan Nya (som givetvis får en egen matskål). Det är därför jag tjatar om att hela tiden observera sina djur. Bara titta hur dom är, vad dom gör, hur dom undersöker och tar sig an världen. Det säger väldigt mycket och vi kan anpassa vårt sätt att vara beroende på deras personlighet.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Jag tänkte ge olika utdrag ur min tänkta bok om hundträning för taxägare (och alla andra intresserade förstås).
Ni vet det där med att om man säger det högt inför andra är sannolikheten större att det blir av! Så kanske blir det en riktig bok att läsa i framtiden. Eftersom det är utdrag och arbetsmaterial så är det inte helt säkert att allting är färdigformulerat eller tillräckligt bearbetat. Jag tar gärna emot tankar och synpunkter via e-post hund@echosierra.se. Tillsammans kanske det blir en riktigt bra grej!
Behövs en taxträningsbok? Jag tänker att det gör det. Det är en bok jag hade önskat jag hade när vi skaffade vår första tax. De böcker som fanns och var populära då stämde inte riktigt in på taxens sätt att vara. Inlärning och kommunikation följer samma regler oavsett ras men hur vi använder reglerna måste anpassas till den individ vi har. För vår individ har sina gener, sina tidiga erfarenheter och sitt sätt att vara på. Det är något jag hade velat ha kunskap om då, när jag inte hade någon kunskap om hundträning. Idag har jag gått kurser och utbildningar i inlärningsmetodik samt emotions- och beteendepsykologi för både hundar och människor.
Detta utdrag kommer från del 2 om hur viktigt det är med orden vi väljer eftersom det avspeglas i vårt beteende och i våra etiska ställningstaganden. Detta är alltså inte hela kapitlet och det kan kanske kännas som att det saknar sammanhang, för att det gör det.
“Först och främst behöver vi fundera över vilka ord vi använder och hur vi väljer att se oss själva i förhållande till våra taxar. Är du flockledaren? Är du taxföräldern? Är du mentor eller lärare?
Vårt sätt att tänka om och beskriva något förutbestämmer vårt beteende. Våra ord bör avspegla våra etiska överväganden för det är vad som kommer att synas i vårt beteende och vad vår hund kommer att uppfatta om oss. Vi människor har ju förmågan att säga en sak men vårt beteende kan alltid avslöja oss om det bara handlar om tomma ord. Lägg därför lite tid på att fundera över vad du använder för ord, varför du gör det, om det speglar medvetet förhållningssätt eller brister i dina färdigheter eller kunskapsluckor. Det har betydelse. Ditt beteende är vad andra kommer att bedöma dig på, inte vad du säger att du gör utan vad du visar i handling att du gör. Det finns ett talesätt som är passande i sammanhanget: Det en människa säger visar bara vem hon vill vara, det människan gör visar vem hon verkligen är. Var sann mot dig själv och lägg lite tid på att skapa en medveten hållning så slipper du känna att du behöver förklara dig för andra. Då vet du varför du gör som du gör och det kan befria dig från att känna dig påhoppad, ifrågasatt eller uthängd.
Ställ dig frågor som:
Hur ser du på din relation med din hund? Varför ser du det så? Har någon talat om för dig att det är så? Har du själv kommit fram till att det är så? Finns det fler som tänker på liknande sätt och från vilken bakgrund kommer de (är de utbildade hundtränare eller självutnämnda experter)? Vad grundar sig den uppfattningen på? Bygger förhållningssättet på hundens styrkor (något du kan använda för att förbättra er kommunikation) eller bygger det på hundens brister (något du måste kompensera för att hunden inte kan eller klarar av något)?
Vi behöver inte fastna i olika synsätt om hur hundar fungerar med varandra i flockar eller hur man bestämmer över sin hund. Vi kan i stället fokusera på vad som skapar förutsättningar för god kommunikation och inlärning. Oavsett om vi är utsedda av ”flocken” att leda eller om vi tagit på oss rollen på eget bevåg är det samma förutsättningar som främjar kommunikation och inlärning: trygghet i relationen och i situationen (frihet från tvång), vänlighet och välvilja i budskapet till mottagaren (frihet från bestraffningar), guidning genom stegvist upplägg (frihet från begreppet ”nej” som inte ger någon information), sammanfattning och återkoppling (frihet från att bli dumförklarad) samt tid för att skapa minneskopplingar (frihet från rigida tidsplaner och orimliga målformuleringar).
Individen vi vill kommunicera med eller lära något behöver veta att:
Om jag lyssnar och försöker förstå så lönar det sig (belöning)
Om jag missförstår så händer ingenting obehagligt
Om jag inte förstår så försöker vi igen utan att något obehagligt händer
Den som vill kommunicera med mig säkerställer att jag förstått innan vi går vidare
Ju roligare vi har desto lättare har vi att kommunicera och lära tillsammans”
Att förebygga, ligga steget före, inte låta hunden gå in i affekt
= att undvika att hunden blir känslomässigt okontaktbar pga starka störningar och fysiska reaktioner inom hunden som får den att reagera. Det finns en stor risk att även du själv agerar i affekt när beteendet eskalerar.
Att försöka påverka ett beteende “under tiden” det pågår kan vara ineffektivt beroende på hur starkt hunden har reagerat. Det kan även vara så att hunden är i väldigt intensiv lek och du får inte hundens uppmärksamhet (t ex om den har rustat fram till en annan hund). Utan hundens uppmärksamhet kan du inte påverka överhuvudtaget.
Pratar vi korrigeringar så fungerar det endast om de kommer exakt när hunden utför beteendet som är tänkt att korrigeras, men vi människor har ofta dålig timing och korrigeringen behöver vara rätt anpassad, för liten korrigering och hunden slutar inte, för stor och hunden kommer att reagera mycket kraftigare och riskerar bestående känslomässiga skador. Korrigeringar talar heller inte om för hunden vad den ska göra istället. Vi kan heller aldrig veta vad i situationen som hunden uppfattar att den korrigeras för, vilket kan vara något annat än vi själva tänkt oss.
I stunden ligger vårt fokus ofta någon annanstans, ofta på aktiviteten vi höll på med, och vi kanske inte hade någon plan för detta oförutsedda som skedde och hunden är inte mottaglig för våra signaler. När vi agerar i stunden blir vår respons ofta inte mer konstruktiv än “Sluta! Du gör fel!” – två begrepp hunden har svårt att relatera till.
Hundar har betydligt svårare att kontrollera sina impulser i stunden än vad människor kan ha. De vet helt enkelt inte att något var ett “felbeteende” – de agerade utifrån sitt hundperspektiv där beteendet var meningsfullt för dem. Beteenden har alltid en funktion och ger oss information. Beteenden = Information.
Ju oftare vi uppmärksammar felbeteenden desto större är risken att vi faktiskt förstärker dem. Så om samma situation ofta upprepar sig och vi reagerar på samma sätt så kan vi alltså motverka vårt eget syfte.
När vi hanterar oönskade beteenden i efterhand blir det inget annat än en försenad tillrättavisning. Hundar kan inte koppla ihop en tillsägelse med något som redan varit. Tillsägelsen får i värsta fall formen av en bestraffning för något nytt – det som pågår just nu då husse eller matte signalerar att de är arga, i lindrigaste fall tar hunden inte åt sig då den inte förstår kopplingen.
Du riskerar också att din försenade tillsägelse påverkar hundens vilja till samarbete med dig. Är din tillsägelse väldigt hård så skadar det även relationen till dig – du blir helt enkelt någon som är obehaglig för din hund.
Det bästa tillfället för att angripa problembeteendet är alltså innan det sker eller precis när det är på gång
Hundägare som har “lättsamma” hundar jobbar förebyggande, är uppmärksam på det som sker runt om och hundens små signaler på att den uppmärksammar något och är på väg att reagera. För vissa hundägare är det så naturligt att vara uppmärksam på sin hund att de inte ens är medveten om att det är något de gör – med träning blir det mer ett sätt att vara än något du gör.
Håll ett lite extra öga på hunden även när du är upptagen i något, observera de små signalerna – då hinner du uppfatta om någonting är “på gång”.
Ta tag i det oönskade beteendet i “förbifarten” genom en beröring/smekning, en uppmärksamhets-signal och belöning, genom ögonkontakt och kroppsspråk osv. Gör ingen grej av det.
Behåll ditt eget lugn och förhåll dig objektivt till situationen och antingen rikta om hundens fokus, avbryt det ni höll på med eller ta er därifrån. Kom ihåg att hundens beteende alltid är logiskt i hundens värld. Ju fler gånger hunden får chansen att göra det oönskade beteendet desto större risk är det att det återupprepas. Därför kan vi jobba med att hitta andra vägar där beteendet vi inte vill se byts ut mot något annat.
Hjälp hunden att göra rätt i situationen i stället för att tala om att den gör fel. Du bevarar den positiva känslan hos hunden och tappar inte samarbetet.
Ge hunden en uppgift att göra som alternativ – att avleda ett påbörjat oönskat beteende mot något annat som blir mer hjälpsamt.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Klickerträning är inte något du “lägger till” till det du redan gör, eller en särskilt träningsteknik för vissa beteenden. Klickerträning bygger på forskning om hur vi och djuren lär oss på bästa sätt, hur kunskap lagras i våra hjärnor och hur våran sinnesstämning påverkar om vi kan ta in och lagra informationen eller om vår inlärning blockeras av negativa känslor.
Klickerträning blir ett förhållningssätt du har till din hund, i vardagen och i träningssituationer. De allra flesta inlärningssituationer uppstår i vardagen, där vi behöver hjälpa våra hundar att leva i vår mänskliga värld. Den är på många sätt onaturlig utifrån hundens behov och beteenden. Vi har också väldigt höga krav på hur vi tycker att hundar ska bete sig och vad som är oönskade beteenden. Därför är det så viktigt att vi förstår och kan inlärningsprinciperna och hjälper våra hundar istället för att bestraffa. Du behöver inte använda klickerträning för att ha klickerträningens förhållningssätt. Inlärningsprinciperna är desamma.
Att lära in “nej” eller “gör inte så” kan göras på precis samma sätt som när du lär in ett “sitt” eller “ligg”. Det är ingen skillnad. När vi lär in ett “nej” behöver vi inte vara arga i rösten, ryta åt, rycka i eller ta hårt i hunden. Vi kan lära in “nej” genom att lugnt visa hunden att det där beteendet kommer inte ge dig några fördelar. Vi kommer inte förstärka beteendet.
Genom att ha en sådan träningsfilosofi: att inlärning sker bäst när hunden är i en sinnesstämning där den vill lära sig, vi använder förstärkning för att belöna de beteenden vi vill se mer av och (oftast men inte alltid) ignorera de beteenden vi inte vill ha där vi istället kan lära in alternativa beteenden – som vi sen kan belöna: kommer du stärka din relation till hunden, den kommer lita mer på dig och du kommer att se träningsglädje i ögonen på din vän!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Jag tänkte försöka förklara begreppet jag använder för de metoder som jag lär ut: vetenskapliga, på ett kortfattat sätt. Ett lite fyrkantigt försök att förklara som jag hoppas gör att du kan lita på det jag lär ut.
Studier och forskning om (dägg)djurs beteenden sker inom många områden som t ex etologi,psykologi, biologi, sociologi, beteendeforskning och neurovetenskapen. Det vi lär oss om djurens beteende, biologi och neurologiska funktioner stämmer till stor del även för oss människor. Både människor och djur har medfödda funktioner för inlärning och följer samma principer.
Man ska kunna ställa fem krav på vetenskap:
Vetenskap är ett förhållningssätt, där man alltid är beredd att kreativt och kritiskt ompröva nuvarande “sanningar”, uppfattningar och metoder
Det ska tydligt framgå vem som ställer frågan
Kunskaper och metoder ska presenteras på ett sådant sätt att de kan ifrågasättas
Kunskaper och metoder ska kunna förkastas, d.v.s. förklaras ogiltiga
Vetenskapliga undersökningar kräver öppenhet genom en fullständig redovisning av hur man har gått tillväga (d.v.s. metoden) och vad man har kommit fram till (d.v.s. resultaten).
Enligt Nationalencyklopedin (NE, 2008) är vetenskaplig verksamhet eller forskning ett systematiskt och metodiskt inhämtande av kunskap inom ett visst område genom att man samlar in och klassificerar data, gör observationer och experiment eller tolkar och analyserar tillgängligt material för att sedan kunna dra generella slutsatser och formulera resultat.
Vetenskaplig grund handlar om att utgå från resultat från vetenskapliga studier som forskare har bedrivit. Man måste sedan tolka resultaten för att kunna använda dem på ett fungerande sätt i det egna sammanhanget.
Beprövad erfarenhet handlar om professionell, gemensam kunskap som är utvecklad, prövad och dokumenterad över tid och av flera. Den växer fram ur praktiska erfarenheter som diskuteras, delas, prövas, dokumenteras och kritiskt granskas.
Mycket forskning syftar till att ta reda på hur världen fungerar. Annan forskning syftar till att vägleda våra handlingar.
Jag läste ett tänkvärt citat som jag inte vet ursprunget på:
Fakta är information minus känslor En åsikt är information plus erfarenhet Okunskap är en åsikt som saknar information Och dumhet är en åsikt som ignorerar fakta
okänd
Poängen är just det: vetenskap är inte en åsikt. Vetenskap är inte en enskild persons erfarenhet eller världsbild. Det är många människors, årslånga arbete med att studera, samla information, bygga experiment och tolka resultat samt upprepa detta för att kunna dra så säkra slutsatser som möjligt, utifrån det man hittills vet och kan utforska. När metoder och instrument förfinas och utvecklas sker också stora framsteg inom forskningen. T ex har möjligheten till att ta bilder av hjärnan medan individen upplever saker gjort att förståelse för hur våra hjärnan är uppbyggda tagit stora kliv framåt.
Ingen vetenskap är beständig. Vetenskap utvecklas hela tiden: Det vi trodde oss veta för 100 år sedan, som kanske fortfarande låter logiskt, kan ha motbevisats eller kanske har det funnits en korrekt grund men pga grova instrument har tolkningarna blivit skeva eller felaktiga. Gör man om samma studier med dagens teknik och metodkunskap kan man få tydligare och mer samstämmiga resultat, som tillsammans med annan information ger en ny förståelse för ett fenomen.
Vi tolkar inte heller världen neutralt genom våra sinnen. Vår uppfattning om omvärlden påverkas av vår egen sinnesstämning, våra fysiska och psykiska förmågor och vår förförståelse (tidigare inlärningshistoria). Det innebär att jag har färdiga glasögon på mig när jag ser, hör, uppfattar, tolkar och tror på det flöde av konstant information som översköljer mig varje dag.
Mina glasögon kommer att påverka:
Om jag uppfattar informationen som hotfull eller vänlig
Vilken information jag söker och finner
Vilken information jag väljer att följa
Osv…
Ta med den här informationen också när du tränar med din hund. Vad har din hund för inlärningshistorik? Har den fått lära sig att världen är hotfull eller vänlig? Det kommer att färga din hunds inlärningsförmåga på liknande sätt som det gör för oss människor. Lever hunden med ett konstant stresspåslag, litet eller stort, så kommer det att påverka och minska dennes förmåga till nyinlärning.
Du har rätt till din egen åsikt, men du har inte rätt till dina egen fakta.
Engelskt uttryck
När det kommer till inlärning så handlar det inte om vilken metod som funkar eller inte, däremot visar forskning att vissa metoder fungerar effektivare (positiv förstärkning) och andra (aversiva/tvångsinslag) har mycket fler negativa biverkningar (som du kan läsa mer om i länken längst ner i inlägget), däribland mycket som faktiskt bromsar eller blockerar själva inlärningen – vilket är en motsatt effekt mot vad man som tränare är ute efter. Därför är metoder som bygger på enbart positiv förstärkning (utan inslag av tvång, hot eller våld) med frivillighet och möjlighet att kommunicera tillbaka till människan mycket mer effektiva.
Det betyder att det också fungerar att lära hundar saker genom att antingen jobba med bestraffningar, eller att vara så kallad ”balanserad” tränare som jobbar med både belöningar och bestraffningar. De kommer också att lära sina hundar saker MEN vad de tränarna inte är medvetna om är just bieffekterna som den typen av träning ger. Där de negativa bieffekterna i själva verket försvårar för just inlärning och utvecklandet av friskt tänkande hos hunden, där den blir bra på problemlösning.
En hund som hela tiden har höga krav på sig, med låg eller ingen egen kontroll (där människan är styrande i alla moment) kommer att ha mycket sämre utvecklade förmågor gällande problemlösning, möta nya saker och att få inlärningen att fästa bättre, behållas längre och generaliseras till nya situationer. Det kan också leda till att du får en hund som till slut, pga att den känner hopplöshet i att inte kunna påverka sin situation, stänger av vilket kan tolkas som att du har en lydig eller väluppfostrad hund när hunden egentligen är i ett allvarligt psykologiskt tillstånd av inlärd hjälplöshet. Många hundar lider i onödan av ägarens val av träningsmetoder, vilket inte syns utanpå hunden (om man inte är mycket skicklig på att observera och se hundens allra minsta signaler).
De biverkningarna finns alltså inte när det gäller positiv förstärkning. Om man då tror att positiv förstärkning handlar om att ”strunta i” när hunden gör fel, att det är någon slags ”låt gå” metod så stämmer inte det. Det är aktivt, medvetna och uträknade handlingar från tränarens sida när man väljer att ignorera ett oönskat beteende, när man väljer att hantera ett oönskat beteende och när man väljer att jobba med att motbetinga oönskade beteenden. Det kräver dock en del kunskap för att kunna göra detta. Och det är här de ”balanserade” tränarna går bet när de börjar lägga in bestraffningarna i syfte att kontrollera och/eller ”få bort” oönskade beteenden – det visar på kunskapsluckor. Ur hundens synvinkel blir det en stor osäkerhet och frustration kring att inte veta när belöning finns och när bestraffning kommer. Det leder till ett konstant stresspåslag, stort eller litet är individuellt för varje hund.
Vad är positiv träning?
Positiv träning är säkrare, mer effektiv och mer pålitlig än aversiv träning (träning som innehåller tvång och korrigeringar), när den lärs ut med god teknik. Att lära sig positiv förstärkning är också lättare för hundägare och gör hundträningen roligare för alla inblandande. Det vi gör i beteenden har en självförstärkande effekt på beteendet. Så om vi är vana att belöna kommer vi att finna belåtenhet i det vilket får beteendet att fortsätta. Om vi väljer att bestraffa kommer vi, för varje gång vi lyckas få hunden att “sluta” med något oönskat, att känna oss nöjda och då ökar sannolikheten att vi fortsätter att bestraffa.
Att någon tränar belöningsbaserat märker man på att två saker hos instruktören
Själva träningsintentionen
Definieras genom träningen i sig själv och genom att tränaren har intentionen att inte skada utan uppmuntra och motivera sin student (hunden).
Tränaren överväger i varje steg om något i situationen kan orsaka skada för hunden, fysiskt eller psykiskt.
Positiv träning
Väljer att hantera och lösa problembeteenden med ett systematiskt positivt förhållningssätt och metoder som passar detta träningssätt
Hundens säkerhet och välmående går först vilket innebär att träningen kan pausas eller avbryts om hunden har behov av det
Jobbar för att skapa trygghet och nyfikenhet hos både hund och förare
Jobbar med metoder där hunden får utnyttja sina resurser
Att träna på ett belöningsbaseratsätt
Bygger på att tränaren har antagit ett förhållningssätt som uppmuntrar hunden att vilja arbeta med oss och där belöningsstrukturen är inneboende i allt som görs så att hundens förväntan på belöning ökar motivationen
Få hunden att rikta sin uppmärksamhet mot någonting som är kopplat till belöning
Genom att fånga, locka och shejpa beteenden
Vad positiv träning inte är – exkludering
När man jobbar utan tvång, med enbart positiv förstärkning kommer följande aldrig att användas:
Inga stryphalsband
Ingen smärta, fysisk eller mental, tillfogas genom fysisk eller psykisk korrigering
Ingen rädsla framkallas genom hotfullt kroppsspråk, tonfall eller korrigeringar
Ingen dominans eller skärmsel
Inga tvångsmässiga metoder
Ingen fysisk kraft mot hunden i någon form
Inga slag med objekt
Inget kastande av saker
Inget slag med tidningar
Inget skakande i burkar av mynt eller stenar mot hunden
Inga sprayflaskor eller “duschar”
Inget skrikande, gormande, gestikulerande mot hunden
För att inte inlägget ska bli oändligt och oläsligt långt har jag samlat mer information i länkarna nedan
AVSAB eller American Veterinary Society of Animal Behaviour är vad experter refererar till när det kommer till djurbeteenden inom forskning. Alla rekommendationer som görs av amerikanska veterinärer bör bland annat komma härifrån.
AVSAB har i många år haft rekommendationen att använda positiv förstärkning till den mån som går och i andrahand följa med aversiva metoder (Aversiva metoder = där man jobbar med någon form av obehag mot hunden). Tränare som använde aversiva metoder bröt alltså inte rekommendationerna om de använde elchockar, stackelhalsband, stryp eller retrieverkoppel. Nu är det alltså inte så längre.
AVSAB har kommit med ny standard: man rekommenderar nu att enbart positiva metoder används för all hundträning, inklusive hur beteendeproblem behandlas.
Jag har anmält mig till en gratis kurs på engelska om hur känslor påverkar inlärning och träning hos djur. Superintressant. Fyra korta filmer med bra innehåll från en som forskar på just detta – en etolog.
Gå in och anmäl dig du också. Fram till 27/1 bör du kunna se filmerna. Via facebook. https://illis.se/en/emotions-learning-training-videos/
Jag hoppas alla som har ett husdjur eller är i närheten av djur ser detta! Så viktigt att ha förståelse för och kunskap om:
Core Affect Scale
Hur du framkallar de positiva känslorna som möjliggör inlärning hos djur, och hur du ökar djurens motståndskraft mot saker som oundvikligen behöver genomföras men som är obehagliga.
Hur du bygger en god relation med ditt djur
Hur rädslor fungerar och hur du hanterar dem
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Ja inte det lättaste att hålla en Theo tok tax i stillhet. Han behöver inte bo i bur sa veterinären men ska vara i stillhet. Så vår lösning har varit att han får vara med oss i vardagsrum/kök. Där får han gå runt å nosa å röra på sig som han vill men inte springa, busa eller hoppa. Han får sen gå ut och kissa/bajsa och in igen. Hittills har det fungerat över förväntan. Han håller sig själv i stillhet och har mest legat i buren eller på filten utanför.
I måndags upptäckte vi dock ett nytt problem. Det var ju tre veckor sen han fick så ont i sitt ben och vi åkte till veterinären. Sen dess har vi inte fått röra honom, han har skrikit i högan sky bara man närmat sig (alltså lite i förebyggande/av förväntningen att det kan göra ont). Så någon kloklippning har ju inte blivit av. När han röntgades förra veckan sa jag till att när han ändå är sövd så kan man klippa klorna på honom men det glömdes bort. Så nu insåg vi att klorna hade växt jättelånga! Det var verkligen på gränsen att han kunde stå med dom.
Försiktigt försökte viklippa klorna med att leka “ligg” och “Ligg på sidan”. Det funkade tills matte lyckades klippa i en pulpa. Så klart skrek taxen i högan sky (även här en lätt överdriven reaktion från Theos sida då jag tvivlar på att det gjorde så hiskeligt ont med tanke på den enda bloddroppen som kom). Men i alla fall. Kört var det här. Vi började överväga att åka in med honom igen för att söva och klippa. Det skulle kosta 1200 kr.
Men jag bestämde mig för att göra ett sista försök dagen efter. Åter igen har trickträningen gett stora fördelar i hanteringen av våra hundar! Vi började med att göra enkla trick som han kan och som han kan göra i stillhet (vinka, sitta, ligga, tass osv). Theo som älskar trickträning hängde glatt på. Så vi liksom bara smög in en klotång där han skulle göra “tass” och vips så fick vi klippa de tre längsta klorna! För att inte utmana ödet har vi nu låtit honom vara i några dagar och ska försöka ta resten av klorna i helgen. Eftersom vi inte kan ta i honom eller flytta i honom pga benet så måste vi få honom själv att vara med på noterna. Jag önskar fler kunde se fördelarna med att träna trick och med belöningsbaserad träning där hunden aldrig tvingas till något utan hela tiden har möjligheten att gå ifrån och detta respekteras.
Idag har vi kört lite kamning. De fäller lite päls nu så behövdes kammas ur en del. Nu fick jag ta försiktigt över ryggen på honom längre bak. Samma här, vill inte utmana ödet med att han ska skrika till så har bara låtit kammen glida över honom ett par gånger. Har masserat hans framtassar och bröstkorgen lite då veterinären sa att han kan säkert bli spänd och stel i andra muskler nu om han har haft/har ont i bakbenet.
Han är frismärtlindringen sedan ca en vecka tillbaka. Hittills har han bara pipit till två gånger då han lyckats ivra upp sig själv lite väl mycket. Han sover i bur på natten för sin egen säkerhets skull.
I söndags gick vi en promenad på förmiddagen och såg våra vackra “Hugo” (lappugglan) sittandes på en ledning.
Men vad som var än mer spännande var, att för första gången, få se vad vi tror är “Hugos” fru! Hon bara satt där någon meter in och gjorde inte ett ljud!
Det är en så vacker fågel, och jag har tidigare aldrig fått se den på så nära håll som bara någon meter! Helt magiskt. Alf började givetvis skälla och skrämde stackaren då vi började viska och fota.
Sen har vi skottatfram och invigt grillplatsen för i år med vårat kompisgäng och mosters gounge Agge. Vi grillade korv, pinnbröd, maschamllows och banan med choklad på öppen eld! Inget smakar godare än mat ute 🙂
En kall vinter hardet hittills varit. Grader ner mot -30 är inte så bra för en skadad tax som knappast behöver kylan nu. Idag var det bara – 5 grader och jag hoppas d håller i sig hela helgen så vi kan vara ute."The world is changed by your exampel, not by your opinion"
