Theo hos sjukgymnasten

Idag hade vi äntligen tid hos sjukgymnasten. Det blev ju lite fram och tillbaka då den ordinarie på vårt närmsta djursjukhus blivit sjukskriven. Så fick tid hos en annan klinik, 13 mil bort.

Theo glad som vanligt med Alf som stöd svansade in hos sjukgymnasten. Hon tyckte att Theo var otroligt söt! Vilket han så klart är 🙂

Som befarat så tyder allting på att han har ett diskbråck. Han har svaga reflexer i båda bakbenen och reagerar lite på smärta fortfarande i ryggslutet. Hon har känt igenom Theo, masserat, gett honom laser, han har fått gå och springa innan vi fick vårt träningsschema. Theo har normal trav men i skritten syntes det att han hade avvikande gång. Skrittpromenader och när det tinat upp skogspromenader.

Diskbråcket kan ha kommit innan hoppet ner från sängen så det behöver inte vara själva fallet från sängen som orsakat det. Försäkringen täcker inte rehaben då det inte är en fastställd diagnos.

Theo får simma, men korta korta stunder med utvärdering hur han mår efteråt. Theo ska ha massage en gång om dagen och så klart varmt täcke ute. Vi fick även rådet att om vi varit ute när det regnat eller varit kallt, om man tar av täcket när man kommer in kan man gärna ta på dom något tunnare en stund efteråt inomhus. Så de inte fryser och spänner sig. Hann även berätta Theos historia (Läs under rubriken Om oss-Om Theo) och så klart blev hon förfärad över hur någon kan behandla en hund så.

Theo ska så klart inte hoppa, gå i trappor eller busa med andra hundar. Lättare sagt än gjort med en ADHD hund! Vi ska på återbesök i maj och får då se hur det har blivit tills dess.

Knät är inget att oroa sig över. Det kommer troligen aldrig påverka honom.

Älskade lilla pälskling. Bli bra snart!

Theo i väntrummet

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

När hunden blir äldre

Ja det är ju bara inse att Alf fyller 7 år i sommar. Inte för att han känns gammal, mer än att han blivit ljusare i ansiktet men ändå äldre. Det är säkert väldigt individuellt när och på vilket sätt hunden “blir gammal”, när man märker det så att säga. Jag har alltid tänkt att hålla hunden god kondition och ge hunden bra foder är den bästa grunden. Att aktivera efter ålder och förmåga. Men vad behöver den äldre hunden?

Agria har en artikel om den äldre hunden. Läs mer här. Även Hundsport har en bra tänkvärd artikel som jag så väl känner igen mig i, med snö och halka som gör promenaderna korta och lite för mycket mat för både två- och fyrbenta. Veterinären förklarar vad som händer i kroppen. Läs mer här.

Det viktigaste är att inte glömma bort sin gamla hund.

Glöm inte bort din trogne kamrat de sista åren! Bara för att den inte längre orkar träna långa pass på brukshundklubben eller hänga med på fjällvandringen eller jakten, betyder de inte att hunden vill ligga hemma på soffan och sova bort 22 timmar av dygnets 24. En gammal hund blir lätt passiv om inte du som ägare gör den till en aktiv del i ditt liv. Risken för att hunden ska bli senil ökar också om den är passiv. En senil hund reagerar ofta långsamt, blir inåtvänd och gör tokiga saker som de aldrig gjort förut“.

Så sant. Hoppas och tror att människor värderar sina familjemedlemmar högt hela livet och att ta hand om sin gamla hund är en skyldighet man har som ägare.

Agria listar följande saker:

Gör saker tillsammans

Det finns många saker ni kan göra tillsammans trots att inte hunden längre orkar gå så långt. Ta med hunden när du åker hem till vänner eller bara ska ut på en kortare biltur. En äldre hund är ofta lugnare och är inte svår att ha med sig och ett avbrott från de vanliga rutinerna hemma kan vara en stor belöning för din hund.

Syn och hörsel försämras

Med åldern försämras också syn och hörsel precis som på människor. Om din hund börjar höra sämre så använd ditt kroppsspråk för att få hunden att förstå vad du vill. Var övertydlig och bli inte arg för att hunden inte förstår vad du säger, det är en omställning även för hunden. Om hunden börjar se dåligt bör man inte möblera om hemma och ändra inte promenadvägen.

En gammal hund får ofta lite sämre blodcirkulation och fryser därmed lättare. Då kan hunden behöva ett täcke när ni går ut och en varm gosig filt att ligga på när den ska sova.

En fet hund mår inte bra

En hund som inte är riktigt i toppform har ofta ett behov av att känna sig trygg och vill inte gärna bli lämnad ensam. Skäm gärna bort din äldre hund med många mysstunder och extra godbitar. Ha dock hundens bästa för ögonen när du ger den extra mat och godis för en fet hund är inte en välmående hund.

När hunden blir äldre kan det vara bra att besöka veterinären för en seniorkontroll. Om hunden till exempel skulle bli stel, magra av, sluta äta, bli hungrigare än vanligt, bli matt i pälsen eller bli orkeslös ska du definitivt beställa tid hos veterinären för att utesluta sjukdom och spara hunden onödigt lidande.

Ett lyckligt slut

Att en gammal hund blir lite stel och skraltig är inget ovanligt men det finns en hel del saker som du som ägare kan göra för att ge hunden ett behagligt och lyckligt liv de sista åren. Om hunden till exempel får ont i lederna finns idag bra mediciner för att lindra smärtan.

Var uppmärksam på när hunden inte längre orkar, när den inte längre vill och när den inte längre kan“.

Alf är våran första hund och våran första hund som blir äldre. Alf känns inte gammal och jag hoppas att han kommer känns ung och pigg i många år till. Men alla hundar åldras. Det jag börjat fundera mer över är foder. Behöver en äldre hund äta seniorfoder? Och i så fall från när?

Jag märker att Alf fått hårdare klor med åren och att han gillar att bara ligga och vara mer än förut, bäst i solen så klart. Men han springer och busar som en valp ibland, han följer med på timmespromenader utan problem, men kyla och halka eller regn gillar han inte.

Och det här med olika raser och livslängd. Tänk att en del raser blir gamla redan vid 5-6 års ålder medan taxar kan nå 12-16 år i normalfallet och även upp till 20 års ålder med riktigt bra gener. Fick se en så underbar bild på två taxar som firade sina 18 års dagar samtidigt! Wow! Tänk att få ha sin kompis så länge <3 Jag hoppas Alf och Theo har goda gener och lever länge.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Uppföljning hos veterinären

Igår var Theo och husse tillbaka hos veterinären för uppföljning. Det visar sig att han fortfarande har ont i bakre delen av ryggen, nära svansen. Veterinären vill att vi går på sjukgymnastik så det är bokat till nästa vecka. Han var svagare i höger bakben denna gång. Så får se vad det beror på.

Theos bakknä var det ingen fara med, han är lite överrörlig men den glider inte ur läge på något sätt. Så det var ju bra nyheter.

Nu hoppas vi får bra hjälp av sjukgymnast. Jag har filmat Theo på promenad idag för att visa hans galopp/hoppande springstil. Men han verkar vara utom livsfara lilla tokstollen!

Jag andas ut lite nu 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Uppdatering om Theo

Ja det har inte blivit några inlägg sedan Theos olycka. Anledningen är att vi har varit utomlands en vecka på Gran Canaria. Theo har bott med Alf hos svärföräldrarna och det har gått bra. Svärfar har sovit med Theo på golvet 🙂 Theo har fått smärstillande, metacam, i 10 dagar. Idag är första dagen utan medicin. Vi har fått rapport att de första dagarna var Theo mer orörlig, gick lite konstigt och ville inte röra på sig. Efter ca en vecka var han tillbaka till sitt vanliga jag – mer vild än tam. Nu är det svårt att hålla honom i stillhet. Han kan gå lite konstigt med ena benet tycker jag, som någon utåtvridande rörelse, men i övrigt är han högenergisk. Han sover i buren på natten för att säkerställa att inga fler olyckor händer. Han verkar helt ok med det. Han gillar sin bur som vi har som dagbädd åt honom.

Theo har fått vara ute och gå korta kissrundor. Nu när det är mer mjuk snö så har vi haft honom lös på gården efter att vi skottat. Då är det packad plan snö och så får han lukta av sig lite. Dock har han redan sprungit lite och hoppat ut i djupsnön. Han verkar dock inte särskilt påverkad av det. Han gjorde en rush med Alf också innan vi han få stopp på dom. Han har även smitit upp i soffan utan problem, och ner igen 🙁

Han sträcker på sig, ligger på rygg om man kliar honom och verkar allmänt ok. Det känns skönt. Jag vill dock fortsätta ta det lugnt med honom så det inte är någon skada som han kan dra upp. Diskbråck är jag nu tveksam till, även om vi inte utesluter någonting. Han fick antagligen en ordentlig sträckning eller en rejäl smäll när han damp i golvet. Kramperna kan, som veterinären sa, vara av chocken han fick.

Nu har jag också känt det knastrande knäet när jag lyfte upp honom. Det känns lite löst om man så säger. Så hoppas sjukgymnasten kan tipsa om bra övningar för detta så man minskar risken för problem.

Någon som varit med hund till kiropraktor? Har fått tips om en kiropraktor som jobbar med hundar, inte allt för långt härifrån. Denne påstås vara ytterst försiktig och mycket duktig. Veterinärer brukar dock generellt vara negativt inställda till kiropraktor, lite som läkare. Har fått höra om flertalet, fem hundar, som blivit “botade” av kiropraktorn då veterinärerna inte kunnat göra mer. Denne ska även vara duktig på att avgöra om det är något han kan göra eller om det är något som absolut inte ska manipuleras. Själv har jag ju varit till kiropraktor och jag litar fullt på deras kunskap och deras inställning till kroppens helhetsfunktion, framförallt när det kommer till rörelse. Har själv gått hos sjukgymnast i flera år men aldrig blivit bättre i nacke och axlar. Sjukgymnaster har alltid sagt att jag har full rörlighet. När jag kom till kiropraktorn sa hon att “ja det beror på vad man menar med full rörlighet. Om jag frågar kan du titta åt höger/vänster eller om jag frågar hur mycket kan du titta höger/vänster”. När hon hade knäckt till mig så mådde jag mycket bättre. Tänkte att om Theo nu inte har diskbråck så kanske smällen gjort honom lite sne. Kanske kan en kiropraktor hjälpa?

Film på busfröet i koppel finns på facebooksidan och på Instagram. Min mobil gick sönder igår så har fått köpa en ny och har inte laddat upp alla appar ännu.

Tack till alla värmande ord och kramar från alla er, även vi som aldrig träffat varandra. Det har betydelse och det värmer. Finns inget värre än när ens bästa vän har ont men inte kan säga hur det är. Att veta att folk bryr sig och tänker på en värmer.

<3

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theo på väg hem

Äntligen har dom ringt. Theo är bättre idag, reagerar inte lika starkt över ryggen men de kan inte utesluta diskbråck. Han går för egen maskin just nu. De ser inte behov av att göra skelettröntgen då det oftast inte visar hela bilden och dessutom måste han sövas, vilket skulle kunna förvärra ett ev diskbråck.

Han får komma hem med vila som rekommendation och endast rastning. Han får så klart inte busa, leka eller hoppa på möblerna. Vi har ordnat så att svärföräldrarna åker och hämtar honom då dom är hemma hela dagarna med honom. Bäst att han inte är med Alf så han får för sig att busa. Veterinären sa att de hörde ett knastrande ljud från bakknät och trodde det kan vara att knäskålen rör på sig. Han har aldrig hoppat på tre ben när vi gått på promenader men han galopperar alltid.

Vi ska på återbesök om två veckor och sedan börjar sjukgymnastik. Nu ska vi se över hemma hur vi kan förbättra så de inte ska hoppa på möblerna. Känns dock svårt, jag kan inte ha dom instängda för att dom inte ska fara upp i soffan eller sängen. Vi har ju satt trappor vid sängarna men Theo kan ju hoppa över den bänken trots att den går efter hela fotändan på sängen.

Hoppas hoppas han blir helt återställd och inget har gått sönder.

Lilla tokfian.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Akutambulans mitt i natten

Vilken natt! Har lämnat Theo på djursjukhuset. Han skulle hoppa ur sängen (fast vi har trappsteg så använder han dom inte). Jag hörde en duns å såg Theo ligga orörlig med bakbenen ut åt sidan. När jag tog mig fram till honom så skakade han som i kramper å rörde inte bakbenen. Jag ringde jourveterinär direkt å dom sa att vi skulle komma in. 8 mil enkel resa. In med hunden i bilen å köra! När jag kom fram så rörde han bakbenen och kunde stödja på dom. Han har ont på två ställen i ryggen å är svagare i vänster ben. Han ska nu ligga inne så dom får övervaka och smärtlindrande honom. Vi får mer info imorgon. Det var dock gott tecken att han kunde stå och han har känsel i bakbenen.

Veterinären trodde att han skakade så pga rädsla/chock också. Han skrek aldrig till men stackarn hade så ont. Theo är ju mer vild än tam. Han är övermodig och hoppar gärna upp på högsta stenen ute. Han kan kasta sig ut från sängen eller soffan trots att det finns trappsteg. Har bara väntat på att nåt ska hända.

Jag tror han hoppade ut från sängen och landade med framtassarna på mattan som gled iväg. I bästa fall har han fått rejäla sträckningar. I värsta fall diskbråck eller skelettskador. De ska ringa från djursjukhuset idag och eventuellt görs en skelettröntgen idag.

Håller alla tummar att allt går bra! Bli frisk snart, vi saknar dig Theo <3

Theo

Theo

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Trubbnosiga raser offer för trend?

Läs hela artikeln här.

Det är ingen slump att trubbnosiga hundraser ökar i popularitet, för de har fina egenskaper och är trevliga. Men de har tyvärr också fallit offer för en utseendetrend, enligt veterinär Maria Lundvall vid Svensk Djursjukvård:

— De trubbnosiga hundarna har avlats mot så platt nos att andningsvägarna komprimerats. Erfarna veterinärer på området bedömer att ungefär 90 procent av alla trubbnosiga hundar har andningsproblem i varierande grad.

Det är så ruskigt skrämmande hur dessa hundar får leva sitt liv så begränsat av andningssvårigheter. När veterinärer bedömer att det är så illa som att 90 % lider i någon grad då är det allvarligt!

Problemet bottnar i okunskap hos köparna:

— Märkligt nog har de här egenskaperna, som är så negativa för hunden, nästan fått en charmstämpel. Man upplever det som ganska gulligt när hunden ligger på soffan och snarkar som en liten gubbe. Eller att den lägger sig ned under promenaden för att vila. Man förstår inte att hunden lider av syrebrist, säger Maria Lundvall“.

Det här har jag själv stött på flera gånger. Hundägare som tycker hunden “knorrar så sött” medan jag själv mått dåligt då jag hör hur hunden kämpar för att få in luft! Det är inte sött när den “snarkar”, “knorrar” eller “grymtar” efter två minuters promenad.

Trubbnosupproret kan ha upprört många hundägare, som menar att de blivit oskyldigt uthängda och anklagade för djurplågeri. I tidningen hundsport tidigare i år stod en artikel om detta. Där det framkom att vissa hundägare undvek att gå till veterinärer som skrivit under upproret. Man ansåg att dessa veterinärer kunde “söka fel” och vara nedlåtande mot hundägare. Alla ska bemötas med respekt när man söker hjälp om hunden är sjuk. Däremot måste en veterinär kunna prata om problemen med rasen och aveln samt påtala om en hund mår uppenbart dåligt. Det är inte kränkande mot hundägaren, det är fakta och för hundens bästa måste man kunna ta i frågan.

Sen tycker jag det är fel att anklaga valpköpare för okunskap. Ansvaret måste ju framför allt ligga hos den som föder upp hundar! Oavsett efterfrågan måste man ju avla på friska hundar, vi har ju en lagstiftning i detta land som ska skydda djur mot djurplågeri. Det är en skyldighet hos uppfödare att värna rasen, hunden och individen. Veterinärer bör kanske inte godkänna valpkullar vid veterinärintyg inför försäljning om valparna har osunda drag.

Det åligger allas ansvar att göra vad man kan för sundare djurhållning i alla avseenden. Att sprida information, kunskap och att stå för aktiva val. Det är genom handling man visar var man står, det kan man inte skylla på “efterfrågan” eller “trender”.

Detta gäller även min egen ras. Allt som görs för att försöka förbättra taxarnas ryggar, alla forskning, alla program för att hitta sätt att förebygga och avla på sundare hundar måste gå först! Jag stöttar alla försök till en sundare avel. Det som visar sig fungera sedan måste tas med i ett avelsprogram så att det blir krav på att göra vissa tester eller förhålla sig till vissa regler för en sundare hund.

Anser du att vi människor tar tillräckligt ansvar i avelsfrågan?

  • Nej, vi blundar för allvarliga brister i avel (67%, 4 Votes)
  • Delvis, men gäller bara vissa raser (33%, 2 Votes)
  • Ja, vi gör vad vi kan (0%, 0 Votes)
  • Vet ej (0%, 0 Votes)

Total Voters: 6

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Alf har veterinärtid

Alf opererades för ett år sedan pga adenom, en godartad tumör runt ändtarmen. Han kastrerades då detta gör att tumören inte kommer tillbaka.Nu har jag tyckt att han haft svårare att bajsa vissa dagar och det ser lite svullet ut där knölen satt. Nu är jag rädd att det kommit tillbaka. Det skulle kunna innebära att det då är cancer och inte längre godartat.

Alf har inga symtom än men jag såg att svullnaden kommit tillbaka på samma ställe. Alf är min första hund och jag kan inte tänka mig hur det blir om han inte längre ska finnas med oss. Att operera igen skulle vara ok, han är relativt ung, bara 6,5 år. Det är inte en knöl eller ett sår som förra gången, bara svullet. Men det ska det inte vara. Jag hoppas att jag har fel och bara överreagerar. Han har ju aldrig haft problem med analsäckar. Har aldrig märkt att han åkt “kana” på rumpan eller nåt sånt. Han slickar sig inte i rumpan som han gjorde förra gången så det verkar inte vara nåt som irriterar honom.

Vi ska kanske inte ta ut nåt i förskott och så länge han mår bra gör vi ingenting. Men det känns tungt att bära på oron. Husse tror inte att det är så illa. Vi har iaf bokat in en tid hos samma kirurg som tog bort den första knölen på fredag nästa vecka. Håller alla tummar och hoppas det inte är något dåligt som kommit utan av mer tillfällig art. Kanske är det jag som är hypokondrisk men hellre det å så är det inget farligt än att det är nåt dåligt som man inte kollar upp förrän det är för sent.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Psykbryt på Theos ätande!

Jag får snart psykbryt på Theo och hans ätande av olämpliga saker. Man får aldrig glömma att stänga en dörr eller lämna nåt framme som han kommer åt. Aldrig. Inte ens för en sekund. Tänkte mig inte för idag på lunchen och ställde väskan i hallen på golvet. Jaha vem hittar jag som dragit ut grejer och tuggat på? Theo!

Han tuggar på allt, läppsyl, glasögon, matrester, sopor, pennor, mediciner. Ja vad som helst. Tänker ibland att “skyll dig själv om du blir sjuk” men sen får jag dåligt samvete.

Han får mat regelbundet, två gånger om dagen. Han får tuggben varje dag. Han får också lite snacks under dagen ibland. Ändå så ska han rota och hitta i dom mest undanskymda vrårna och han har som totalkoll på när man råkat glömma en av alla dagens rutiner av att koll att det inte finns nåt ätbart att komma åt.

Än så länge öppnar han inte dörrar (jo skafferidörren) men den dagen han gör det blir det till att ha han i hundgård utomhus eller nåt. TokTheo!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om hunden blir biten

Finns en hemsk nyhet att läsa i vår lokaltidning om en lite Shelti som blivit illa biten av två andra hundar. Läs nyheten här.

Både Alva och Fanny uppger att de andra hundarna attackerade Saga precis när de passerat förbi dem. Deras uppfattning är att båda hundarna attackerade Saga och kampade om henne.

– Jag såg hur de slet Saga mellan varandra och den andra hundägaren bara stod där. Sedan började hon skrika. Jag tänkte, att om jag inte får bort Saga så dör hon. När de precis släppte taget för att hugga henne på nytt slet jag upp henne i famnen. Hon blödde och jag var jätterädd, säger Alva Thiger.”

Det måste vara en fruktansvärd upplevelse att vara med om. Paniken. Smärtan. Rädslan. Våga ingripa? Hur kan det hända? Vems fel? Varför?

Det råder strikt hundägaransvar, vilket innebär att den bitande/de bitande hundarnas ägare är ansvariga för denna händelse. Den som var ute med hundarna har nog inte planerat att låta sin hund agera på detta vis men ändå händer det.

Vi måste som hundägare bli mycket bättre på att läsa av våra hundar. På att se små signaler på när hunden inte klarar av situationen. Vi måste agera i tid – gå därifrån, öka avståndet, belöna rätt beteende och framför allt se till att hunden aldrig kommer så nära att den kan dra ut kopplet och komma åt en annan hund!

Vi vet ju inte hur det var för den hundägaren vars hund bet. Visste denna person om att hunden var kapabel till detta? Kunde dom ha förutsett? Men i vilket fall som helst får man aldrig ta för givet att en hund som aldrig bitit aldrig kan göra det. Det gäller att läsa situationen och inte utsätta hunden för något den inte klarar av.

Trånga hundmöten kommer öka nu i Norrbotten när snön och plogvallarna reser sig. Utrymmet att öka avståndet, gå ifrån osv är inte lika stort då du har 2 m plogvall på sidan av gångvägen. Därför är det än viktigare att vara beredd, förutseende och planera.

doggie-languagedosndonts wpid-facebook_-959115522

Läs mer om BAT träning här (engelska).

Och tänk framför allt på att hunden inte förstår vad du säger…hur-hundar-fc3b6rstc3a5r

Håller alla tummar jag har att Saga återhämtar sig och inte får men av händelsen.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"