Lilla skrutt mår dåligt

Liten Theo har varit dålig i magen i två dagar. I morse kom det blod med avföringen så ringde djursjukhuset direkt. Det är ljust blod och ingen större mängd så de trodde att det är på utläkning och att det är en irritation i tarmen pga att han varit dålig i magen i två dagar. Så skonkost (överkokt ris, kokt kyckling) i några dagar och sakta sätta in torrfoder igen när han är bra i magen. Han har ingen feber och är piggelin i övrigt. Han dricker också bra. Så han har väl stoppat i sig nåt äckligt från dikena som vanligt. Rötmånad gör ju inte saken bättre.

Vi ska på kurs ikväll (flockhanteringskursen) så har mejlat å frågat hur vi ska göra. Vill helst inte lämna honom ensam hemma (husse ska på grillfest) men vi får se. Det löser sig på nåt sätt. Viktigast är ju att Theo mår bra.

Alf såg jätterolig ut igår på promenaden då han för första gången såg en sån där självgående gräsklippare! Vilken min han gjorde. Han skällde inte på den men han tittade länge! 🙂 Såg rätt kul ut.

Nu har vi valt badrumstapet och golv till huset. Inte lätt att bestämma sig. Man ska ju trivas i det i många år förhoppningsvis. Ett badrum gör man ju inte om precis enkelt. Hoppas det blir bra nu! Dom har grävt ut för grunden och stött på berggrund. Så vårt hus kommer stå på berget istället, vilket är bra och stabilt.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Livräddande manöver

Om hunden sätter i halsen och inte kan andas, på riktigt, så kan man alltså göra en typ av Heimlich manöver på hunden. Se denna video (engelska). Theo sätter i halsen ibland när han har för bråttom att äta, men han har aldrig fått nåt som fastnat. Alf satte en gång i halsen så det fastnade och han lät jättekonstigt. Dock fick han upp det själv men jag var på väg att försöka göra en Heimlich! Usch så äckligt det var!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Upprop för trubbnosar

Ett stort antal veterinärer har gjort en skrivelse angående kortnosiga raser och deras hälsoproblem. Tyvärr har avel (vi människor alltså) skapat hundar som har så stora problem att de inte kan leva ett fullgott liv. Uppfödare älskar så klart sin ras men kan man bli lite hemmablind? Det är ju inte direkt kul att höra att de hundar man har inte duger, mår dåligt eller att man till och med är djurplågare som föder upp vissa raser. Så klart mår man dåligt då.

Men, det handlar om djuren i det hela. Det handlar om att vi har ett stort ansvar när vi avlar att inte föda upp djur som lider och som kan leva ett värdigt hundliv. Då måste man se över sin egen sårade känsla och börja prata om fakta! Veterinärer är ju faktiskt de som möter dessa hundar och kan se effekterna av detta.

Läs gärna mer här och här.

Jag tycker detta är ett mycket bra initiativ av veterinärerna och jag tycker faktiskt att det är deras skyldighet att stå upp för djuren, som inte har en egen röst.

Själv är jag ju ägare till en ras som alla refererar till som “diskbråckshundar”. Ja det förekommer och det är ett stort problem. Jag skulle göra allt jag kan för att sprida kunskap och förbättra rasens hälsa. Jag kommer dock själv aldrig att börja avla på hundar. Det är inte i mitt intresseområde. Jag vill bara ha mina bästa vänner som vänner 🙂 Jag vet också att det finns många uppfödare inom tax som faktiskt läser på, gör som i grannländerna och ryggröntgar, fast det inte är ett krav i Sverige (än). Så förhoppningsvis håller rasen på att utvecklas åt rätt håll. Det viktigaste är att vi vågar diskutera det. Försöker man mörka ja då lider hundarna av det.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Fästingplågan

Ja den har hittat hit också. Får allt fler rapporter om att fästingar hittats på hundar i vår kommun. Själv har jag aldrig sett en fästing, någonsin. Har bara hört om alla sjukdomar dom för med sig och om svårigheten att välja rätt fästingmedel, eftersom de med gift i sig kan ge hunden biverkningar och de giftfria inte håller borta fästingarna lika effektivt.

Vi har ju varit förskonade i Norra Sverige från allt vad fästingar heter. Har lust att sätta mig i isolering, omringa ett område med höga staket, ingen in ingen ut! Vill inte ha hit dom. Att vi reser för ju med sig att vi för in nya sjukdomar i landet och sprider dem i landet också.

Än så länge rekommenderar inte veterinären att man ska sätta på hunden fästingmedel här uppe, eftersom det hittills inte hittats sjukdomar på dom fästingar som finns här. Detta följs noga. Hundar som fått sjukdomar som Borelia eller TBE har vistats i södra Sverige i längre perioder.

Vet inte hur jag ställer mig till fästingmedel. Skulle nog i första läget, om det var nödvändigt, prova Bravecto som veterinär kan skriva ut. Tablettform som gör att ämnet sprider sig i blodet till hudfettlagret på hunden. Fästingarna dör men det har rapporterats få biverkningar för hunden då detta, till skillnad från de flesta andra fästingmedlen, inte är ett nervgift.

Nervgift kan ju knappast vara bra för varken hund eller fästing. Hört om hundar som blivit aggressiva, fått dålig mage, allergiska reaktioner osv på de gamla fästingmedlen med nervgift. Men samtidigt måste man ställa pest mot kolera – att inte skydda hunden ökar risken att den blir allvarligt sjuk och måste avlivas.

Ja bara vänta och se då hur länge vi slipper fästingplågan. Vet att det finns rapporter i vårt bostadsområde men har inte sätt någon själv ännu. Är ju inte van att leta fästingar, och vet inte vad jag letar efter heller. Kammar hundarna ibland, stryker på dom och försöker se i pälsen. Gör det dock inte av vana ännu men får träna på det.

En del tycker jag har en överdriven fobi mot dom eftersom det inte är ett problem här ännu, men jag hatar onödiga kryp! Inte ens fåglarna äter ju fästingar eftersom de är så äckliga! Kan vi inte utrota dom?! Hörde dessutom att det är en myt att myggor är mat åt fåglar, att de egentligen inte tillför så mycket i faunan. Kanske kan vi hitta ett botemedel mot dom också när vi ändå är i gång?

Går det ens att leva i fästingrika områden? Att gå i shorts på sommaren, att springa på ängar, rasta hunden i diken? Hur tvingas man anpassa sig?! Hur kul är det att inte kunna sitta ute och fika på sommaren i gräset? det är ju det som ÄR sommar. Gå i skogen osv. Och stackars dom vilda djuren. Såg bilder och rapporter på älgar som dött av att de var helt fulla med fästingar och andra blodsugare. Tänk att ett så stort djur kan dö av dom?! Rådjur plågas också hårt av fästingar och insekter. De får inget fästinghalsband…

Hur svår är fästingplågan där du bor?

  • Mycket svår, svårt att skydda hunden, plockar flera per dag (38%, 3 Votes)
  • Lätt, går att skydda mot och ser sällan fästingar (25%, 2 Votes)
  • Måttlig svår, går att skydda men hittar ändå fästingar (13%, 1 Votes)
  • Inga fästingar än så länge där vi bor (13%, 1 Votes)
  • Vet ej (13%, 1 Votes)

Total Voters: 8

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Alf sätter i halsen

Tänkte skriva ett inlägg om hur jag börjat övergå från att träna “hundmöten” till att bara träna kontakt vid hundmöten. Att det började gå framåt när jag inte fokuserade på att “vi ska möta hundar” till att “nu tränar vi på kontakt“. I kombination med detta tränar vi ju skvaller, vilket Alf gör på relativt korta avstånd. Han klarar dock inte själva mötet/passagen ännu.

Idag satte dock Alf godisen i halsen. På riktigt. Inte bara sådär som hundar gör ibland när de kraxar upp en bit som de svalt fel. Han satte i halsen. Fick inte luft. Tills jag lyfte upp baken på honom och tryckte lätt på magen – då började han andas igen! Fy fan! Dom sekunderna kändes som en evighet.

Jag brukar inte ge godis vid själva mötet just för att det inte ska hända nåt sånt, men han måste ha haft kvar godisen i munnen och vid mötet satte han den fel.

Alf och Theo är inte intresserade av att leka eller leksaker så det har endast fungerat med godis för dom två. Idag hade jag hårda godisar, jag brukar varva mellan något mjukare eller typ paprika till foderkulor och andra godisar. Kommer aldrig mer ge hårda godisar! Det var så hemskt att höra han kippa efter andan.

Som tur var repade han sig och verkade inte fatta vad som hände. Nu ligger han här brevid i soffan och sover. Vi tog oss ändå runt sjön så han verkar må helt ok 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Alltid är det något

Är det inte hunden som är sjuk så är det nån av människorna. Matte har fått tid hos läkare för misstänkt gallsten/inflammation. Dessutom måste nog en tand lagas också för den ilar 🙁 Allt på en gång liksom. Nå vi tar en sak i taget. Hoppas slippa operation bara men måste man så måste man. Det är ju aldrig en bra tid att bli sjuk men man styr inte över det. Idag blir nog en tråkig dag för hundarna. Ska försöka ta oss ut sen beroende på vad läkaren tycker är lämpligt och vad det är för fel på mig.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Apropå avel och att hitta nya hem

Polisen i vår kommun har idag omhändertagit en liten valp när de gjorde ett tillslag i en missbrukskvart. De skriver bland annat så här på facebook:

“Genom arbetet på fältet kan man konstatera att väldigt många personer som är inne i ett narkotikamissbruk, också väljer att skaffa djur och då oftast hundar. Av den anledningen kommer man ofta, inom ramen för narkotikaarbetet, också i kontakt med djurskyddslagen. I djurskyddslagen framgår det bland annat att djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom, att dom skall ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn samt att dom skall hållas och skötas i en god djurmiljö.

Är man inne i missbruk har man ofta svårt att ta hand om sig själv. Dels på grund av den ständiga berusningen som i sin tur gör att man tappar verklighetsuppfattningen och därigenom förmågan att kunna göra skillnad på rätt och fel. Många gånger kan det också bero på den ekonomiska möjligheten eftersom större delen av pengarna går till att köpa mer droger. Förnekelsen och oförmågan till självinsikt spelar också en avgörande roll. Anledningarna kan vara många men gemensamt är att dom oftast leder till brister när det gäller förmågan att kunna ta hand om ett djur.

Likt ett barn kan djuren inte fatta egna beslut. Dom finner sig i den situation som råder eftersom dom helt enkelt inte har något val. Vet du om något djur som far illa eller som du misstänker inte har det bra? Tveka inte att kontakta polisen. Du kan alltid tipsa oss genom att ringa 114 14

Det är så hemskt att läsa hur en del hundar får fara så illa på grund av vilken ägare som valt att köpa just dom. De kan inte välja sin ägare och de kan inte välja att ta sig därifrån heller.

Det är så viktigt att den som föder upp hundar (eller vilket annat djur som helst för den delen) tar ansvar för och gör allt i sin makt för att försäkra sig om vart hunden kommer att hamna sen. Tyvärr dras ju en del personer till vissa typer av hundraser då dessa anses vara “skräckinjagande” och ser “farliga ut“. För de uppfödarna är det om än viktigare att försäkra sig om vem det är som köper valpen.

Tyvärr sker mycket av uppfödandet hos personer som inte planerat sin kull mer än att “de vill ha en söt valp efter sin fina hund“. Då är risken stor att man också säljer iväg valparna till första bästa som vill köpa en hund och inte uppenbarligen verkar konstig. Eller så är man bara ute efter pengarna. I vilket fall som helst så är det ju valpen så får fara illa av det.

Nu blev valpen i denna händelse omhändertagen men den var svårt skadad. Låt inte fler valpar hamna i såna här hem!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Avelsdiskussioner

Hamnade i en diskussion om avel efter att ha läst följande text på facebook:

Finns det någon (rasnamnet) tjej som vill para sig med våran (blandras)? han är väldigt snäll och fin!

Jag frågade vänligt vad personen hade tänkt sig med aveln av just den kombinationen?  För oavsett vad man avlar på (renras eller blandras) bör man ju ha en tanke bakom valet. Det framgår inget om hunden, hur gammal den är, vilka styrkor den har eller ens om den är frisk.

Personen i fråga verkade vara en trevlig person som tyckte mycket om sin hund. Det förstår jag. Det var en väldigt vacker hund på bilden. Denne ville ha en valp efter sin fina hund, vilket jag också förstår. Men jag påminde också personen om alla de valpar som hamnar på blocket. Det är så många att man blir mörkrädd. Det gäller ju inte bara att hitta ett hem, utan ett BRA hem till valparna. Jag förklarar mer längre ner…

De flesta som har hund anser ju att just deras hund är den mest fantastiska och fina hund som finns. Man ser alla bra egenskaper och njuter av de många fina stunder man har tillsammans. Men trots allt detta, bör man avla på sin hund?

Att jag ställde motfrågor, på ett enligt mig vänligt sätt, mottogs som kritik och som negativitet. Själv anser jag att OM jag nu sökte en partner till min hund skulle jag inte ta den som först ropade “Ja!” utan den som verkade mest nyfiken och ställde mest frågor. Då får man ju en person som verkligen tänkt igenom sitt beslut…

För det första måste man fundera på vad de kommande valparna kommer att ha för egenskaper? Vad vill man avla på? Detta för att kunna hitta bra hem, inte bara ett hem, utan ett bra hem. Man måste veta vilka krav man bör ha på de blivande valpköparna. För säljer du hunden till “vem som helst” så är risken stor att hunden inte får det bra. Det kan bero på många saker, t ex att ägarna inte förstår hundens nedärvda behov och därför utvecklar hunden problembeteenden. De nya ägarna blir ledsna och besvikna när hundägandet inte blev som de hade trott. Antingen kan hunden då hamna i en omplaceringskarusell på internet, eller så får hunden leva kvar i en negativ miljö. I värsta fall avlivas en frisk hund bara för att ägarna inte förmår klara ut problemen eller ge hunden en ärlig chans.

Som uppfödare måste man ju vara ärlig och rak mot de nya valpköparna. Vad kan de förvänta sig när de köper en av valparna? Vad är det troligt att det blir för typ av hund? Aktiv och arbetande egenskaper eller lugna och stillsamma med lågt aktiveringsbehov?

Sen måste man veta att den hund man själv har och den blivande partnern som hunden ska paras med är friska. Hälsotester, mentala kontroller och arbetsprov bör man ha som minsta krav. Även om det är blandraser. Även blandraser har ju några nedärvda egenskaper och man bör ju kolla att hunden är tillräckligt frisk för att få ett gott liv. Ju aktivare hundras/raser desto större krav bör man ställa på arbetsprov/meriter, t ex att hunden har tävlat eller aktiverats med någon sport. Om inte annat för att kunna informera valpköparna om hur hundarna fungerar.

Sen måste man ha kunskaper kring försäkringsfrågor, ekonomiska avtal och vad man enligt konsumentköplagen har för rättigheter och skyldigheter.

Det viktigaste man måste tänka på är de kommande valparna. Hur kommer deras liv att bli? Det är ditt ansvar (även som hanhundsägare) om du sätter dom till världen.

Vi har ju själv en liten Theo här hemma som fått utstå hemska konsekvenser när det går dåligt. Ägarna förstod inte vad rasen krävde, eller så var de inte beredda på det jobb som en valp (oavsett ras) innebar. Framför allt hade de inte kunskap eller förmåga att söka hjälp när det började kännas jobbigt. Konsekvenserna av det fick Theo ta. Han blev lämnad. Han blev troligtvis slagen. Han fick svälta. Han fick inte vara valp! 

Därför brinner jag för dessa frågor och att inga fler valpar ska få utstå de han fick gå igenom oavsett vilka orsakerna är. 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Alf är på benen

Vi fick hem en betydligt piggare Alf denna gång än förra gången. Han vilade i ca två timmar sen började han själv röra på sig, gick till dörren och ville ut. Han var hungrig och gick flera gånger till köket men vi väntade till kvällen innan han fick en matsked blötfoder från veterinären. Sen fick han en till matsked innan vi gick och la oss.

Han travar på ute och verkar rätt ok. Theo är försiktig och går inte på och leker som han alltid annars gör med Alf. Eftersom Alf kissade ute fick han sova i sängen som vanligt och låg mellan oss med tratten  🙂

Som tur är har det frusit på ute så det blir inte någon gegga under magen på hundarna. Han drar inte upp massa skit i såret. Nu har han fått morgonens medicin med lite mat. Han vill dock inte äta ännu.

Så nu hoppas vi det lilla såret läker snabbt och att han slipper vara sjuk mer.

Det är nyttigt att gå med Theo själv ute. Han är inte alls lika säker och vill mest sitta och titta på saker och folk. Han skulle behöva fler promenader utan Alf. Han möter hundar utan problem och vill inte gå så långt hemifrån. Tyvärr har man ju inte alltid möjlighet att gå med dom separat. Men nu när husse byter jobb så kommer vi kunna gå med dom på kvällarna separat om vi vill.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"