Etikett: Sjukdom

Idag blev jag mycket förvånad när jag läste senaste numret av tidningen Taxen (nr4 september 2014) som kom idag. Taxarna finns med på SRD-listan (SRD= Särskilda rasspecifika domaranvisningar). Jag har inte hört något om detta tidigare, att de ens pratades om att taxarnas hälsa behövde särskild uppmärksamhet. Så väldigt intresserad började jag läsa.

Om vi tar det från början. Vad är SRD listan för något?

SRD- listan är en lista över raser som behöver uppmärksammas för osunda exteriöra överdrifter.

Det står på sidan 20 i TAXEN: “En exteriördomare ska ansvara för att de olika hundrasernas typiska särarter bevaras med de mål och ramar som rasstandarden fastslår. Detta får dock aldrig ske på bekostnad av hundars hälsa. SRD som har tillämplats vid länsklubbarnas utställningar sedan 2009, identifierar riskområden och förebygger att de utvecklas till  problem. SRD är ett kommenterande komplement till rasstandarden och har som målsättning att öka domares medvetenhet om exteriöra överdrifter och sundheter“.

Man har tagit fram SRD listan i samarbete mellan ras- och specialklubbar, veterinärmedicinska sakkunniga och exteriördomare bland andra.

“Bakgrunden till detta arbete som SKK och NU har genomfört är de allvarliga hälsoproboemn som många raser på grund av utställningsaveln har premierat hundar med överdrifter, till exempel allt för kort nos som ger andningsproblem“.

Man menar att en rasstandard beskriver aldrig exteriöra överdrifter men rasstandardens formuleringarna av rastypiska detaljer kan missleda domare och uppfödare till sådana tolkningar som resulterar i att hundar med extrema typdrag tas fram vid utställning och avel.

Varför är då taxarna med i SRD?

I de första arbetena med SRD var det på förslag att taxen skulle finnas med bland annat på grund av att krokiga framben och uppbruten bröstkorg skulle kunna  vara riskområden. Svenska taxdomare och svenska taxklubben höll inte med om detta, utan tyckte att taxen var en sund ras där det inte förekom att exteriöra överdrifter som kunde påverka hälsan eller att dessa skulle premieras på utställning.

Förra året kom ett nytt förslag från NKU (Nordisk kennelunion) som ville ha med taxarna på grund av följande riskområden:

1. Front. Krokiga framben följer den kondrodystrofa konstutitionen. Standarden skriver “frambenen skall vara torra och bra henstomm. De ska vara parallellt ställda och framtassarna rakt framåtriktade”.

2. Markavståndet. Otillräckligt markavstånd som följd av allt för korta ben kan leda till fealktiga röresler och negativ påverkan på rasens arbetsfunktion.

3. Bröstkorg. Dålig utvecklad, kort bröstkorg med kort bröstben. Defekta och deformerade revben.

Svenska taxklubben har en annan åsikt och har skrivit ett svar där det framgår att man inte upplever stora exteriöra defekter inom rasen och att bland annat kravet på jaktmerit för att bli utställningschampion säkerställer att hundarna är tillräckligt sunda för att användas till sitt ändamål. Många använder taxen i jakt och därför har de behållit en god hälsa och sund kropp. De framhåller också att rasstandardens proportioner framgår tydligt och detaljerat och att problem med krokiga framben inte har ökat eller att hundar har premierats på utställning trots defekter.

Ja hur ska man tolka detta? Första reaktionen blev för mig; Oj är det så illa med taxarna, det trodde jag inte. Sen tänker jag att allt det här förarbetet har lett fram till detta beslut och tanken i grunden är ju faktiskt att hundarna ska vara så friska och sunda som möjligt. SRD ska ju även uppmärksamma risker och förebygga innan det blir problem. I det avseendet känner jag att det är bra att man diskuterar frågan och gör allt man kan innan det blir stora problem inom rasen.

Själv är jag inte insatt i avel överhuvudtaget och kan inte uttala mig huruvida taxuppfödare väljer bort taxar som bedöms vara allt för avvikande från rasstandarden för att utgöra en risk för framtida generationer.

Det jag kan tycka är att “jaktmerit” för utställningschampionat innebär som lägst att hunden gått anlagsprov för viltspår. Det är inte en särskilt svår uppgift för en hund kan jag tycka. Det är ett kort spår, om man jämför med vad ett riktigt eftersök kan innebära, som många hundar klarar på första försöket. Så att tycka att det “säkerställer” att problem med exteriöra överdrifter inte finns tycker jag är att överdriva. En hund som har problem med t ex frambenen skulle nog kunna klara ett anlagsprov utan att det där upptäcks att hunden har problem.

Man kan ju lätt bli “hemmablind” och inte vilja se att den egna rasen har problem. Just gällande taxar är det ju framför allt, om inte uteslutande, diskbråcksrisken som diskuteras flitigt. Så det är ju bra att andra riskfaktorer också uppmärksammas.

Ja det ska bli spännande att följa vad detta kommer att innebära för rasen framöver. Allt som är i syfte att förbättra och föra rasen framåt ska välkomnas anser jag!

Har börjat titta på mina egna hundar. Alf har lite krokigare framben än Theo. Alf har lite trängre mellan frambenen som är svagt böjda utåt när han står rakt framifrån. Theo står lite rakare tycker jag nästan så han är åt andra hållet, bred mellan tassarna.