När taxen tar ton…

…tjuter det i öronen intygar husse! Alf skällde precis vid husses öra och med den röst dom har (för att vara små hundar låter dom som en betydligt större hund) så gjorde det ont också. Det är när dom lyckas skälla precis i rätt “läge”/vinkel in mot örat som man blir mer eller mindre döv! Det är nog inte hälsosamt för hörseln.

I det här fallet var Alf hungrig. Det är ungefär enda gången han skäller inomhus. Väntar han på MUSH köttbullar blir han otålig och det får man minsann höra!

Deras jaktskall ska ju höras genom skogen så de har ju helt klart en röst att räkna med. Om de bara skulle kunna förstå när de ska prata med små bokstäver så att säga.

Har själv varit med om när Theo skällt till precis brevid örat. Det är inte skönt! Ringer och gör ont i några sekunder.

Hoppas husse slapp några större skador…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Fri från stygn

Igår tog vi bort Alfs sista stygn som verkade irritera området igen. Själva operationssåret har ju läkt men det verkar ha kliat mycket att den lilla knuten suttit kvar. Efter kontakt med veterinär så sa de att vi kunde ta bort det själva genom att klippa försiktigt. Husse fick äran då matte är för feg. Alf verkade lättad efteråt och han verkar mindre brydd om att det kliar så förhoppningsvis är 3 veckor med tratt över nu! Han får ha den på natten för säkerhetsskull några dagar till men på dagen ska han få slippa mer och mer.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Alf med tratt igen

Stackars Alf, stygnen håller på att lossna nu och det verkar klia otroligt mycket så nu är tratten på hela tiden igen för han är snabb på att vara där och klia annars. Hoppas dom trillar av snabbt nu så han slipper tratten snart. Lider med honom. Dessutom är det pissigt väder ute, idag är det stormvindar ute och kallt så in i bomben! Brrr. Bäst att hålla sig inne.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Våra husdjur kan också få tandproblem

Våra hundar och katter är beroende av oss ägare för att må bra. Det är viktigt att ha tillräckliga kunskaper om djurens hälsa för att undvika onödigt lidande. Läs hela inlägget här.

Det kan vara svårt att veta om hunden lider av tandvärk. Hundar gör nämligen allt för att dölja smärta och svagheter, ett uråldrigt beteende för att inte mista sin plats i flocken. Katter visar ännu mindre att de mår dåligt. Oftast är dålig andedräkt, rött eller blödande tandkött och ovilja att man rör vid munnen, tecken på tandproblem. Men det kan också tyda på tandvärk om hunden eller katten kliar sig ovanligt mycket eller börja slicka på saker eller på sig själv mer än vanligt.

Går det så långt att tänder behöver dras ut på djuret, kan det bli riktigt dyrt för djurägaren. Det kan handla om tusentals kronor som försäkringsbolagen inte ersätter. Bolagen anser att djurägaren ska förebygga tandproblem genom god skötsel och ersätter bara tandskador som till exempel att hunden biter sönder en tand“.

Djuren lever närmare oss idag och vår kunskap ökar om djurens behov och hur vi bäst kan hjälpa dom. I och med att de lever så nära oss så har deras kostvanor och aktivitetsnivå påverkats utifrån människans behov och vilja. På gott och ont.

– Våra hundar blir äldre och vi har dem närmare oss idag än förr. Vi har småhundar i famnen och märker om de luktar illa ur munnen till exempel, säger veterinär Eva Molin.

Även tekniken och kunskapen hos veterinärer har blivit bättre de senaste åren. Idag röntgas tänderna djuren för att hitta tandproblem“.

Sen är det alltid tråkigt när aveln ställer till det får våra djur. Även om det inte är medvetet så lider djuren pga av vi väljer att göra av dom.

Småhundar drabbas mycket oftare av tandsjukdomar än stora hundar. Kanske får de mat med mindre tuggmotstånd och mer godis, men aveln är också en orsak.

– När små raser avlats fram har käkben och tänder inte hängt med i utvecklingen, förklarar veterinär Eva Molin. Käken är mindre och tänderna lite för stora. Det gör att det blir trångt för tänderna som inte får så mycket vävnad runt roten som en stor tand.”

Vi har nappat på Djursjukhusets erbjudande om gratis tandkoll varje år under maj månad. Alfs tänder ser bra ut och har lite tandsten. Veterinären sa att huruvida vi vill borsta tänderna på honom eller inte är upp till oss att avgöra. Nog vill vi ju göra det men det har varit svårt att vänja honom vid det och att komma ihåg att göra det. Något vi ska bli bättre på! Hellre förebygga än åtgärda!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Alfs operation verkar lyckad

Husse har nu varit och hämtat hem Alf. Veterinären sa att körteln satt närmare tarmen än vad de trodde så det var lite svårt att få bort men det ska ha blivit bra. Han får antibiotika och smärtlindande och så klart tratt.

Theo är uthyrd till svärföräldrarna idag och imorgon så Alf får kvickna till.

Nu hoppas vi att Alfs problem en gång för alla är bort!

Så glad att vi har försäkring också. Vår del blev 3200 kr med självrisk men hade vi ingen försäkring hade det blivit närmare 8000 kr.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Årsmöte och föreläsning

Matte fick äran att hämta upp föreläsaren, en leg sjukgymnast från djursjukhuset, och ta med henne till årsmötet i Byske. På vägen hade vi massor av tid att prata och diskutera olika hundrelaterade grejer.

Årsmötet flöt på bra och efteråt fick vi beröm från föreläsaren om att vi kunde hålla så sams trots att vi har en ras med så stora variationer inom rasen. Det måste vara tråkigt att vara med i en klubb där man inte kan hålla sams eller god ton. Utgångspunkten som alla har gemensamt är ju det man älskar mest, sin ras/hund. Oavsett inriktning eller aktivering så älskar man ju sin ras och vill utveckla den till det bästa den kan bli. Man måste ju acceptera att andra har andra åsikter och uppfattningar om saker eller prioriterar annorlunda. Antingen får man vässa sina egna argument och läsa på eller så får man helt enkelt konstatera att man tycker olika och lämna det där. Varför dra igång ett bråk som skadar både klubb och relationer?

Jag tycker man alltid ska utgå från de egenskaper rasen ursprungligen var avlad för. Att värdera de egenskaperna och utveckla dem men att även kunna se och pröva nya grenar som kan vara bra aktiviteter och där hunden kan ha talang. Tråkigt där vissa raser delats upp i två, för att man inte kan enas eller där skillnaderna är så stora i vad man använder sin hund till.

Efter årsmötet fick vi ta del av en bra föreläsning om hundhälsa genom hela hundens liv. Allt från aktivering och utfodring av valpar och unga hundar till hårt arbetande hundars behov.

Det vi tar med oss är att alla foder i Sverige i grunden är bra. Det gäller att hitta det som passar just min hund och hundens kondition, päls, avföring och allmänhälsa får avgöra vad som är bäst. Att vanligaste orsaken till att senorna går av på hundar i Norrbotten är stålkanten på skidor (?!). Så bäst att välja skidor utan stålkant. (Vi som tänkt skaffa skidor och börja åka på isen).

Sen fick vi veta att det allra bästa sättet att få en hund att bygga starka, smidiga och hållbara kroppar är att skritta i skogen vilket är ett kvitto på att vi gör helt rätt med våra hundar. Skönt att få en sån bekräftelse av någon kunnig. Då vet man att man är på rätt spår. Koppelpromenader i skogen där hunden får använda sin “fyrhjulsdrift” är riktigt bra träning. Så bara köra på med träningen nu i vinter i snön och sen till våren och sommaren i skogen.

Over and out.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Naturen och djurens inverkan i rehabilitering

Mycket är självklart här i livet men ibland är det så intressant när man får en vetenskaplig förklaring till varför det är så självklart.

De flesta kan nog skriva under på att människor mår bra av natur och djur. I stressar av, det inger lugn och vi får ny energi av att bege oss ut i naturen eller klappa/kela med husdjur. Men varför är det så?

Idag har matte lyssnat på en superintressant föreläsning av läkare/psykiater Inga Lena Bengtsson. Den handlade om naturen och djurens påverkan rent fysiskt på kroppen ur ett vetenskapligt och teoretiskt perspektiv (miljöpsykologi). Alltså reaktioner i kroppen som man kan mäta med prover. Självläkning som egentligen all vård är, eftersom det endast är kroppen som kan läka skador. Vi kan bara ge kroppen rätt förutsättningar genom medicin, omvårdnad och återhämtning.

Föreläsningen utgick från stressrelaterad ohälsa där stress kan beskrivas som när man blir utsatt för påfrestningar men saknar resurser att klara av dem. 

Människan har precis som alla däggdjur ett autonomt nervsystem. Det som sköter livsviktiga funktioner i kroppen men som vi inte behöver tänka på att vi gör (andning, matsmältning, hormoner, blodtryck osv).

När vi utsätts för stress sätts det sympatiska systemet igång, som är tänkt som ett kortvarigt tillstånd som förbereder kroppen på att antingen fly eller fäkta. När detta system är igång för länge så tappar kroppen till slut förmåga att skapa energitoppar och kroppen går in i ett “playing dead” tillstånd. Högsta broms och högsta gas är på trots att personen kan uppfattas apatisk.

När faran är över så sätts det parasympatiska systemet igång, vårt återhämtningssystem. Kroppen går in i vila, sömn och läketillstånd. Kroppen är helt dränerad på krafter och återhämtar sig. I detta tillstånd finns ett ämne som heter oxytocin som får kroppen att må bra. Ämnet hjälper till att öka social förmåga, inlärning, koncentration, kreativtet och nyfikenhet. Alla minnen som triggar positiva minnen hos oss startar detta system. Det är här miljöpsykologin kommer in. Genom beröring, att smeka någon person eller djur så ökar oxytocinet i kroppen.

Våra kroppar har en genetisk dragning till naturen som går att mäta. Vi reagerar med lugn av att stå på en öppen höjd med  något träd där vi kan se vatten då en sådan miljö skapar trygghet. Öppna landskap gör att vi ser ev fiender, träd ger oss skydd och vatten symboliserar näring/mat.

Människan får instingtiv oro av vissa saker så som spindlar, hög vegetation där du sätter fötterna, vassa klippblock, stup osv då det antas kan utsätta oss för fara. Det tar tusentals år för hjärnan att förändra sådana medfödda reaktioner, därför har människan fortfarande inte “vant sig” med moderna samhället med konstant brus av mobiler, trafik, intryck, högt tempo osv. Det gör oss sjuka.

Idag talar man bland annat i England om diagnosen “naturbrist“. Människor som inte varit i kontakt med naturen utvecklas sjukdom då kroppen inte får återhämtning. Barn vet inte längre var mjölken eller köttet kommer ifrån. De vet inte vilka djur som lever i skogen och kroppen går hela tiden på högvarv och i beredskapsläge av allt brus runtomkring.

Naturen är det äldsta botemedlet som finns och är känt sedan antiken. Många forskare och läkare har långt tillbaka förespråkat motion, rörelse och naturen som botemedel mot många sjukdomar. I USA har man framgångsrikt sett att fångar som får jobba i trädgård mår bättre, får bättre självkänsla och utvecklar ett yrke och har betydligt lägre återfallsstatistik än fångar som inte fått delta i sådan aktiviteter. På äldreboenden vet man att dementa som får gå i en trädgård som stimulerar sinnena (syn, doft, känsla osv) mår bättre, är mindre oroliga och fungerar bättre. Många historier finns om sjuka, näst intill döende personer, som tillfrisknat när de fått se sitt nyfödda barn, träffa sin älskade hund eller åka ut till någon minnesvärd plats.

En viktig förklaring är hur hjärnan hanterar intryck. Genom riktad koncentration ( tex bilkörning) sållas allt brus bort och man fokuserar på uppgiften. Detta tar mycket energi och tröttar ut hjärnan. Det är den konstanta bortsållningsfunktionen som tröttar ut. Vid spontan uppmärksamhet, t ex när man är ute i naturen, behöver inte hjärnan lösa problem. Hjärnan går i ett viloläge. Detta har man mätt via EEG och ser samma vågor som just innan man ska somna. Kallas ofta vaken vila, soft fascination. Därför mår vi så bra i naturen och i miljöer där vi kan se, lukta och känna naturen nära. Bara genom att se naturen minskar behov av smärmedicin, förkortas vårdtiden och patienten har inte lika stort behov av att kalla på hjälp från personal, enligt en studie av gallopererade personer. Ena gruppen bodde så att de endast såg parkering och betong utanför fönstret, medan den andra gruppen såg himmel, horisont och moln. Den andra gruppen hade de positiva resultaten. Det är ju ganska fantastiskt hur lite som behövs egentligen? 🙂

De som är sjuka har ökad mottaglighet för naturen då det har ett stort behov av den återhämtning som kommer med att vistas i naturliga miljöer.

Man kan inte rycka upp en planta och sätta den på ett nytt ställe och spara in på förutsättningarna som jord och näring och förvänta sig att den producerar lika bra eller mer“. En ganska talande beskrivning som jag tar med mig från föreläsningen. Det är just det som många i yrkeslivet utsätts för, ständiga förändringar, mer nerdragningar och höga prestationskrav vilket resulterar i utbrändhet.

Intresset för naturen grundas före 6 års ålder. Har man ingen eller få kontakter med naturen innan det så kommer man inte att utveckla det efteråt heller. Att bli sjuk av att aldrig vistas i naturen eller i naturliga miljöer som bondgårdar, jordbruk, skogsbruk osv har en stor negativ inverkan på hälsan. En viktig faktor att tänka på för de som bor i städer kanske?

Djur har en helande effekt på människor med olika ohälsoproblem. Med djuren får de vara utan krav på att prestera (prata, interagera, vara social) och ta saker i sin egen takt.

Mycket intressant och viktigt ämne. Den enda risken som jag kan se är att uttalanden som “barn mår bra av att växa upp med djur” och “människor mår så mycket bättre om de har husdjur” osv kan göra att människor skaffar djur mer för sin egen skull än vad de egentligen har möjlighet att ta hand om. Det är så viktigt att man ser till att ha förutsättningarna att ha djur innan man går och skaffar ett.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Glada Alf

Trots tratten är Alf lika glad och lekfull som vanligt. Han verkar ha lärt sig knepen för att ta sig upp i soffan och komma runt hörn osv med tratten på. Han dricker med den också men mat får vi ge honom från handen för att han ska få tag i köttbullarna.

Alfs sår ser mycket torrare ut nu. Det röda inflammerade området ser mindre ut men svullnaden har inte gått ner. Vi ropar inte hej ännu men det ser ut att gå åt rätt håll.

Det som oroar är ju att han haft liknande sår vid två tillfällen tidigare. Så är risken stor att det kan komma tillbaka? Är det någon allergi? Torra slemhinnor? Blir galen av att inte veta vad det är. Nu väntar vi ju ändå på svar från biopsin så förhoppningsvis får vi veta då vad det kan vara.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Imorgon blir det biopsi

Imorgon ska Alf tillbaka till djursjukhuset för att göra en biopsi (provtagning) på såret som aldrig läker. Nu håller vi tummar och tassar att allt går bra. Det är ju inget stort ingrepp men han ska sövas så det är ju ändå en risk. Tyvärr kunde inte farfar åka och hämta Alf när han är klar så han måste stanna där tills matte slutar jobbet. Stackars Alf. Han som är så osäker kring nya människor. Han gillar inte att vara utan oss. Matte kommer att vara orolig hela dagen imorgon tills han är hemma igen. Vi hoppas ju få svar på vad som är fel så han kan få rätt behandling. Lilla lilla Alf.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"