Idag åkte jag med Alf till veterinären för att ta lite blodprover och följa upp medicineringen. Kollade vikten: 9,7 så han har gått ner 0,5 kg.
Hon började i munnen och upptäckte direkt vad som var fel. Hon sa: Du har varit tydlig från början att Ni inte vill utsätta honom för mer. Det är dags nu.
Alf ,13 år, har troligtvis en tumör i munnen, som sällan är godartade. Alternativt så är det en tandskada som skulle innebär att tanden ändå måste opereras ut. Han har ont. En tand är skadad. Ryggen värker, tassarna värker. Sinnet sviktar. Hörseln sviktar. Han har sin medicinering men smärtan i munnen går inte att medicinera bort. Det är dags nu.
Så hem med tårarna rinnandes nedför kinderna. Informerade husse. Vi har beslutat att båda två får somna in tillsammans. Det är det finaste vi kan ge dom. Theo, 10 år, har ont i sin rygg. Han har sin stress. Det är dags nu.
Imorgon ringer vi och bokar tid.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"