Det startade som en blogg om taxarna Alf och Theo och deras vardag, som sedan har utvecklats till ett företag ECHOSIERRA HUND som erbjuder hundträningstimmar, webbföreläsningar, videocoachning och sorgesamtal via video, allt på vetenskaplig och etisk grund
Historien om AlfBloggen om taxarna Alf och Theo som levt vidare med hundrelaterat innehåll. Här samlas det som intresserar, provocerar, roar eller lär oss någonting. Mitt bidrag till ett hundvänligare förhållningssätt. Välkommen!
Kaniner gillar att söka sin mat så jag gömmer maten på olika platser i hägnet. De har alltid höhäcken + hö inne i stora buren men sen gömmer jag gräs, maskrosblad, kvistar och pellets på olika platser. Jag ser sen vart dom varit. Bajspluttarna avslöjar att dom är i hela hägnet och i båda våningarna på buren. Så bra att dom vågar vara överallt. Gunhild hon gräver och gräver i lådan. Idag fick jag klappa på Nya medan hon stacka in huvudet i pelletsburken. Kaniner är otroligt känsliga med maten, magen kan lätt krascha. Det var lite lösa pluttar där efter dom precis kommit hit men nu hittar jag bara runda stora bollar som lätt faller sönder. Några såna där blindarmsklumpar hittar jag också så dragit ner på pellets lite.
Nu har dom fått belysning också som går på timer. Vi får ju mörkt mörkare mörkast nu fram till jul innan snön kommer.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Läs nyheten här. Alltså hur kan sådant här pågå? Jag förstår inte. Länsstyrelsen har omhändertagit 123 taxar som levt i misär på en så kallad kennel. Denna kennel är SKK registrerad och har utställningsmeriter. Huvudpersonen har varit aktiv i många sammanhang både inom taxklubben och på forum i sociala medier. Haft någon slags massuppfödning under lång tid. Hur kan SKK gå med på att en person registrerar 100-tals hundar? Att man då inte i högre utsträckning ifrågasätter hur dessa tas om hand? Vem har utrymme och tid att hålla 123 hundar i gott skick med tillräckliga ytor, god vård och omsorg, veterinärkostnader osv? Valpköparna har fått se en del av ägarnas liv medan de stackars hundarna fått bo i en annan del. Jag har fått för mig att denna kennel inriktat sig på lite udda färger också. Det brukar vara en varningsklocka när färgvalet styr, det går oftast ut över hundarnas hälsa som inte prioriteras.
Jag tänker alltid hur kunde ingen märka detta? Var fanns grannar, vänner, bekanta, arbetskamrater osv? Fanns det ingen som kunde märka att vad dessa personer höll på med?
Jag hoppas för allt i välden att människorna döms för grovt djurplågeri! Även om straffen idag är orimligt låga för dessa brott. Risken är väl att personerna drar till Norge eller byter län så de kan fortsätta sin verksamhet. Det är så viktigt att såna här fall uppmärksammas och att det kommer fällande domar. Det har ju visat sig i forskning och i projekt från andra länder (bland annat Australien) att där myndigheter samarbetar och där man tar djurplågeri på allvar så kan man i många fall avslöja och förhindra barn, familjer eller andra att fara illa. Människor som kan göra så här behöver stoppas, erbjudas hjälp och sättas i fängelse! Missären, våldet, det psykiska och fysiska lidandet stannar sällan vid djuren, något som föreningen Se Sambandet jobbar för att uppmärksamma!
Jag hoppas vi alla i taxvärlden kan ställa upp och hjälpa dessa individer om/när de behöver omplacering. Kunde jag skulle jag ta hem allihopa. Det brukar alltid finnas några som är i så dåligt skick att de behöver avlivas. Stackars taxar. Ni förtjänade bättre.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Tänkte redovisa lite kostnader som vi haft för kaninerna. Det är inte ett “djur för barn” kan vi lätt konstatera: väldigt känslig med kosten, vanligaste sjukdomarna beror på fel kost, det kostar att ge dem ett tillräckligt utrymme.
Vi har köpt det mesta begagnat. Endast hönsgården är ny.
Stor bur på hjul med två våningar: 600 kr Hönsgård inkl 3686 kr Kaniner inklusive tillbehör med en mindre enkelbur, spånsäck, pelletssäck, matskålar, vattenskålar: 1500 kr Förstärkt putsnät att klä hönsgården med för att inte rovdjur ska ta sig in: 2300 kr (eftersom vi vill ha dem ute året runt och dygnet runt, även då vi inte är hemma) Stor vattenskål för utomhusbruk, borste, klotång: 500 kr Hö, Halm, Alspån: 1000 kr
Så sammanlagt har vi lagt ut ca 9500 kr. För en del kan det kännas som mycket pengar, för mig är det värt det. När vi fick avliva Alf och Theo hade vi plötsligt flera tusen kronor mer i månaden men livet kändes tomt. Jag hade betalat dom tusenlapparna varje dag resten av livet om jag fick behålla Alf och Theo. Samma med kaninerna. Det kostar att ha djur om man vill ge dom ett bra liv. Men mitt liv blir rikare även om jag blir fattigare och lite skitigare. Herregud så dom bajsar! Tömmer nästan en hink per kväll när jag rengör hägnet. Gunhilds stora pluttar ligger lite överallt. Nya verkar hålla sig lite mer på samma ställe.
Till dessa kostnader tillkommer ju veterinärvård. Båda behöver kastreras eftersom honor i hög utsträckning drabbas av cancer i livmodern. Det är några tusenlappar till. Gunhilds operation är planerad till höstlovet, då jag är hemma. Nya är yngre och får vänta till våren.
Man behöver så klart inte göra så stor hägn som vi har men ju bättre djuren har det desto friskare blir dom. Enligt djurskyddslagstiftningen ska kaniner ha möjlighet att utföra naturliga behov som att hoppa, springa, gräva, gömma sig, spana, söka mat och gnaga. Dessa beteenden kan inte utföras på liten yta som en enkelbur eller ens dubbelburen vi har. De behöver någon form av hage/inhägnad också.
En sak jag tycker är fantastiskt med djur är hur de ofta förenar oss. Vi har fått böcker och idag äppelgrenar till kaninerna av människor som vill bidra. Äppelkvistarna var poppis!
Vi har också fått reda på var Gunhild kommer ifrån och det visar sig vara en av mina barndomskompisars stall. Lite kul ändå att världen är så liten ibland.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Ni som har djur vet att man ibland blir klöst, biten, trampad på eller knuffad så små eller stora skador uppstår. Igår nöp Gunhild mig. Helt förståeligt och inget konstigt. Jag hanterade henne, hon markerade att hon inte gillade det men jag var tvungen att kolla upp en sak. Hon markerade först, när jag ändå var tvungen att fortsätta så nöp hon mig så det blev ett litet sår. Det är tvättat, vi är vänner. Ingen fara på taket. Dock tar det ju relationsbyggandet bakåt. Jag vill att kaninerna ska förknippa mina händer med bra saker, aldrig något obehag. Men eftersom vi inte ännu är helt bekanta och jag ibland måste hantera dom så är det ju inte så. Jag försöker försiktigt närma mig dom när jag ger dem mat – då sitter jag ner och visar att jag inte tänkt “jaga” dom eller lyfta i dom. Idag fick jag äntligen stryka på Nya. Gunhild accepterar att man stryker på henne när hon kommer fram och nosar. Nya har ryggat undan varje gång så då avbryter jag. Idag var Nya nästan upp i famnen på mig också när jag satt helt stilla och tittade bort. Då kröp hon nära och satte upp framtassarna på mitt ben. Jag rörde inte en fena och försökte att andas tyst. Det märks så mycket tydligare på flyktdjur att alla mina minsta rörelser fångar deras uppmärksamhet, att röra mig långsamt är så viktigt. Så det går framåt.
Rengjort buren och fyllt på med lite matjord där grästuvorna inte har täckt nätet ordentligt. Kollat upp detta med kastrering. Honkaniner har lätt att få (så hög andel som 40 % av honorna) cancer i livmodern. Därför bör man kastrera även honorna. 2650 kr var priset jag fick när jag jämförde. Tyvärr inte så många här som tar sig ann kaniner.
Vanligaste sjukdomarna hos kaniner är magproblem eller tandproblem, till största delen orsakat av kosten. Såg att Gunhild varit lite brun i pälsen så ville kolla upp det (därav situationen som ledde till bettet). Idag ser det bra ut. Ser både stora och små harpluttar i hägnet så ingen verkar lös i magen. Är väldigt strikt med att det är hö som gäller, pellets endast i matskedar och därtill lite grönt. Kvistar och grenar med blad får dom varje/varannan dag påfyllning av.
Sakta men säkert bygger vi förtroende mellan varandra. Dom är ju så söta så man bara vill gosa! Men det måste alltid ske på deras villkor så man får hålla igen.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Igår hade vi hantering med kaninerna. Vi tog ut lilla Nya på promenad i sele en stund. Hon verkade uppskatta det. Gunhild var tyvärr för stor för selen som följde med så hon kunde inte få komma ut.
Vi passade på att borsta, klippa klorna och känna igenom dom när vi ändå höll på med selen. I detta tillfälle använde jag inte godis vid hanteringen. Varför? En förenklad förklaring: Vid hantering, som måste göras, ger jag ju inget val att medverka. Att bara mata på med godis riskerar att “förgifta” belöningarna med negativa upplevelser. Jag jobbar bara lugnt, vänligt och så snabbt jag kan. Godis får de efteråt, när de lugnat sig och jag är neutral, dvs bara sitter ner och inte försöker interagera med dem. Gunhild kom och åt pellets ur min hand. Nya åt ur dotterns. Att jobba belönings baserat handlar om att veta när, var och hur belöningarna fyller en viktig funktion och när de inte gör det. En stressad kanin kommer inte bli lugn av godis. Dit kommer vi när vi först har tränat på frivillig hantering, och i den träningen får kaninen alltid ett val att medverka eller inte. Då fyller belöningarna sin funktion.
Gunhild gräver ut all sand ur sandlådan så vi får göra en annan lösning. Tänker mig lastpallar mindre storlek och två med ingång…
De har fått sova första natten ute i stora hägnet (med en bur att gå in i så klart där spån och halm finns). Jag såg också Gunhild dricka ur vattenautomaten jag skaffat. De är vana med flaska men jag ville ha en större automat under sommartid så att de alltid har tillgång till färskt vatten.
Det är så roligt att observera dem. Har redan börjat se lite personlighetsdrag. Gunhild skakar av sig obehag snabbt och kommer fram och nosar. Nya går alltid in i buren en stund och lugnar ner sig. Nya är snabb och nyfiken men försiktig. Gunhild fläker gärna ut sig och vilar med bakbenen ut i sidan, hon verkar mer avslappnad. Båda kommer när man skakar på pelletsmåttet. Gunhild lever efter mottot “Störst går först” vid mat och knuffar undan Nya (som givetvis får en egen matskål). Det är därför jag tjatar om att hela tiden observera sina djur. Bara titta hur dom är, vad dom gör, hur dom undersöker och tar sig an världen. Det säger väldigt mycket och vi kan anpassa vårt sätt att vara beroende på deras personlighet.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Idag bar det av till veterinären för en vaccination. Båda fick godkänt. Bra hull och muskler. Veterinären bedömde att de såg friska ut.
Idag kom även putsnätet som ska förstärka hela hönsgården så att de kommer kunna bo ute dygnet runt. Fick ledigt från jobbet på fredag så ska vi fixa färdigt allting. Äntligen ska dom få sitt hägn på heltid. I nuläget bor dom i stora dubbelburen nattetid och på dagen när vi jobbar.
Grannarna har massor av sallad och sa att vi fick ta. Gissa vilka som uppskattade dess blad!
Igår fick vi klart sandgropen och den var uppskattad! På Instagram kan ni se filmen från första grävet.
Igårkväll kom vilda Hoppe Hare på besök. Vi har minst två harungar här som bor i rabatterna.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Här sitter jag och dottern i Kaninhägnet och bara är. Vi stör dom inte, vi försöker inte klappa eller fånga dom. Vi bara pratar och observerar. Tittar på hur dom rör sig, vad dom gör, vad dom undersöker och hur de leker med varandra. Syftet är att:
Introducera oss, utan att vi blir obehagliga
Lära känna deras mönster, kroppar, rörelser och uttryck för att kunna se om det förändras på något sätt
Leta efter friskhetstecken. Stressen med flytten kan göra känsliga kaniner sjuka.
Mindfulness – finns inget bättre för min mentala hälsa än att bara vara nära djur
Umgås, jag och min dotter, nyfikna tillsammans
Jag har så klart behövt hantera dem i buren och mellan burarna. Eftersom dom inte känner oss och jag inte har hunnit träna på frivillig hantering så är det en HANTERA situation och inte ett träningstillfälle. Då jag behövt flytta dom har jag gjort det snabbt och med minsta möjliga ingripande. Det är inte läge att hålla fast dom och gosa eller locka dom. Deras stress är alldeles för hög. Man känner deras lilla hjärta slå. Jag hanterar dem så kort stund som jag bara måste, sen låter jag dem vara i freda. Jag finns nära, pratar lugnt med dem men gör inga försök att närma mig dom. Jag vill att dom ska bli trygg med att jag är där men att jag inte förväntar mig något. De flesta djur, stora som små, tycker inte om att bli upplyfta, burna eller hanterade på olika sätt, när de inte själv får välja. Lite som du och jag skulle reagera tror jag?
Men jag tror att dom redan börjat förknippa oss med bra saker också. Båda vågade sig fram och nosa. Båda kom när jag erbjöd lite björkkvistar.
Att få komma ut i hägnet från nattburen var toppen såg man på framför allt Nya. Gunhild är helt klart mer nyfiken och utforskande. Nya tar mer tid på sig. Man ser att när dom för större utrymme så blir rörelserna också större. De har sprungit och jagat varandra. Ruschat genom tunneln flera gånger, Nya råkad hoppa i “sandlådan” som för dagen blivit en pool pga hällregnet som kommit. Snabbt tog hon sig upp! Barnen skrattade. Grannbarnen har varit och tittat och gått in i hägnet. Lugnt och stilla har dom titta på dom, utan att jaga dom. Precis som barn ska göra.
Snart är vi nog vänner, eller hur tjejer?
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Nu har Gunhild (den vita) och Nya (uttalas Nia) flyttat in! Idag åkte vi och hämtade dom. Så skönt att ha djur på gården igen.
Vi har en större nattbur där dom kommer att få sova instängda av säkerhetsskäl i nuläget. Sen fick vi med en mindre vit bur som blir bra att ha i hägnet och som ev sjukstuga ifall någon behöver extra tillsyn och stillhet.
Hägnet är 9 kvm hönsgård. I nuläget ej färdigställt då det saknas nät i botten och förstärkt nät (svetsnät) ca 1 m upp för att rovdjur inte ska kunna komma in. I bästa av världar kommer de ha fri tillgång till hägnet hela dygnet om det känns säkert. Vi har dock räv och mård här + rätt många rovfåglar. Vi har kamera så vi ser vad som händer också.
Det märks att jag inte är van att hantera kaniner (hade några när jag var barn). De hade lite långa klor så jag tänkte att jag kanske ska försöka klippa dom innan jag släpper ut dom i hägnet. Försökte få ut Gunhild ur transportburen men hon klamrade sig fast och jag ville inte stressa henne så lät bli. Lät dom gå in i sin bur som följde med där dom känner igen dofterna. Bytte spånet som blivit blött. Hällregnade när vi hämtade dom. Lät de vara i buren med möjlighet att gå ut, höll mig på gården i närheten för att se hur de gjorde. Efter ca 2 timmar och lite muta med björkkvist så vågade sig båda ut. Sökte av nya området, kollade in prylarna och tunneln blev en klar favorit. Nya ville inte gå ur den. Regnet fortsatte ösa ner tyvärr så jag kunde inte sitta med dem som jag hade tänkt. Vill ju vänja dem vid mig utan att vi behöver interagera. Gunhild gick in i buren frivilligt men Nya fick jag kämpa lite med. Vi ska jobba på frivillig hantering så klart så att de inte behöver känna att jag jagar dem utan vi kan kommunicera på ett bra sätt.
Man veterinärbesiktar ju inte kaniner som med t ex hästar och hundar vid köp. Dessa är från fb köp&sälj. Men de ser friska ut, de rör sig, ögonen är pigga och klara, öronen fina, pälsen fin. VI fick veta att Gunhild har en sne klo efter att ha blivit jagad av en hund förra sommaren. Hon rör sig bra. Inget som verkar märkas. Det är dock svårt med kaniner som absolut inte visar smärta men ser inga andra tecken på smärta i nuläget. Jag letade efter tecken som man ser på nöjda kaniner: de äter, dricker, putsar sig, vilar och vågar utforska. Efter två timmar såg jag dessa signaler. Kändes bra. De är så klart stressade över situationen med nytt hem, nya dofter, nya människor och ny miljö. Resan var säkert inte så trevlig. De fick åka i samma transportbur då förra ägaren bedömde det som bäst.
Dessa kommer så klart bli maskotar och ni kommer se dem frekvent på Instagram och bloggen. De blir trickkaniner om de vill. Men först behöver vi lära känna varandra lite.
Första som vågade sig ut var NyaHär blir nattburen tillsvidareRöret var en klar favorit.Gunhild testar röretUtforskar alla delarFörsta skymten av GunhildHägnet ska få nätgolv med gräs över och sandlådan ska fyllas som grävgrop.
Jag ska försöka inreda hägnet efter kaninens naturliga behov av att springa, hoppa, gömma sig, gräva, leta mat och spana. Just nu har jag bara ställt in grejerna men sandlådan ska fyllas som grävgrop och röret ska grävas ner bättre. Sen får vi se om d dyker upp nya roliga saker där inne.
Fick ikväll klippa klorna då jag flyttade dom till nattburen. Tog en handduk och satt med dom utanför buren och klippte. Nu är klorna kortare och det blir säkert lättare för dem. De satte sig i hörnet där doften kom från deras gamla bur. Hade satt en skopa med spån och bajs i ena hörnet för att få något som luktar vant. Har alspån i nattburen + halm. Två hönät + två vattenskålar och en vattenflaska. La in någon gren av björk också. Så får vi se hur de klarat natten imorgon.
God natt mina vänner.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Ja man kan skriva mycket om ämnet men jag delar en sammanfattning av vad jag anser.
Människor har ofta svårt att kontrollera sina egna känslor men kräver ofta av djuren att de ska ha full kontroll på sina. Det är rätt orättvist och orimligt. Känsloreglering är nödvändigt så att vi inte reagerar på djurens beteenden utan kan tänka, analysera och AGERA.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
