När kroppen inte är formad i samma mall

Vi har ett litet problem med Theo. Han har alltid nött klorna på sin högra framtass när han går. Han skrapar den mot backen när han travar. Hittills har detta inte varit något problem. Vi har bara inte behövt klippa klorna på den tassen då dom nötts ned. Nu har han dock börjat halta i bland och kollar jag på klorna så är pulpan nästan synlig. Har sökt skor och provat många olika modeller men inget passar en taxtass! Vad gör man?

Paws är för stora och klumpiga, de mindre får han inte över benet.

REdogs glider ner.

Fleecetofflor funkar bra på vintern men inte på asfalt.

Allväderskor tappar han när han går. Sitter även för högt upp på benet.

Någon med kortbent hund som lyckats lösa detta?

P1020719

Vi har alltid gått långpromenader, det är det bästa jag vet. Att ta med hundarna, en flaska vatten å sen bara gå. Vi har gått en mil utan problem och vill gärna fortsätta med det. Men vill inte att Theo ska ha ont.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Fantastiska höstbilder

Här kan ni se några av husses fina höstbilder på Alf och Theo. För att se alla bilder – gå till albumet “Höst 2016“.

Taxarnas favoritplats på jorden – stugan vid vattnet.

Rönnbär

Vem kommer först?

Vem kommer först?

Taxtunga AlfenNu hoppas vi på en torr och solig höst så vi kan njuta av fler dagar i det underbara vädret.

Idag har vi gjort en geologisk mätning på marken vi äger, där huset ska stå. Bara för att och för att få protokoll och geokarta över området. Kan alltid vara bra att ha.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om jakthundar och jägare

Ett mycket bra norskt inlägg i debatten om hundträning. Läs inlägget här. Sidan är inte svår att förstå och den går att översätta via google också.

John Unsgård varnar att jägaren inte ska vara en en alfahanne med kadaverdiciplin och viagrapedagogik. 

Kan vara bland det bästa jag läst på länge. Viagrapedagogik är nog det bästa ordet på länge. Precis så uppfattar jag allas kära TV coach/hundviskare. Att det ska handla om vem som är störst, starkast, har makten. Men det är inte en maktkamp. Det är inlärning, samspel och samarbete.

– Det är möjligt att träna det så här: Sitt eller så bankerna jag skit ur dig! Men vad är poängen? Det är omänskligt, säger hundexperten. Nu ler han inte.” (Svensk översättning av sidan).

– Om du ska få god kontakt med hunden i dag, måste den trivs tillsammans med dig, men den måste utvecklas som en jägare, också. Även om det är en gosig hund hemma, så lever en jägare i alla hundar” (Svensk översättning av sidan).

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hollywoodfruar och deras djursyn

Mitt favoritprogram på TV är “Real housewife of….”. På mitt jobb har vi kommit fram till att när man har ett psykiskt tungt arbete behöver man dötid, saker där man inte behöver tänka, för att rensa hjärnan. Detta program är så för mig. Väldigt hjärndött. Jag finner det komiskt att se deras bråk om ingenting, deras kamp för att behålla en image (som är allt dom har av värde tydligen). Det roar mig helt enkelt. Jag tar det för vad det är. Dom har själv valt att ställa upp i TV.

Det jag däremot finner motbjudande, oavsett graden av osmaklig lyx i hemmen, är just deras syn på djur. När man lever och umgås med så rika människor, där man kan få allt man pekar på, ingenting är eftersträvansvärt för allt går att köpa så verkar man få en sjuk syn på andra levande varelser.

Förutom det uppenbara i att dom bär alldeles för mycket på sina små hundar, klär ut och spökar ut dom och har med dom på kändisfester (som i sig kanske inte är att klassa som grovt djurplågeri) så vänder det sig i magen när de åker halva riket för att köpa en miniatyrhäst. Denna häst har dom tänkt frakta på ett jetplan (i kabinen om jag förstod det rätt). När dom kom fram till stallet så visade det sig att hästen hade deformerade ben och knappt kunde röra sig. Då ska dom spöka ut stackars hästen med ballerinakjolar och skor för att imponera på den 70 åriga makens födelsedag!

De hyr hela zoo och ställer upp i trädgården hemma när dottern fyller ½ år. Utan en tanke på vad transporten, den nya miljön och alla nyfikna och närgångna besökare utsätter det stackars djuren för. Man gör det för att man kan. Så klart ska ju älskade ungen (som ingen vet om de ens suttit på en ponny) få en alldeles egen häst i födelsedagspresent.

Djur blir varor. Man köper och säljer. En hund bet systerns dotter – hunden skickas på “uppfostringsläger”. Logik? Noll! Ingen förståelse för att hunden, som i vanliga amerikanska hem, säkert lider av grav understimulering och därför kan vara mer oberäknelig. Ingen reagerar när ungar klänger, hänger eller jagar djur. Vad tror man ska hända?! Allting är alltid djurens fel.

Nä pengar medför absolut inte empatiskt tänkande, logiska resonemang eller klokhet. Den får de verkligen kämpa med.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

SKK eller privat?

Vi har gått kurser i lokala klubbar, en del ansluta till Svenska Kennelklubben, en del privatägda hundägarutbilningar (kurser) med våra hundar. Det är stor skillnad på innehållet i det man får för pengarna. En hundkurs kan vara relativt dyr, 1500-3000 kr beroende på vad och hur lång tid man går. Därför tycker jag det är viktigt att innan man går kurs ta reda på vad man rimligtvis kan förvänta sig av kursen. Ska jag lägga ut 2000 kr vill jag veta vad jag får. Gå på “studiebesök” innan. Se hur tränaren hjälper sina elever. Känns det bra/rätt? En tränare som inte godkänner att man får se hur denne jobbar skulle jag inte lita på. Då menar jag inte att man ska stå brevid på en kurs å få “gratis kunskap” utan man måste ju få se hur instruktören arbetar. Kan ju vara via youtubeklipp eller filmsekvenser på en hemsida.Prova gå på en öppen träning innan, se hur man hanterar hundar där.

SKK har riktlinjer för sina verksamheter:

Dressyr/riktad träning

Till skillnad från allmän vardagsfostran innebär dressyr att hunden utbildas för att fungera i ett definierat sammanhang eller för en speciell uppgift. Dressyren/träningen ska alltid genomföras med god planering och på ett ansvarfullt sätt och baseras på kunskap och positiva metoder. Den ska anpassas till hundens individuella förutsättningar och får inte forceras så att den går ut över hundens välbefinnande. I detta sammanhang är det viktigt att betona att de krav som ställs på hunden i de olika formerna av verksamhet, miljö osv, aldrig får överskrida den enskilda hundens förmåga.

Våra medlemmar får aldrig åsidosätta omsorg om hunden och dess välbefinnande, oavsett vilken verksamhet som bedrivs.

Etik

Som medlem ska ditt agerande ge en positiv bild av hundhållning, tränings- och inlärningssituationen och därigenom av kennelklubbsorganisationen. Det bidrar till att hunden uppfattas som en tillgång och ett positivt inslag i samhället.”

I SKK_S policy för relationen människa-hund står följande:

Relationen till våra hundar ska bygga på förtroende och tillit mellan hund och ägare. Vid all hantering av hundar ska hänsyn tas till att hundar har andra behov, tolkar situationer på ett annorlunda sätt och har andra förutsättningar att hantera uppkomna situationer än vi människor.

För SKK är det självklart att all hundträning och verksamhet med hundar ska utgå från positiva metoder. Våld mot hunden är förbjudet. Det är därmed inte tillåtet att använda redskap eller metoder som orsakar otillbörlig smärta eller starkt obehag” samt ”

Goda vanor och god socialisering grundläggs redan från valpåldern. Relationen mellan hund och hundägare ska baseras på vänlighet och trygghet, men också på möjligheten för ägaren att kunna bestämma när så krävs.

Hundägare har ett ansvar för att hunden är väl anpassad till vårt samhälle. Den ska kunna vistas bland människor och andra hundar och i olika miljöer utan att ställa till förtret eller själv må dåligt. Om hunden uppvisar för omgivningen direkt hotande/farliga beteenden, är det hundägarens ansvar att se till att dessa omedelbart bryts. Den åtgärd som fordras måste anpassas efter situationen och individen.

Det är av största vikt att den presumtiva hundägaren väljer en hund av lämplig ras, så att ägaren har tillräcklig kunskap och intresse/engagemang för att svara mot hundens behov och kan låta den utvecklas inom det användningsområde som den avlats för.”

Låter fint på pappret. Själv tycker jag att bland de hårdaste tränarna jag stött på varit just inom SKK/SBK världen. Man talar om dressyr, ledarskap, hunden ska lyda oavsett osv. Ingen individuell bedömning av hur just den hunden uppfattar situationen/övningen. Jag tycker pressen på SKK att ta ställning för modern hundträning, positiv förstärkning och belöningsbaserad hundträning, har ökat men det tar säkert lång tid innan detta genomsyrar all verksamhet. Så länge “gamla skolan” tillåts i TV kommer det bli svårt att få folk att överge den synen. OM man skulle diskutera innehållet i policyn ovan skulle alla säkert hävda att just deras sätt att hantera hunden följer dessa riktlinjer, även om det inte följer modern hundträning. Jag vill inte tala skit om SKK eller andra lokala klubbar. Är själv medlem för att jag vill kunna nyttja verksamheten men önskar att alla stod upp för modern, belöningsbaserad hundträning. I dagsläget har jag fått mest ut av att gå privat. Tycker dock SKK har en viktig roll i hundens roll i samhället och för acceptansen för hundägare.

De privata tränarna vi gått för har till 100 % stått upp för belöningsbaserad hundträning. Glädjen man ser hos dessa hundar och förare är väldigt behaglig. Det är en mer avslappnad hundträning och känns mer välkomnande.

Jag har stött på vänner som har kommit ledsna och oroliga från kurser, över hur instruktören bett dem behandla hunden. Det har känts fel men på en kurs gör man ofta som man blir tillsagd i tron att instruktören “vet bättre”.

Här kan ni läsa en engelsk artikel om varför “alpha dog training” är skadligt för hunden. Blir lite illamående av bilden i inlägget. Tänk att folk verkligen gör så mot sina hundar! En hund som verkligen inte förstår varför. Varför tror man att hunden jävlas och måste straffas? Varför anser man att man måste utsätta hunden för misslyckanden för att kunna korrigera istället för att förebygga, omprogramera läskiga saker till roliga saker?

Istället för att se hundens beteende som problem se det som INFORMATION! Hunden kommunicerar, den säger väldigt mycket med hur den beter sig i en situation. Är situationen rolig? Är situationen stressande? Är situationen skrämmande? Lägg upp träningen utifrån den information hunden ger dig. 

Jag kommer fortsätta med belöningsbaserad träning. Roligt, glada viftande svansar som det ska vara. Jag vill poängtera att belöningsbaserad träning inte är en metod, det är ett förhållningssätt, precis som klickerträning inte är en metod.

Theo utför

Theo utför och belönas

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nötta klor och nya skor

Theo har alltid nött sin höger framtass, klorna där har aldrig gått att klippa då han nött ner dom nästan in i pulpan. Vi har ännu inte sett nåt blod, men i år har han haltat till och från så nu har jag tittat på ett par hundskor åt stackaren. Han nöter även trampdynan på högertassen. Trots att vi smort har det inte hjälpt så provar med dessa skor från Csigoras hundbutik.

163709

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Skogspromenader

Finns det något mer rofyllt än att vistas i skogen? Tror inte det. Så skönt med tystheten (även om man på håll hör bilarna). Alf och Theo älskar att få gå lös i skogen. Theo jagar inte men Alf får ha sin GPS väst ifall han får upp harspår.

Införskaffat ett nytt blinkhalsband. Det andra som vi har är säkert nerpackat nånstans.

dsc_0254

Theo gillar att mysa i sängen på kvällen, så nära han kan komma.

dsc_0259

Hittade ett citat som man kanske ska fundera på. Kunskap är frihet och man kan alltid lära sig mer/nytt.

dsc_0249

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Ny inspiration

Har investerat i en bok i hopp om lite ny inspiration. Har läst lite inledning och förstått att det handlar inte om att använda klicker, det handlar om klickerträning i sin helhet. Klickertänket. Klicker är det enda jag inte gått någon kurs i utan har helt enkelt försökt lära mig själv. Läst på, kollat youtube osv. Så jag har en del att lära mig. Fick köpa boken begagnad av en kompis som sålde den.

Hoppas på spännande läsning och nya insikter. En recension kommer senare så klart och kommer då ligga under “Boktips”.
klickertraningfordinhund

Skillnaden mellan “klickeranvändning” och “klickerträning”:

Klickeranvändning

Med klickeranvändning menas att Du använder Dig av klickern i Din träning. Klickern är bra på det viset att Du kan förstärka beteendet omedelbart, oftast snabbare än Du hinner belöna. Ju tätare inpå det önskade beteendet den positiva upplevelsen kommer desto större sannolikhet att just det önskade beteendet förstärks. Du kan använda klickern oavsett om Du använder Dig av klickerträning/klickermetoden  eller endast för att få en bra ”timing” på belöningen.

Klickerträning

Men klickerträning är egentligen helt oberoende av en en dosa/klicker/visselpipa. Det handlar om att förstärka ett beteende utan att locka/visa hunden vad den ska göra. Istället inväntar Du ett visst beteende och förstärker det så fort det kommer. Du kan t ex använda dig av saker hunden redan gör i vardagen, förstärka det och sedan lägga på ett kommando för att kunna upprepa beteendet när Du vill. Hundar kan redan sitta, bära föremål, ligga, vänta, springa osv och det kan man utnyttja i träningen. Genom klickerträning får hunden själv fundera ut, bli kreativ och nyfiken. I Klickerträning läggs fokus på att snappa upp det lilla bra hunden gör och förstärka det, ibland i kedjor istället för att bestraffa bort oönskade beteenden.

Använder du klicker i din hundträning?

  • Jag använder klicker som redskap (67%, 4 Votes)
  • Jag använder inte klicker men skulle vilja (17%, 1 Votes)
  • Annat (17%, 1 Votes)
  • Jag klickertränar enligt helhetssynen (0%, 0 Votes)
  • Jag är klickerinstruktör (0%, 0 Votes)
  • Min hund är rädd för klickerljudet (0%, 0 Votes)
  • Har aldrig hört talas om klicker (0%, 0 Votes)

Total Voters: 6

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Planera ditt valpköp! Snälla!

Det går att läsa i NSD om hur sju hundar fått omhändertas då de levde i missär.

Enligt länsstyrelsen fick de kännedom om fallet genom en veterinär i slutet på sommaren. Veterinären hade reagerat på en valpkull som hade besiktats. En av valparna ska ha haft ett missformat huvud, svårigheter att röra sig och blåsljud på hjärtat. Veterinären rekommenderade att hundvalpen skulle avlivas, men hundägaren tog med sig valpen hem.

Det fanns spekulanter som ville köpa valpar av hundägaren. Men enligt länsstyrelsen har inte spekulanterna fått komma in i bostaden utan de har endast fått se en valp åt gången. Djurskyddshandläggare vid länsstyrelsen har själva försökt genomföra kontroller i bostaden. Men inte vid något av de tre tillfällena har hundägaren varit hemma eller varit tillgänglig på telefon“.

Om man ska köpa en valp så ska man se till att man alltid får träffa valpen i sin hemmiljö med tiken! Om detta inte går att ordna så bör man dra öronen åt sig! Du vill inte stöda denna typ av valpförmedling där ägaren tjänar pengar och hundarna lider! Hunden ska vara besiktad och kontrollera gärna att intyget är äkta.

När polisen kom in i denna bostad så möttes det av sju hundar som förvarades i låder med urin och avföring. De var kladdiga och hade för långa klor.

Det är så viktigt att man tänker igenom sitt beslut, söker upp en seriös uppfödare och inte faller för söta bilder, billiga annonser eller hot om avlivning. Stöd inte denna typ av “backyardbreeders”.

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Rätt utrustning i hundträning/inlärning

Denna bild är fri att dela och är gjord av en kvinna som heter Eileen Anderson.

proper-equipment

Med den vill hon visa att när man jämför metoder och utrustning ska man fråga sig hur de fungerar när de används korrekt. Att använda chockhalsband eller prongs/stackles (som så klart är förbjudna i Sverige) så jobbar man med smärta och obehag och förändrar beteendet genom flykt eller undvikande. Så gäller ju även för andra träningsmetoder tänker jag. Att skrika på sin hund, rycka i hunden (med eller utan stryphalsband) osv har ju lite samma effekt – hunden vill fly och/eller gör allt för att undvika situationen (ägaren i det fallet också som orsakar smärtan/obehaget).

Om man frågar sig när tränar vi hund så kan jag se att jag ofta glömmer bort att alla beteenden i vardagen förstärker jag eller försvagar jag genom hur jag reagerar på hunden. Så hunden lär sig under dygnets alla timmar tillsammans med oss. Ofta fokuserar i alla fall jag mina förberedelser till “ett träningspass”. Sen glömmer jag bort att de lär sig lika mycket i vardagen av hur jag är. Så att säga att man inte använder strypkoppel i hundträning (på klubben eller tävling) men sedan använder det i vardagen men ryck och skrik, är ju lika illa.

Jag har själv ett problemområde jag måste jobba på hemma i vardagen. Det är framför allt när de sätter igång och skäller som tokar för till synes ingenting. Min första reaktion är att säga “ja det är bra nu jag hörde” eller be dom komma och göra något annat. Funkar ibland. Men vissa gånger står Theo kvar å kan gapa i 10 minuter om man inte gör något. Han kan till och med komma till mig när jag ber honom komma men han skäller fortfarande som en tok! När jag ledsnar å känner att inget annat funkar så ropar jag till “tyst nu!” eller “Lyssna då” för att få hans uppmärksamhet. Det funkar och han blir tyst, då ger jag ett alternativt beteende och säger alltid bra. Men Theo kan som sagt fortsätta skälla som en dåre fast jag bett honom göra något annat. Här måste jag lägga upp en plan å förbereda mig bättre så det inte blir reaktionen att ropa till åt honom. Det hjälper ju sällan situationen och jag vill inte vara en sån som ropar åt mina hundar. Det bara blir en reflex hos mig när dom inte lyssnar.

Då försöker jag påminna mig och detta kloka blogginlägg som handlar om mental ridning/hur tyst kan du tala med din häst? – ponnymammans blogg.

Det är inget flum med det här. Innan vi “hör” en tanke i vårt huvud har vi redan tänkt den, och en reflex har på en millisekund gått ut i vår kropp, som omedvetet gör en mikrorörelse.

Även om hjälperna är helt osynliga så finns de där. Och hästen uppfattar dem.
Så lite kan alltså behövas för att nå fram till en häst.
Med det i medvetandet blir ridningen mjukare, vänligare och mer i samförstånd.
Att upptäcka detta kan vara lite omtumlande. Man kan uppleva att man gått omkring och skrikit i en megafon hela tiden. Helt i onödan.
Det mesta vi gör med hästen kan ske med mindre bokstäver, mindre åthävor. Vi kan bli mer finstämda och samstämda.

Det är precis likadant med hundarna. Vi behöver inte ta i, vi kan viska och de förstår oss. Vi behöver bara träna oss själva i att använda små bokstäver! Att använda små bokstäver har inget med svagt ledarskap att göra. Det har med kommunikation, samspel och relation att göra. Vi ger förutsättningar för en tydligare kommunikation med mindre hjälper vilket i sig gör dig till en bättre ledare (om du vill definiera dig som en sådan).

Vi människor har så lätt att höja rösten när någon inte förstår, som att de inte hörde oss första gången. Någonsin räckt upp handen i ett klassrum och frågat läraren “hur menar du?” och bara fått en upprepning av det läraren sa, fast i ett högre tonläge?
Det handlar kanske inte om att jag inte hörde – jag förstod inte vad läraren sa – då hjälper det inte att höja rösten, hen får helt enkelt förklara på ett annat sätt. Att anpassa hur man ger information och på vilket sätt kan förändra mycket i hur hunden uppfattar träningssituationen/vardagssituationen.

Något att fundera kring i alla fall. 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"