Slöa rökare

Jag vill att alla som röker ska läsa detta. Två gånger har Alf trampat på glödande fimpar som bränt honom i tassen så han skrek till. En man gick framför oss och bara sprättade fimpen rätt på oss utan att titta! Så respektlöst! Blev så häpen så jag inte fick fram ett ord. Den andra gången tog det lite tid innan jag förstod vad det var han skrek åt. Såg inget i tassen förrän jag såg den lilla rykande fimpen bredvid. Han hoppade rätt upp å skrek. Blev väldigt stressad efter det.

Klagar ni på hundbajs som folk lämnar? Börja med att plocka upp efter er själva. Jag står där med min påse och tar upp allt bajs efter min hund men fimpar det slängs ta mej tusan över allt. Rökare verkar inte ens orka sätta fimpen i askkoppen som står bredvid vid t ex busshållplatser eller ingångar.

Att röka är ett eget val men ta reda på era egna fimpar!

Låt Alf slippa fler brända tassar!

IMG_0861

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

När dom inte kan tala om

Igår skrämde Theo oss rejält. Han har varit lite stelare i bakdelen sista veckan så vi har masserat och han har fått lite mer vila. Inga långa promenader eller simpass. Så igår kväll tog vi ut hundarna för en kvällspink. På väg hem stannar Theo, sätter sig och lyfter upp vänster bakben och gnager på tassen. Jag trodde han trampade på nåt (men han skrek inte till) så kollade tassen men såg inget. Försökte få honom att gå men hans stod på tre ben och höll upp vänster bak krampaktigt. Bar hem honom och klämde och kände igenom honom. Ingen reaktion, svullnad eller sår/blod/bett kunde vi hitta. Han verkade i övrigt lugn och andades lugnt men vägrade sätta ner benet när vi ställde honom på golvet.

Tog beslutet att ringa och rådfråga veterinär även om det var fredag kväll. Vi resonerade men kom fram till att eftersom han inte verkade ha ont (ögonen såg lugna ut och han andades lugnt och låg still när vi klämde, inte som den gången han föll ur sängen då man såg paniken i ögonen) och inte reagerade med nån smärta. Vi klämde igenom höften och knäskålen och alla lederna men ingenting. Så rådet var att avvakta. Skulle det bli sämre eller han vägrade stå på benet efter ett tag så skulle vi åka in.

Vi masserade honom ett bra tag och lät honom ligga stilla i sängen. Han började snarka 🙂 Det verkade som att bakbenets lårmuskel krampade, små ryckiga rörelser som man kände om man höll fingrarna mot. Han höll upp benet fast han låg på sidan. Men så efter ett tag provade vi igen att sätta ner honom och då gick han på alla ben utan att halta.

Senare på kvällen fick han en liten värmedyna (en påse fylld med ljummet vatten inlindad i en t-shirt) mot ryggen och bakbenet. Tänkte att det kan hjälpa honom slappna av.

Tänk om dom ändå kunde prata!

Idag har han varit som vanligt men vi håller honom lite i stillhet. Han tränat lite trick för att han ska hålla sig lite lugn. Ni kan se filmerna på Instagramkontot.

DSC_2460

Bli bra nu Theo! ♥

Man ska inte jämföra diskbråck hos hund med människa men jag kan inte låta bli att se likheterna med mitt eget diskbråck. Han har i stort sett exakt samma symtom som jag har haft (om det nu var muskelkramp igår). Jag har till och från fått nersmärta, muskelkramper, stelhet att gå osv och i perioder är det helt bra.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Modern evidensbaserad hundträning

Vad säger forskningen om inlärning och träning/uppfostran?  Ställer du dig den frågan som hundägare?  Vad fungerar och varför fungerar det? Spelar det någon roll varför det fungerar så länge du får det resultat DU vill ha?

Kan man jämföra barnuppfostran med hunduppfostran? Ja i många avseenden, t ex relationsbyggande, är dom väldigt lika. Hund och barn är lika beroende av sin “förälder” och inlärning sker på samma sätt. Däremot kan barn ta emot verbal kommunikation vilket inte hundar kan.

_20160626_214642 _20160626_214620 _20160626_214601

Illustrerad vetenskap

Jag menar inte att man skapar samma relation med ett barn som med en hund, men likheter i hur man skapar en relation finns.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Designer dogs

Åter ett inlägg om hundavel. Denna gång om blandrasaveln som ibland kallas för “designer dogs”.

Designer dogs är en blandning mellan två renrasiga raser. En renrasig hund har blivit avlad i många generationer, som resulterar i att varje valp som föds liknar och har samma temperament som de andra valparna. De flesta renrasiga godkända raserna skall ha en nedtecknad rasstandard som ska följas av uppfödare inom rasen. En hund som inte uppfyller rasstandarden ska helst inte användas inom aveln.

Skillnaden som kan ses mellan designer dogs och blandrashundar är att blandraser ofta har en okänd bakgrund. Designer dogs har en dokumenterad renrasig bakgrund.

I mina ögon betyder dock inte designer dogs att det nödvändigtvis är något bra med denna avel. I mångt och mycket tycks aveln endast bedrivas ur “söthetsfaktor” eller kanske pga roliga namn som Labradoodels, Goldendoodel, Bogle, Speagle, Peekaboo, Pugle, Pomsky, Pomchi, Chow hound m.m. Många verkar gilla “doodlar” – korsningar med pudel.

Det kan finnas vissa vinster med att blanda raser, för att få fram friskare individer eller för att minska vissa överexponerade genetiska egenskaper som man vill tona ner.

Eurasier är en ras som idag är godkänd men som egentligen är en mix av flera andra raser. I grunden är väl alla raser ursprungligen blandraser men de togs i större utsträckning fram för specifika egenskaper och ändamål.

Jag tycker man ska tänka både en och två gånger när man skaffar en valp och välja hund med omsorg – inte med hjärta eller ögon! En hund kan vara supersöt men det betyder inte att den är lämplig eller lätthanterlig. Finns ju skräckexempel där man blandat tax med pitbull eller huskey med pomeranier. Vad blir resultatet? I första fallet kan ju fysiken bli en stor hälsorisk för hunden och i det andra så undrar man vilka egenskaper den hunden får där man avlat på en utpräglad snabb, stark draghund med en liten sällskapsras. Vad blir resultatet av det och vad ska valpköparna förvänta sig? Sällskapshunden (om den blir liten) kanske har ett outtröttligt behov av att springa/dra/arbeta eller så blir den större och svårhanterlig när man förväntar sig en sällskapshund.

Vad man än väljer och hur man än gör så bör hundvalet vara genomtänkt. Vad vill man stödja för avel?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att tänka på sig själv i hundträningen

Läste ett intressant inlägg på Fb från kloka Lena här om dagen som fick mig att tänka till. Om att man analyserar hundens beteenden för mycket istället för att analysera det i andra änden av kopplet – mig själv.

Jag är helt klart en sån som analyserar för mycket, är delvis utbildad till det i min yrkeskarriär och den sidan är svår att stänga av. Varför reagerar Alf på den hunden? Varför skäller Theo när han går ut genom dörren? Varför gör dom si eller så?

Men om jag skulle titta på mig själv istället?

Jag får hela tiden träna mitt tålamod, har lätt för att bli frustrerad. När jag blir frustrerad har jag lätt att gå tillbaka i reflexer istället för att tänka strategiskt. Blir jag frustrerad så lyssnar inte hundarna, det har jag ju märkt om och om igen.

Jag har lite kontrollbehov och är rätt hönsig av mig. Tror att hundarna ska må dåligt av det mesta eller kommer skada sig eller … osv. Vill gärna kontrollera omgivningen.

Får lätt dåligt självförtroende när hundarna inte uppför sig, att det är min träning som är dålig, jag som inte är tillräckligt duktig osv.

Fokuserar bara på träningstillfällen som kommer sällan å saknar en plan för vardagsgrejerna (som är det vi egentligen behöver träna på som att inte skälla vid dörren osv). Då blir jag oförberedd på promenader och har sällan godis med mig så när jag kommer på att skvallerträna på en vanlig promenad så har jag inte belöning med mig.

Så om hundarna kan spegla mitt beteende så skulle jag ge följande råd till mig själv:

Slappna av! Skit i varför hundarna gör si eller så, det kommer jag ändå aldrig få svar på. Träna på, det kommer att ge med sig.
Var förberedd i vardagen, ta vara på vardagstillfällena att träna smått och stort.
Ni kan! Fanken vi har klarat nybörjarklass i rallylydnad trots att vi är helt nybörjare på hundträningsgrejen och definitivt inte känner oss som något tävlingsekipage. Det ser bra ut på filmerna och kontakten som Alf ger visar på att vi byggt upp en fin relation.

Dom är världens bästa kompisar och vilken tur jag har att Alf har varit så förlåtande i början, som ny hundägare kunde jag knappt nånting. Som tur var har jag gått på bra hundkurser och fått lära mig vikten av positiv förstärkning.

IMG_1013

 

 

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nose work nu officiellt på prov

Det låter jättespännande att Nose work nu antagits av Svenska Kennelklubben vilket innebär att det kommer att bli en officiell hundsport i Sverige. Här hittar du tävlingsregler m.m. på Svenska Nose work klubbens hemsida.

Theo tax ska absolut få prova tävla i detta, han är ju en stjärna! Då blir det till att söka tävlingslicens eftersom han inte är en registrerad tax på SKK.

Vi måste snart anmäla oss till en Nose work fortsättningskurs. Vi har ju gått steg 1 och provat på att jobba med olika nosbanor, men mest rumssök eftersom det är lättast att göra hemma. Ska prova mer utomhus och så ska jag göra en egen diskrimineringsbana.

Nose Work är inspirerad av de utmaningar som specialsökshundar möter i sitt arbete. Målsättningen med sporten är att ge hundar och deras ägare ett roligt och lättillgängligt sätt att aktivera sig tillsammans genom nosarbete. Sporten går ut på att hunden ska söka efter specifika dofter i olika miljöer där varje ekipage i första hand tävlar mot sig själv. Genom att doften placeras på olika höjder och i miljöer med varierande svårighetsgrad får hunden både mental och fysisk stimulans. Sporten kräver varken avancerad eller  kostsam utrustning och bygger på hundens medfödda instinkt att använda sitt luktsinne. Nose Work är en sport som alla hundar och hundägare kan ägna sig åt.” // Snwk.se

Här får även reaktiva hundar delta:

Reaktiv hund ska bära ett gult band. Det gula bandet signalerar för andra tävlande att hunden behöver extra utrymme. Gult band ska tillhandahållas av tävlingsarrangören.”

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Tar vara på sommaren

Snart är det höst och älgjakt. Sen kommer förhoppningsvis husstommarna från fabriken i oktober och vi kommer börja se huset komma upp. Men nu tar vi vara på solen och värmen.

Theo är inte i form idag. Han är stelare å rör sig inte så mycket. Får bli vila för honom några dagar om det är ryggen som bråkar. Lite massage i gräset är alltid skönt.

DSC_0650

Har lekt lite med mobilkameran och inställningen “partiell färg”. Den är lite rolig 🙂

DSC_0670

Svärmor har matat fåglarna med lite ostbitar och snabbt var en tax där och kollade om det ramlade ner något. 🙂

DSC_0657

Alf vilar sig efter en 4,5 km tur i naturreservatet. Hoppas hösten går fort nu så vi får se fram emot husbygget. Vi har varit ute och skottat mer stenmjöl till uppfarten samt försökt täcka mer av dräneringsrören som är dragit ut en bit från husgrunden. Vi insåg också att vi har lite större tomt än vad vi trodde när vi tittar på var pinnarna är. Det betyder att vi behöver mer fyllnadsmassor sen. Men nu då våra sparpengar är slut pga att vi blivit lurade av Laplandvillan så får det bli ett senare problem. Känns jäkligt trist att det blir så här. Man ser andra som bygger hus – som följer budget och de planerar för alla omkringkostnader som vi nu inte kommer ha råd med. Det var inte så här det skulle bli. Jag blir så arg när jag tänker på att fortfarande går Greger fri, han behöver inte ta ansvar eller stå till svars eller kompensera oss för det han orsakat. Vi kan bara försöka ro detta projekt i land och hoppas att det går vägen…

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att få ihop livspusslet

Ja hur får man ihop livspusslet? Att jobba och ha hund är inte alltid det lättaste. Samtidigt jobbar de flesta som har hund heltid skulle jag tro. Hur får man ihop det? Det finns lagar och regler kring hur länge man får lämna en hund ensam, men oavsett vad lagen säger så måste man tänka på hundens livskvalité.

En hund är ett flockdjur och beroende av den sociala samvaron med andra. Det är utgångspunkten. Ett flockdjur mår inte bra av att lämnas ensam allt för länge och för ofta.

Så för att hundägandet ska bli berikande och inte tärande tänkte jag ge några tips.

  1. Planering. Undvik impulsköp av husdjur. Några kanske klarar att lösa situationer as they go along så att säga men för de flesta så kan det bli mycket stressande att stå där en dag och semesterdagarna är slut och hunden klarar inte att vara hemma ensam. Tänk också på att om hunden varit ensam hela dagen, så blir det svårt för dig att göra saker utan hunden efter arbetet. Då blir den lämnad ytterligare tid ensam. Alla hundar klarar inte att vara ensamma alls. Vi har en sån hund, Alf klarar max 3 timmar sen blir han jättestressad och ylar/skäller. Vad gör man? Vi väntade ett år med att skaffa hund just för att planera ihop livspusslet och hundvakter. Sen har behovet varierat över tid beroende på vilket jobb vi har haft. Jobbar en av parterna skift så blir det sällan långa stunder ensam hemma för hunden. Nu jobbar vi båda 8-17 och då har vi hundvakter på heltid. Se till att ha en back-up om du med kort varsel behöver hundvakt. Vi har våra familjer och vänner.
  2. Val av ras. För att hundens behov av aktivering ska stämma överens med dina möjligheter till aktivering är det viktigt att välja ras efter livsstil. Köp aldrig “en söt valp”. Valpen växer upp och vet man inte vad valpen har för anlag så kan det bli en krock i vad man själv orkar aktivera och vad valpen kräver. Var ärlig mot dig själv! Det är du och hunden som blir olyckliga om du siktat för högt. Tänk inte på hur du skulle vilja aktivera hunden, var realistisk. Hur mycket tid och vilka förutsättningar har du just nu? Kanske rasgrupperna kan ge vägledning till vilken typ av hund som passar.
  3. Läs på. Ta reda på så mycket som du kan om din blivande kompis. Ju mer förberedd du är desto mindre överraskningar blir det.

Unga hundar ska inte behöva hamna på köp/sälj sidor pga “ändrade förutsättningar” eller “plötsliga allergier” som undanflykter. Hunden knyter ann till människor, precis som en flockmedlem gör. Separationer påverkar även hundar som kan uppvisa olika stressbeteenden när de får byta hem.

Lycka till.

Solar

Solar

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Man som försöker förändra ridsporten

Här har ni ett exempel utifrån det tidigare inlägget om Dressyr. Denna man lyssnar på sin häst. Hästen vill inte ha bett i munnen (man kan fråga sig vilken häst som egentligen gynnas av själva bettet) och han väljer bettlöst. Dock får han inte tävla men fick en domarbedömning som hade räckt till en andraplats. HUR kan man ha regler som inte tillåter det som kan vara mest skonsamt för hästen? HUR kan man ha regler som säger att man måste ha dubbla bett, med hävstång för att kunna tävla? Det ska väl ändå vara hästens rörelser och samspelet med ryttaren som bedöms, inte vilken utrustning man har? Eller ja, krävs det att man betslar på hästen och har en massa andra hjälpmedel så kanske man inte är så duktig på samspelet med hästen utan gränsar hela tiden till tvånget?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Dressyr

Jag gillar inte ordet dressyr. Dressyr för mig är något påtvingat beteende. Så mycket negativt förknippar jag med det ordet. Bestraffning, tvång, “hjälpmedel” i olika former.

Detta är Wikipedias tolkning:

Dressyr handlar om att manipulera djur till att utföra önskade rörelser eller beteenden, alternativt inte utföra vissa oönskade rörelser eller beteenden. En mer korrekt benämning på svenska är att träna djuret i lydnad.

För många djur (i synnerhet flocklevande) är det normalt i naturen att rätta sig efter en ledarfigur, de kan till och med må dåligt av en situation när en auktoritet saknas, flockdjurens psyke är anpassat för att följa en ledare och de kan känna sig vilsna utan en flockledare. Dressyrträningens syfte bör vara att anpassa djuret för en tillvaro tillsammans med människan och öka djurets välmående.

Dressyr kan övergå i djurplågeri, vilket är olagligt i de flesta länder. Detta regleras i Sverige genom djurskyddslagen. Vissa djurarter kan också vara olagliga att tämja och dressera, till exempel flertalet av den vilda svenska faunan, något som regleras av Jordbruksverket. Även importerade djurarter i denna kategori kan strida mot Jordbruksverkets bestämmelser.

Utförandet/inte utförandet kan vara:

  1. ständigt, kan jämställas med att “uppfostra”. Önskemålet är då att djuret gör det utan att dressören är närvarande.
  2. temporärt, till exempel vid visuell (synlig) signal, till exempel en handrörelse, eller i form av ljudsignal, kroppsrörelser och viktfördelningar hjälper, ett kommando med rösten eller ett mer “hemligt pip”, se kloke Hans.

Ändamålet med manipuleringen kan vara:

  1. socialt då det oftast innebär att få djuret att upphöra med oönskade beteenden. Ett exempel är att göra hundar rumsrena.
  2. stimulerande hunddressyr, till exempel för vallhundsraser som behöver “arbeta” med kropp och huvud.
  3. medicinskt, till exempel för att behandla ett djur med minsta möjliga risk för djuret, djurvårdare eller veterinär
  4. kommersiell uppvisning, till exempel på cirkus, i djurpark eller på hundutställning
  5. yrkesmässigt, till exempel för polishundar
  6. idrottsligt, till exempel för hästsport och hundsport

I de fall dressören arbetar med potentiellt farliga djur, till exempel elefanter och rovdjur, kallas yrket domptör.

I Aftonbladet skriver dressyrryttaren Josefin Åkerberg om häst dressyr, en stor sport inom ridning. Läs artikeln i Aftonbladet här.

Och jag mår illa. Jag mår så illa att jag vill gråta. Det jag ser är ryttare som rider hårt och fult på frustrerade och förvirrade hästar. Det jag ser är systematiserade övergrepp så normaliserade att ingen tycks reagera. Det jag ser är resultatet av en organisation som likt en struts envist stoppar huvudet i sanden.

Själv har jag slutat se hästsport på TV. Jag ser inte längre någon mjuk ridning eller några avslappnade hästar. Inom eliten tycks ny forskning inte påverka ridningen.

Att sparka och dra ihop en häst till “samling” kan många göra, det krävs inte mer än lite armstyrka och vassa sporrar. Att få en avslappnad häst som själv bär upp sin vikt kräver något helt annat, nämligen kunskap och mjukhet. Jävligt mycket svårare.

Det är numera tillåtet enligt den interna regelboken att på träning avsiktligt och extremt böja hästens huvud, hals och nacke åt alla möjliga håll och på ett konstant och fixerat sätt låta den springa eller gå så i inte mindre än tio minuter i taget. Låter detta förenligt med ordet välbefinnande?

Det är skrämmande när man tillåts tvinga ett djur till en viss position. Varifrån kommer denna extrema fixering vid hästens böjning i nacken?! Jag kan för mitt liv inte förstå detta. Alla hästar har olika hållning pga att alla är olika byggda, precis som vi människor kommer i olika former och med olika förutsättningar. Varför skall då alla hästar plötsligt gå med 90 graders vinkel i nacken?!

Jag skulle vilja se samtliga elitekipage rida utan sporrar, med ett vanligt bett och med hängande tygel få hästen till samling.

Tack och lov finns det många duktiga ryttare där ute som jobbar med hästen, inte med tvång. Som bygger upp hästen genom rakriktning och styrka inte genom mer tyglar, remmar eller sporrar. Men eliten borde ju föregå med gott exempel. Skräckbilder kom ju ut på när elitryttare höll på med det som kallas “roll kur” där man böjer hästens nacke i en onormalt och skadlig position. Det finns inget som stödjer att denna typ av ridning skulle ha någon positiv effekt på hästen!

Jag kan inte heller förstå varför det ska vara sporrar på alla ryttare? Har man ridit en häst som aldrig haft en ryttare med sporrar och sedan ser denna häst med en ryttare med sporrar första gången så ser man tydligt att just sporrarna ger en spändhet i hästen. Det ser riktigt stressande ut.

Vi människor verkar ha en förkärlek till att alltid ta till styrka, krav, tvång i vår hantering av andra djur! Det finns en enkel förklaring till det. När man inte vet bättre. För genom kunskap och utveckling finns idag underlag som visar på att mjukhet och följsamhet inte kommer av tvång utan av en mjuk och följsam ryttare. En ryttare som inte tvingar hästen till något utan som bygger upp och formar över tid.

Jag hoppas och tror att allt fler ryttare förstår detta och skippar all kontroll och tvång i sin hantering. Det borde även eliten göra. Pengar verkar då inte ha någon som helst påverkan på kunskapsnivån. Pengar får människor att gå över lik, att strunta i etik och moral.

Jag anser mig ha haft tur. De ridskolor jag ridit på har inte tillåtit sporrar på unga ryttare som inte har kontroll på sina ben, där hjälptyglar och annat snabbt sätts på. Jag har sluppit se föräldrar som köpt sina barn en unghäst förväntar sig att deras barn ska “se ut som” elitryttarna med tyglar och sporrar trots en stor obalans i den unga ryttarens hjälper. Där “hjälpmedlen” istället blir skadliga för hästen. Jag älskar ridformen dressyr och har tävlat (på lägre nivå) och älskade det. Hade ryggen hållit hade jag säkert fortsatt längre. Men jag vill inte vara en del av något så groteskt som det som eliten visar upp.

Vi människor måste bli mer ödmjuka inför det ansvar vi har. Våra djur är i vårat våld och beroende av oss för sin omvårdnad och trygghet. Det ger vi dom inte idag. Bara för att de inte kan skrika åt oss att sluta så betyder det inte att vi ska fortsätta som vi gör!

Vakna FCI och SvRF!

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"