Det startade som en blogg om taxarna Alf och Theo och deras vardag, som sedan har utvecklats till ett företag ECHOSIERRA HUND som erbjuder hundträningstimmar, webbföreläsningar, videocoachning och sorgesamtal via video, allt på vetenskaplig och etisk grund
Historien om AlfBloggen om taxarna Alf och Theo som levt vidare med hundrelaterat innehåll. Här samlas det som intresserar, provocerar, roar eller lär oss någonting. Mitt bidrag till ett hundvänligare förhållningssätt. Välkommen!
Ja det kan nog inte sägas för många gånger men håll hunden kopplad och ha halsband/sele som hunden inte kan krypa ur. Tänk även på att dagarna innan och efter nyår kan det fortfarande smälla ute. Ha alltid hunden kopplad även om den tidigare inte har brytt sig. Det behövs så lite, ett ögonblicksverk så har du en dödsrädd hund i panik och i värsta fall bortsprungen.
Ha din hund kopplad över nyår!
Önskar er ett gott nytt år!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Alf är ju en sjusovare. Han älskar att ligga och dra sig på morgonen. Vill inte riktigt låtsas som att han är vaken…
Hoppas alla får en lugn och fridfull jul.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Oavsett varför du skaffat en tax (sällskap, jakt eller träningskompis) så finns det massor av saker man kan göra med en tax förutom rasklubbens fyra “ben” – utställning, drev, gryt och viltspår.
Jag tycker taxen är en allroundhund. Den fungerar mycket bra till många olika aktiviteter. Och tro det eller ej, de är smarta och lättlärda!
Ofta får man höra och läsa om hur envis, tjurig och egensinnig taxen är. Om hur svåra de är att dressera. Jag håller inte med. Det sitter hos ägaren. Det är jag övertygad om. Det gäller att hitta rätt “Lön” för arbetet. Inte muta, belöna. Det är en stor skillnad. Något jag skrivit om i tidigare inlägg. Läs mer här.
Alf och Theo är två helt olika individer, både temperament, sätt och personlighet. Den ena lugn och eftertänksam, den andra vild och ivrig. Men båda har något gemensamt – att dom älskar att lära sig nya saker. De verkligen söker kontakt och hoppas på att vi tillsammans ska hitta på något. För det är ju det all dressyr handlar om. Att göra tillsammans. Inte envägskommunikation – hunden ska blint lyda föraren. Utan om samarbete, glädje och skratt.
Rallylydnad
En utmärkt aktivitet att utöva tillsammans med sin hund, oavsett om man avser att tävla eller bara ha kul. Föraren och hunden ska tillsammans gå en bana där föraren är “vägvisare”. Skyltarna talar om vad som ska utföras. Det är lätt att göra hemma på gården och man får en följsamhet som fungerar väl i vardagen också. Jag skulle förespråka att man går en kurs om man är helt novis inom området eftersom det är viktigt med grundförutsättningarna i inlärningen – aldrig bestraffa (träningstillfällen får inte uppfattas som något negativt för hunden), uppmuntra, lägga lagom svårighetsgrad och utmana i rätt tid.
Nosework
En kanske ännu mer utmärkt aktivitet för just taxar som ofta älskar att arbeta med sitt luktsinne. Hunden ska söka en specifik doft, som i specialsök. Hunden ska kunna söka igenom ett rum, en bil, ett område utomhus eller en bana. Hunden ska markera doften åt sin ägare. Inte särskilt svårt att göra eller tidskrävande. Hunden blir trött efter bara några minuters sökande. Mycket beröm och uppmuntrande under träning. Av nosework får man en trött och nöjd hund. Hundens “arbetssinne” får gå på högvarv.
Dogparkour
Här ska hunden träna balans, styrka, kroppskontroll, impulskontroll och mod. Att krypa under, hoppa över, studsa på, gå längs efter, vara högt som lågt ger en stark och stabil hund även i andra sammanhang. Kan tänka mig att just jakthundar skulle ha stor nytta av denna typ av lekträning. Man tar det man hittar. Detta kan vara en krävande aktivitet och man måste börja försiktigt tills hunden vänjer sig och bygger styrka och stabilitet i kroppen innan man går på de svårare momenten. Men även en tax kan imponera i höjdhopp, längdhopp eller balansakter 😉
Balansakt.
Doggy-pilates
Pilatesboll och hund. Bygger styrka, stabilitet och balans. Jag skulle verkligen rekommendera en kurs eller kontakt med en sjukgymnast eller liknande innan man börjar då det kan vara mycket krävande att träna på detta sätt. Dock bygger hunden snabbt nya muskler och balansen blir stabilare. Hunden brukar sedan bli modigare eftersom den känner större kroppskontroll. Finns säkert bra övningar för rehabilitering efter olika skador men då ska man få råd av professionella innan man börjar.
(Utomhus kan man också hitta “bollar”)
Agility
En sport vi inte provat mer än på lek men det är en mer fysiskt krävande sport. Hunden får träna upp impulskontroll, kroppskontroll, kondition och styrka. Fartfyllt roligt och uppfriskande. Kan bli ett rejält träningspass när hunden är i tävlingskondition. Att tänka på är att börja på rätt nivå och bygga upp hunden, inte springa banor fram och tillbaka med en otränad, skadad, ung eller gammal hund. Här gäller det att sakta bygga upp en frisk och stark hund. Lite av en tekniksport har jag förstått av de som tävlar. Det är inte bara att springa och hoppa, det gäller att ta rätt på kontaktfält och annat.
Förutom det vardagliga man kan göra med sin hund som att simma, cykla, gömma godis och gå skogspromenader så finns det många hundsporter som man definitivt inte ska tveka att delta i “bara för att man har en tax“.
Taxen är en supertrevlig och aktiv hund. Ju mer aktiverad desto mindre problembeteenden hemma. Nöjd hund lika med glad hund 🙂
Jag hoppas verkligen se fler taxar som får chansen att visa sina styrkor i nya aktiviteter. De är helt klart mer värda än “promenadlimpor”.
Tänk säkerhet först! Var alltid nära hunden i början, stå tätt intill om hunden är på höjder, ha sele och inte halsband för att kunna fånga upp, hålla i och stötta. Gå inte för fort fram och låt inte hunden bli för övermodig.
Lycka till!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Ja det går inte så bra för oss nu. Huset är försenat, igen och det talas om nya möte och nya möte. Vi hoppas bara allting kommer gå i lås.
I torsdags natt körde vi efter E4:an. Vi passerade en viadukt och i kurvan efteråt låg nåt på vägen. Döda renar! I 110 km/timme så var det bara sladda förbi dom. Vi klarade första sladden och mitträcket men tog vajerräcket på andra sladden och troligtvis knuffade vi renen åt sidan också för i hjulet fanns massor av päls. Efter smällen som blev när vi tog i vajerräcket trodde jag att hela sidan var sönderriven men det verkar mest som att bakhjulet fick sig en smäll. Bilen började vibrera så vi stannade vid närmaste avfart. Som tur var hade inga delar på bilen lossnat och det var några få repor efter vajerräcket. Man är ju glad att vi klarade oss oskadda och inte frontalkrockade eller fick den bakomföljande bilen i oss. Då hade vi snurrat eller voltat.
Hundarna klarade sig också. Buren är vadderad nu i vinter för att isolera. Alf var skakis efteråt men Theo verkade vara som vanligt.
På avfarten vi stannade stod också en lastbil. Visade sig vara denne som kört rakt in i en renflock. Två döda renar. Alla oskadda. Så bärgaren fick hämta våran bil och så klart hade vi inte tilläggsförsäkringen som ger oss rätt till hyrbil. Det känns lite motigt nu får jag säga. När vi är hemlösa och pendlar med bil till jobbet då det inte funkar med buss där vi bor nu. Även om bilens skador inte är något att bry sig om så går det iväg pengar igen, pengar som vi hade tänkt spara till huset.
Så var försiktig ute efter vägarna! Håll avstånd och håll ner hastigheten!
Men för att inte gräva ner sig fullständigt så har jag en fin familj. Syrran kom med skumpa igår och sa “antingen firar vi eller så dränker vi sorgerna”. Vi valde att fira att dom köpt ett fint hus som dom snart får flytta i in. <3
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Läs hela artikeln här.
“Det är ingen slump att trubbnosiga hundraser ökar i popularitet, för de har fina egenskaper och är trevliga. Men de har tyvärr också fallit offer för en utseendetrend, enligt veterinär Maria Lundvall vid Svensk Djursjukvård:
— De trubbnosiga hundarna har avlats mot så platt nos att andningsvägarna komprimerats. Erfarna veterinärer på området bedömer att ungefär 90 procent av alla trubbnosiga hundar har andningsproblem i varierande grad.”
Det är så ruskigt skrämmande hur dessa hundar får leva sitt liv så begränsat av andningssvårigheter. När veterinärer bedömer att det är så illa som att 90 % lider i någon grad då är det allvarligt!
“Problemet bottnar i okunskap hos köparna:
— Märkligt nog har de här egenskaperna, som är så negativa för hunden, nästan fått en charmstämpel. Man upplever det som ganska gulligt när hunden ligger på soffan och snarkar som en liten gubbe. Eller att den lägger sig ned under promenaden för att vila. Man förstår inte att hunden lider av syrebrist, säger Maria Lundvall“.
Det här har jag själv stött på flera gånger. Hundägare som tycker hunden “knorrar så sött” medan jag själv mått dåligt då jag hör hur hunden kämpar för att få in luft! Det är inte sött när den “snarkar”, “knorrar” eller “grymtar” efter två minuters promenad.
Trubbnosupproret kan ha upprört många hundägare, som menar att de blivit oskyldigt uthängda och anklagade för djurplågeri. I tidningen hundsport tidigare i år stod en artikel om detta. Där det framkom att vissa hundägare undvek att gå till veterinärer som skrivit under upproret. Man ansåg att dessa veterinärer kunde “söka fel” och vara nedlåtande mot hundägare. Alla ska bemötas med respekt när man söker hjälp om hunden är sjuk. Däremot måste en veterinär kunna prata om problemen med rasen och aveln samt påtala om en hund mår uppenbart dåligt. Det är inte kränkande mot hundägaren, det är fakta och för hundens bästa måste man kunna ta i frågan.
Sen tycker jag det är fel att anklaga valpköpare för okunskap. Ansvaret måste ju framför allt ligga hos den som föder upp hundar! Oavsett efterfrågan måste man ju avla på friska hundar, vi har ju en lagstiftning i detta land som ska skydda djur mot djurplågeri. Det är en skyldighet hos uppfödare att värna rasen, hunden och individen. Veterinärer bör kanske inte godkänna valpkullar vid veterinärintyg inför försäljning om valparna har osunda drag.
Det åligger allas ansvar att göra vad man kan för sundare djurhållning i alla avseenden. Att sprida information, kunskap och att stå för aktiva val. Det är genom handling man visar var man står, det kan man inte skylla på “efterfrågan” eller “trender”.
Detta gäller även min egen ras. Allt som görs för att försöka förbättra taxarnas ryggar, alla forskning, alla program för att hitta sätt att förebygga och avla på sundare hundar måste gå först! Jag stöttar alla försök till en sundare avel. Det som visar sig fungera sedan måste tas med i ett avelsprogram så att det blir krav på att göra vissa tester eller förhålla sig till vissa regler för en sundare hund.
Anser du att vi människor tar tillräckligt ansvar i avelsfrågan?
Total Voters: 6
Loading ...Igår var jag och Theo inbjudna av Svenska Lagotto Romangnolo klubben att delta på deras rallykurs/träning. I fem timmar fick vi göra övningar och träna in olika moment. Så kul att få ny inspiration. Förra grundkursen jag gick med Alf var för 4-5 år sen.
Stora problemet med Theo har varit att vi inte hittat ett lugn och en kommunikation. Han har varit stressad (glad) men det har inte gått att få kontakt. Jag var även tveksam till hur han skulle klara av att sitta i en bur studvis då vi aldrig annars har bur hemma.
Theo skötte sig mycket bra! Han skällde ut hundarna precis när vi kom ute på parkeringen. Men snabbt så lugnade han sig. Jag körde lite skvaller med avstånd.
Inne i lokalen var han i stort sett tyst! Vilken skillnad. Dofterna tog över ibland men för det mesta så gick han riktigt fint. Han var med och han lyssnade mycket bättre. Han protesterade inte heller mot att vara i buren. Där tog han det lugnt och la sig tillrätta.
Vi fick träna på att externbelöna – vilket vi tar med oss hem i träningen med Alf! Vi fick även gå rallybana med förbundna ögon och leda någon med förbundna ögon. Mycket nyttigt. Sen fick vi gå en bana med hundarna där vi skulle ha munnen full i skumtomtar (för att inte prata) och samtidigt dansa till musiken 🙂
Sen blev det en inofficiell tävling, men vi fick fortfarande ge godis på banan. Theo fick pris och vann för att han var så duktig! Hade jag aldrig kunnat tro! 🙂 Lilleman kan han också.
Theo fick prova bollhavet efteråt. Det var inte så intressant men när matte la godis i badet då blev det fart på honom. Theo är så rolig när han vill testa nya saker. Han är så orädd!
Stolta är vi och fina nya vänner har vi träffat. En riktigt rolig dag. Trötta och nöjda åkte vi hemåt.
Husse och Alf hade sovit i soffan medan vi var på kurs. Alf hade inte ens brytt sig om att gå ut, det var för dåligt väder 😉
Idag har vi varit på julmarknad och köpt lite julklappar. Snön den saknas fortfarande och husbygget stöter bara på nya förseningar hela tiden. Vi skulle ha flyttat in den 19/11 enligt kontraktet men det är inte ens nära klart. Vi saknar husstommarna…
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Det delas bilder, filmer och “lyckliga slut-historier” på Internet om när djur som varit utsatta för hemska saker får det bättre. Kan tyckas som något positivt men jag får alltid en fundering när jag ser sånt här.
En hund som varit bunden utomhus i 10 års tid, aldrig haft besök av en människa osv. räddas av en snäll person som lyckas övertala ägaren att överlämna hunden till ett bättre liv. Men har ingen sett detta, sagt något, försökt anmäla eller göra något? Har denna ägare levt i vakuum?
Jag tror att det är lätt att sitta på Internet och skriva kommentarer att “ägaren borde själv få smaka på egen medicin” eller än värre dödshot. Men var var dessa personer under dessa 10 år? Har ingen granne uppmärksammat? Inte en enda anhörig har besökt personen eller pratat med personen under 10 års tid? Man kan inte sitta och vänta på att “någon annan” ska ta tag i det. Den som ser nåt måste ju prata med personen, går inte det får man väl anmäla det till myndigheterna.
Hur lätt är det att anmäla en anhörig? En vän? En granne? Kommer det för nära tror jag lätt man bortförklarar för sig själv – “Nej det var nog inte så illa” eller “hunden är ju svårdresserad” eller andra förklaringar till varför man inte själv ska behöva agera.
Tänk på det nästa gång…
Hit kan du vända dig:
“Länsstyrelsen ansvarar för djurskyddskontrollen i länet och arbetar med frågor som berör djurskyddslagstiftningen. Om du upptäcker att ett djur far illa kan du anmäla detta till oss. Du kan fylla i vår webbanmälan, mejla, ringa eller skicka ett brev, och du väljer själv om du vill vara anonym.“
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"En fantastisk nyhet hoppas jag, eller så har det varit så länge (vilket jag hoppas än mer på).
I Österrike klassas stryphalsband för hundar som djurplågeri. Om en hundägare har detta på sin hund kan det bli böter upp till 7.500 Euro. Veterinärerna anser att positiv förstärkning skall användas vid uppfostran, alltså inte bara vid “trickträning”.
Låter ju superbra! Har dock inte kontrollerat källan då jag inte kan läsa deras språk. Fick informationen på annat sätt.
Man kan ju diskutera huruvida halsband i sig är djurplågeri eller om det är hur de används. Men den viktiga punkten tycker jag är att man inte ska behöva ha eller ens använda sig av en länk som kan strypa. Själva grejen liksom. Det ska inte behövas smärta, obehag eller skador i hundträning. Om hunden hoppar till eller ser nåt roligt och gör ett ryck framåt så är det kanske i sig inte ägaren som “rycker” men konsekvensen blir densamma.
Super att veterinärer börjat ta till sig och har en åsikt i frågan om hur man uppfostrar djur i vardagen. Det ska inte behövas “pysshar” och “kickar” och “avledande ryck i kopplet”. Det ska heller inte behövas alfarullningar eller nyp, skrik, slag eller andra typer av obehag/straff.
Forskningen ger oss mer kunskap och information om att det finns mycket bättre vägar!
Se länk här. (Information på annat språk).
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Jag glömde ju skriva det bästa från veterinärbesöket – Alf har gått ner i vikt. Nu är det ju inte samma våg som vi har vägt på men i fredags visade vågen 9,5 kg (han vägde 10,3 sist vi var där för ett år sedan och det är på tok för mycket för en tax). Så han behöver bara gå ner lite till nu så är han i gott skick igen. Han gick upp så pass när han kastrerades och vi såg inte det då han fick samma mängd mat (men ej lightfoder).
Theo vägde 8,6 kg och det tror jag är en lagom vikt på honom. Han har en fin midja och man ser att han har muskler på bakdelen också. Han är mycket rörligare än Alf och springer mer ute.
Då är vi på rätt spår!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"