Hur många hundar krävs det för att byta en glödlampa?

How many dogs does it take to change a light bulb?

Border Collie: Just one. And then I’ll replace any wiring that’s not up to code.
Golden Retriever: The sun is shining, the day is young, we’ve got our whole lives ahead of us, and you’re inside worrying about a stupid burned-out light bulb?
Dachshund: You know I can’t reach that stupid lamp!
Toy Poodle: I’ll just blow in the Border collie’s ear and he’ll do it. By the time he finishes rewiring the house, my nails will be dry.
Rottweiler: Make me.
Shi-tzu: Puh-leeze, dah-ling. Let the servants. . . .
Lab: Oh, me, me!!! Pleeeeeeze let me change the light bulb! Can I? Can I? Huh? Huh? Can I?
Malamute: Let the Border collie do it. You can feed me while he’s busy.
Jack Russell Terrier: I’ll just pop it in while I’m bouncing off the walls and furniture.
Cocker Spaniel: Why change it? I can still pee on the carpet in the dark.
Doberman Pinscher: While it’s dark, I’m going to sleep on the couch.
Boxer: Who cares? I can still play with my squeeky toys in the dark.
Mastiff: Mastiffs are NOT afraid of the dark.
Chihuahua: Yo quiero Taco Bulb?.
Irish Wolfhound: Can somebody else do it? I’ve got this hangover…
Pointer: I see it, there it is, there it is, right there……..
Greyhound: It isn’t moving. Who cares?
Australian Shephard: First I’ll put all the light bulbs in a little circle…
Old English Sheep Dog: Light bulb? That thing I just ate was a light bulb?
Westie: Dogs do not change light bulbs. People change light bulbs, I am not one of THEM, so the question is, how long will it be before I can expect my light?
Basset Hound: ZZZZZZZZZZZZZzzzzzzzzzzzzz
Bichon Frise: What’s a light bulb?
Springer Spaniel: *Would jump up to try and change it*
Welsh Corgi: Will this make me even MORE important?
A Finnish spitz: *Would bark at it until the owner changed it.* “There, done!”
Bulldog; Ha, not me. No way.
German Shepherd:: Ok, you can change the light bulb, but I’ll be right here watching your back

Källa okänd.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Alf är på benen

Vi fick hem en betydligt piggare Alf denna gång än förra gången. Han vilade i ca två timmar sen började han själv röra på sig, gick till dörren och ville ut. Han var hungrig och gick flera gånger till köket men vi väntade till kvällen innan han fick en matsked blötfoder från veterinären. Sen fick han en till matsked innan vi gick och la oss.

Han travar på ute och verkar rätt ok. Theo är försiktig och går inte på och leker som han alltid annars gör med Alf. Eftersom Alf kissade ute fick han sova i sängen som vanligt och låg mellan oss med tratten  🙂

Som tur är har det frusit på ute så det blir inte någon gegga under magen på hundarna. Han drar inte upp massa skit i såret. Nu har han fått morgonens medicin med lite mat. Han vill dock inte äta ännu.

Så nu hoppas vi det lilla såret läker snabbt och att han slipper vara sjuk mer.

Det är nyttigt att gå med Theo själv ute. Han är inte alls lika säker och vill mest sitta och titta på saker och folk. Han skulle behöva fler promenader utan Alf. Han möter hundar utan problem och vill inte gå så långt hemifrån. Tyvärr har man ju inte alltid möjlighet att gå med dom separat. Men nu när husse byter jobb så kommer vi kunna gå med dom på kvällarna separat om vi vill.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nu hoppas vi på sista operationen

Nu på morgonen har vi lämnat in Alf på djursjukhuset igen. Nu är det, förhoppningsvis, sista operationen på grund av hans tumörsjukdom (godartad körtelförändring på svenska. Sen har det något latinskt namn som jag inte kan). Sen ska allt vara borta och enligt veterinärerna (två olika djursjukhus som bedömt) ska det vara ytterst liten risk att det återkommer. Hela historien började 2011 med en knöl som kom och gick, vid analöppningen. Efter flera besök hos veterinär under flera år så beslutades att göra en biopsi i november 2013. I mars 2014 opererades en knöl bort då det hade bildat ett sår som inte ville läka.

Här kan ni läsa tidigare inlägg:

Stygnen tas bort

Operation 2

2013-11-18

Biopsi

Kontroll av såret

Histiocytom

Det är tredje gången Alf sövs. Hittills har han gjort en biopsi och en operation för att få bort en stor knöl/sår som inte läkte. Känns inte kul att söva honom igen men det är ju för hans eget bästa. Vi har även haft tur med försäkringsbolaget som stått för de mesta av kostnaderna hittills. Agria har även direktreglerat kostnaderna utan krångel. Det tackar vi för! 🙂 Veterinärerna har även varit hjälpsamma och pratat med Agria i förväg så vi har fått tydliga besked om vad försäkringen täckt och inte. Första chipkastreringen vi gjorde gick inte på försäkringen t ex. Nu var inte det någon stor kostnad men det känns skönt att veterinären och försäkringsbolaget har en snabb kommunikation. Det blir lättare att planera ekonomiskt för oss. För oavsett vad det kostar så ska han ju få den vård han behöver. Tänk vad mycket djursjukvården kan göra och hur duktiga dom är?

Stackars Alf, han gillar ju inte att vara ifrån oss. Han är ju osäker kring nya människor men alltid vänlig. Lilla hjärtat.

Jag är lika nervös varje gång jag lämnat honom där. Även om jag vet att dom är proffs och tar bra hand om honom. Nu väntar jag bara på att dom ska ringa och säga när vi får komma och hämta honom. Som tur är får vi hem honom i eftermiddag redan. Ska bädda ner oss på golvet med honom när han kommer hem. Vi har bokat tvättid och ska tvätta filtar så dom är rena också.

Inte kul när dom små är sjuka men det går ju inte att undvika. Varför det blir så för en del hundar får man säkert aldrig svar på. Han hade ju histiocytom när han var liten också, kanske har han haft högre hormonproduktion än andra hundar? Eller så har han varit mer känslig för hormoner eftersom både histiocytom och den nuvarande tumörsjukdomen är hormonpåverkade? Ja, egentligen spelar det ju ingen roll, bara han blir frisk.

Hoppas att eländet är över snart och att såret läker snabbt denna gång. Förhoppningsvis slipper han stygn denna gång, för de irriterade i det förra såret. Sen fick matte en chock när husse kom ut och hade lämnat Alf till veterinären. Han hade vägt honom för att få exakt vikt. Sist vi vägde honom låg han på 9,6 kg. Senaste gången han vaccinerades tyckte veterinären att han kunde gå ned lite grann i vikt för att må så bra som möjligt. Vi höll med om att vi kunde öka motionen och minska maten (eller främst godis vid träning, byta till nyttigare). När husse vägde honom idag låg han på 10 kg! Inte konstigt att veterinären tyckte han kunde gå ner lite i vikt!

Ett hg på en liten hund kan motsvara flera kilo på en människa som jämförelse. Det visar också hur viktigt det är att regelbundet väga sin hund. Vi har inte sett att han ökat i vikt men svart på vitt så har han ju det. Så nu blir det en översyn av motion och kost. Det främjar även husse och mattes hälsa om vi motionerar mer 😉

Till råga på allt så är matte jätteförkyld och febrig men som tur är är husse ledig idag och imorgon. Vår boxer till TV:n gick sönder igår också men husse kom ju på att vi kan se basutbudet via analoga nätet så vi har i alla fall några kanaler att se på.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Behov av att bestämma

Lite nu och då stöter jag på de hundägare och nu på senaste, taxägare, som ofta använder uttrycket “visa vem som bestämmer“, “låter inte hunden bestämma hemma hos oss“, “säger direkt till hunden så den vet vem som bestämmer” och så vidare.

Vad menar man med de uttrycken? Varför måste man bestämma? Om hunden ligger i soffan och du vill sätta dig där, varför börja bråka med hunden om platsen och inte bara sätta dig på en annan plats?

Många pratar om att det handlar om dominans, att veta vem som bestämmer. Men vad är dominans?

Victoria Stillwell förklarar myter inom hundträning:

Has anyone ever told you that if your dog goes through an open door ahead of you it’s a sign that he’s asserting his dominance? Or that if a dog walks in front of you or pulls on a leash he is doing so because he wants to be pack leader? What about lying on a sofa, sleeping in your bed, or growling at you as you take his bone away? Are these really all signs of an intense struggle between man and dog over status in the household? Is everything dogs think, feel, and do the result of an unmitigated desire to dominate us and everything else in their quest to become top dog?

THE SIMPLE ANSWER…  NO!

Thanks to the celebration of much popular media, a collective weakness for the allure of ‘quick fixes’ in dog training, and the misapplication of outdated and since-disproven scientific claims about wolves, dominance and pack leadership, there are seemingly countless myths and misunderstandings about how our dogs think, learn and relate to those around them.

From the common and fundamental misunderstandings about the concept of dominance to the erroneous assumption that dogs are just like wolves, there is much misinformation to unwind in our popular consciousness about dogs and dog training. The choice to train positively is not indicative of weakness, and science has now proven that positive training is the preferred method for so-called ‘red-zone’ dogs just as much as it is for basic puppy training“.

Vad hon framhåller är att det är en gammal myt att hundar försöker ta över och vara dominanta över oss genom sitt beteende. Dessa föreställningar bygger på felaktiga tolkningar och gamla “sanningar” som lever kvar. Hon säger även att forskning framhåller att positiva träningsmetoder är lika framgångsrika för “red-zone” hundar som vid valpträning.

Så varför uttrycker vi oss fortfarande på detta sätt? Tror vi verkligen att hunden försöker ta över hemmet?

Om en hund tar över hemmet måste det ju innebär att ägaren tappat/aldrig haft grundlydnad över hunden. Inte att hunden fått sova i sängen, utan att ägaren inte har klarat av att göra hunden trygg i olika situationer som att gå i koppel, möta andra hundar, hälsa på främlingar, vänta på sin tur osv.

” Harsh punishments used by punitive trainers are not only cruel but also potentially dangerous and damage the trust between dog and human.

Punitive trainers often argue that these are effective methods of punishment because they stop dogs from repeating negative behavior. The punishment is most likely to work there and then, but the experience of the punishment can make dogs feel more insecure and wary of their owners and it is common for dogs that are punished in this manner to keep reoffending because they have not been shown another way to behave.” (VS blogg)

När man ska visa sin “dominans” över hunden, köra ut den från rummet, “tala om för den att den inte biter när jag rör i matskålen” osv så skadar man förtroendet mellan hund och ägare.  En del kallar sina hundar för aggressiva också och att detta alltid ska tryckas ner eller sättas på plats.

Aggression handlar nästan alltid i grunden om rädsla eftersom det är ett avståndstagande beteende. Man vill utöka avståndet till objektet. Tyvärr är det många som misstolkar detta. Men oavsett orsaken till hundens aggressivitet så handlar det om att hunden kommer i en situation som den inte själv hanterar. Då måste man hjälpa hunden att hantera situationen, att backa i träningen, utöka avståndet och stötta hunden så att den blir trygg med att inget farligt kommer att hända.

Jag hoppas att de flesta som använder uttrycket “visa hunden vem som bestämmer” inte menar att de fysiskt trycker ner eller på annat sätt agerar hotfullt mot hunden. Men genom att använda dom uttrycken så tror jag tyvärr man blir mer hotfull i sitt sätt att vara mot hunden. Den mentala inställningen är att hunden utgör ett hot mot din överhet på något sätt och du måste “återta” ledarskapet.

Ett annat sätt att tänka är att ni är ett team och att hunden faktiskt är en familjemedlem. Då behöver man inte skapa onödiga konfliktsituationer om en plats i soffan. För inte puttar du väl ner din partner eller ditt barn från soffan och den tagit “din plats”?

Om din teamkamrat inte klarar av en situation så tar du över situationen och hjälper din kamrat att klara den genom att skapa lugn och trygghet runt situationen, backa och göra om. Inte genom att återigen skapa en ny konfliktsituation vid t ex hundmöten?

Ytterligare en aspekt på det här med att bestämma. Kerstin Malm:

Vi behöver bestämma när det handlar om barnets och andras säkerhet. Han tar som exempel när barn skadar andra barn, t ex biter dem, eller när de vill cykla utan hjälm eller dricka alkohol. Där finns ingen diskussionsmån, men det ska vara så få situationer som möjligt och ske med barnets bästa för ögonen. När vi måste genomdriva sådana beslut ska det också göras på det minst skadliga sättet. Jag vet av erfarenhet att motsvarande synsätt går att använda med hundar.

Om min hund har ont i magen och inte vill sitta när jag säger till den, då hoppas jag att den inte gör som jag säger. Ett barn som lär sig lyda och förtränga sina egna känslor och behov, är ett misshandlat barn. Barn och hundar som lärt sig undertrycka sina behov och rättigheter blir lätt offer för utnyttjande och övergrepp. Det borde vara en självklarhet för oss att uppfostra trygga, empatiska och ansvarstagande individer som säger ifrån när det behövs.” (Blogg)

Ja alla gör olika och tror på olika, men det finns forskning som stödjer det ena sättet och förkastar gamla “sanningar”. Så varför inte ta ett steg in i framtiden och följa utvecklingen till det bättre? 🙂 Just sayin´.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"