Om du ser mig komma gående och jag på långt håll vänder all min fokus på hunden, kanske genom att till och med vända ryggen mot dig vid själva mötet, har godis i min hand, kortare koppel på hunden, försöker låta glad och uppmuntrande till hunden, och inte ägnar dig en enda blick, kanske till och med går åt sidan/vänder/väjer/utökar avståndet mellan oss så mycket som möjligt – så betyder det inte att jag vill att du ska:
– Stanna med din hund, gärna på långt håll och vänta tills jag gått förbi
– låta din hund gå i full längds koppel och möta oss, stirra ut oss, blockera vägen, leka, hälsa eller på annat sätt uppmärksamma dig och din hund
– inleda en konversation om hur “gullig” min hund är när han skäller
– vända dig om och titta efter oss och låta din hund gå mot oss igen, gärna i flexikoppel
Jag vill helt enkelt bara att du ska passera med din hund, så lugnt och fint du kan. Vill du sätta din hund vid mötet så gör gärna det, men helst inte på längre avstånd än ca 5-6 m. Det blir väldigt lång väg för oss att gå om vi på 25 m har en sittande hund som stirrar ut oss. Jag igonerar dig inte för att jag inte tycker om dig, jag försöker bara göra mitt bästa för att min hund inte ska reagera mot din.
Jag tycker att mitt uppträdande borde räcka för att folk ska förstå att vi inte är i läge att hälsa och träffas. Jag har fullt upp att gå med två osäkra hundar och försöka göra deras situation så bra som möjligt. Jag har inte tid att börja ha en konversation eller bli ifrågasatt varför hundarna inte ska hälsa i det läget.
Det händer oss jämt! Så fort vi försöker träna vid möten med våra hundar, där vi inte kan kliva av från vägen, gå ifrån eller välja en annan väg, så ska folk STANNA och stirra på oss. Gärna börja konversera också.
Känner för att ha på mig en väst med texten VI TRÄNAR STÖR OSS INTE! Vad ska man göra?!
Jag är höggravid och har en åtta månaders schäfer som vi lär att hon ska lägga sig vid sidan av vagnen då det kommer mötande hundar, det blir lättare för mig att hantera när jag är ensam med vagn och hund. Det funkar jätte bra så länge den mötande hunden bara fortsätter gå och efter en stund kan vi fortsätta med våran promenad utan några missöden, men allt för ofta stannar den mötande hundens ägare och vill att dom ska hälsa, trotts att Jag försöker förklara att nej det funkar inte för hon blir alldeles för uppspelt.
En gång resulterade det i att jag var nära på att bli omkull dragen av min hund då jag tappade fokus när den andra ägaren står kvar och faktiskt TJATAR på att dom ska få hälsa! Sen har hon mage att bli sur då Jag i ren panik höjer rösten. Jag vet inte hur jag ska göra för att bli mer tydlig..
Jag känner verkligen igen situationen, att man bara vill vara ifred, då jag fortfarande behöver coacha Herr Pudel i hundmötena så nio år gammal han är. Alltså, inga märkvärdigheter, men lite godis, ta det lilla lugna, hålla ett visst avstånd, inte “låsa på” den andra hunden och absolut inte hälsa.
Ja det är frustrerande när man gång på gång möter det. Förstår inte varifrån det kommer att alla hundar ska hälsa. Speciellt när man ser att den mötande hunden är lite uppspelt eller stressad. Skulle inte låta min hund träffa uppspelta hundar, bättre att bara hälsa på lugna säkra hundar.
Så frustrerande men man måste försökta tänka positivt när sånna möten händer för annars påverkar man hunden ännu mer. Tyvärr har jag inte lär mig men jag ska försöka hitta något positivt att tänka på:)
Känner igen detta mycket väl, ibland kan jag gå upp i taket för detta. Speciellt när träningen är så nära perfekt beteende (inge “utfall” som i mitt fall bara är ren glädje & nyfikenhet + att hon håller sig lugn) och så kommer någon å stör så att allt bara blir pannkaka av allt ihop 🙁