Nej det är möjligt att vi vet inte hela historien men detta gör mig så upprörd! Läs mer här.

En familj går på nöjespark och lämnar sin hund, i flera timmar tills polisen kommer, bunden i ett träd utanför. Alltså hur tänker man? Har man skaffat en hund behöver man ha tänkt igenom såna här situationer. Vad gör vi med hunden när vi jobbar? Vad gör vi med hunden om hela familjen vill göra en aktivitet där hunden inte får vara med? Vilka alternativ har vi till hundvakt/passning/hunddagis/hundpensionat och hur finansierar vi det?

På riktigt! Hur kan man ens roa sig utan en tanke på den stackars hunden som får sitta ensam och uppbunden? Jag har jämt dåligt samvete om jag så ens far å handlar och dom sitter i bilen i 5 minuter (ALDRIG UNDER SOMMAREN ELLER PÅ VINTERN så ingen missförstår). Enligt polisen var den medtagen efter X antal timmar.

Jag får ont i magen av att tänka på hur livet för alla dessa corona-valpar kommer att bli om folk är så här j*vla korttänkta! Det är en familjemedlem och kan hen inte följa med – då får man helt enkelt avstå/anpassa/ordna med alternativ!

Vi får planera hela vår vardag för våra två gamla taxgubbar. De blir stressade av folk (och mår antagligen riktigt bra nu under pandemin då sociala kontakter har minskats ner på), får inte och kan inte följa med på mycket (antingen pga deras fysiska skick, pga allergier, pga deras stress i nya situationer osv). Men det ingår i att vara hundägare. Vi har lovat att ta hand om dom hela vägen, inte så länge det är roligt, inte så länge det passar eller så länge det är bekvämt för oss människor. Vi tar hand om dem tills de inte längre finns kvar. Det kommer att krävas mer anpassningar ju äldre och skröppligare dom blir, hörseln är nedsatt, synen kommer säkert också påverkas, balans och minne är påverkat…

Varför?

• För att vi tog på oss det ansvaret när vi valde att skaffa dom
• För alla de roliga stunderna vi har haft tillsammans
• För all tid de anpassar sig till oss
• För all kärlek dom ger
• För all trygghet dom skapar
• För all glädje och skratt dom ger
• För all tröst dom ger
• För att dom älskar livet och oss
• För att dom förtjänar ett gott liv även som gamla
• För att vi kan ta oss tid och råd
• osv… osv…

Dom ger oss fortfarande så mycket kärlek, trygghet, glädje och tröst trots att dom inte är i samma skick, dom har samma värde i familjen. Men så är det för dig och mig också. Vi får inte lägre människovärde för att vi blir gamla och inte kan göra allt vi gjort tidigare.

”En nations storhet och etiska framsteg kan bedömas av hur man behandlar sina
djur”

Mahatma Gandhi

Som jag skrivit många gånger tidigare – att värna om djurens välfärd gynnar även människorna i landet! Vi kan ta hand om våra gamla människor OCH jobba för djurvälfärden. Vi kan bry oss om alla fattiga och låginkomsttagare OCH jobba för djurvälfärden. Vi kan lägga resurser på samhällsinstanser för att minska kriminaliteten OCH jobba för djurvälfärden.

Man har ett ansvar när man först tänker tanken att skaffa sig ett husdjur: ATT TA REDA PÅ vad det innebär genom att:

• prata med andra som har samma sort – vad är lätt och vad är svårt?
• vilka sjukdomar är vanliga och hur upptäcker man de?
• hur ska djuret skötas (inkl behov av sällskap, inte lämnas ensamma, kost, tider för utfodring, rengöring, sköttsel i allmänhet, kloklippning, pälsvård, öronrengöring………..) och klarar jag av det alt har en person i min närhet som klarar av det?
• vem ska ha huvudansvaret? Ett barn kan inte ansvara ensamt, det är alltid den vuxnas ansvar (här får jag kli av alla föräldrar som köper ponnys till sina barn men inte har en aning om utrustning osv, kan leda till att barn köper diverse redskap som blir rent plågsamma för ponnyn pga okunskap! T ex bett, sporrar, remmar, inspänningstyglar osv som används på ett felaktigt sätt)
• hur löser vi både planerade och oplanerade resor eller besök där vi inte kan sköta om vårt djur?

Människor som kan vara så här grymma mot djur kan också vara grym mot människor – det hänger ihop – så kallad empati!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"