“Franck Philip hade stora problem med sina två hundar såsom olydnad rymningar otrevligt uppträdande vid hundmöten m.m. Med andra ord han hade alla de problem som vi som nyblivna hundägare möter. Han tog sig emellertid an uppgiften att själv studera hundarna för att bättre förstå dem och för att få en bättre kontakt med dem. Han använde sig uteslutande av självstudier och utarbetade egna metoder utifrån dessa studier. 

Så här skriver han på sin hemsida ( fritt översatt från franskan):
“Medan du leker och stojar med hunden infoga några korta lydnadsmoment, så att dessa kommer att associeras till lek eller något annat positivt såsom cykelpromenader, bollkastning m.m. Ju mer hunden lär sig att associera lydnadsmomenten till lustbetonade aktiviteter ju snabbare och bättre lär sig hunden. Tag min egen hund Vangi som exempel. Det är den hund jag lagt ner minst tid på när det gäller dressyr. Han var dagligen och stundligen omgiven av hundar av alla de raser( Franck bedrev hunddagis och hade sin egen hund med sig)och fick lära sig det mesta i koppel i den mån jag hade tid och lust. I gengäld var han utomhus större delen av dagen. På så sätt lärde han sig allt nästan perfekt: samla ihop bortsprungna hundar, gå fritt följ vid sidan eller hålla sin plats intill cykeln, grundläggande lydnad: ett momentant läggande i full karriär på 50-60 meter på en enda vissling och en oklanderlig inkallning. allt inlärdes under lustbetonade former i Bolognerskogen i Paris. Sålunda associerade hunden dressyren till rolig lek och eftersom denna association ofta upprepades kommer man osökt in på Pavlovs område:klassisk betingning.”

 

Jo visst har jag vetat att lust och inlärning hänger bra ihop men jag hade faktiskt inte tänkt på att man kan använda lek som träning och för att befästa lydnadsmoment! *lightbbulb* B-) Vi har använt lek som belöning vid inlärning men mest godis. Alltid lär man sig något nytt!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"