En kvinna kom med en mycket slapp anka till en veterinär. När hon lade ankan på bordet, tog veterinären fram sitt stetoskop och lyssnade på fågelns bröst.
Efter en stund eller två, skakade veterinären sorgset på huvudet och sa,
– “Jag är ledsen, din anka är död.”
Kvinnan sa,
– “Är du säker?”
– “Ja, jag är säker. Ankan är död.” svarade veterinären.
– “Hur kan du vara så säker?” protesterade hon. “Jag menar att du inte har gjort några tester på honom eller något. Han bara kan vara i koma eller något.”
Veterinären rullade med ögonen, vände och lämnade rummet.
Han återvände några minuter senare med en svart Labrador Retriever. Ank-ägaren tittade med häpnad, där stod hunden på bakbenen, satte framtassarna på undersökningsbordet, och nosade på Ankan från topp till tå. Hunden såg på veterinären med sorgsna ögon och skakade på huvudet.
Veterinären klappade hunden på huvudet och tog den ut ur rummet.
Några minuter senare återvände han med en katt. Katten hoppade på bordet och också fint nosade på fågeln från huvud till fot. Katten skakade sitt huvud, jamade mjukt och spatserade ut ur rummet.
Veterinären såg på kvinnan och sa,
– “Jag är ledsen, men som sagt, detta är absolut till 100%, en död anka.”
Veterinären vände sig mot datorn, knappade på några tangenter och printade ut en faktura, som han räckte fram till kvinnan. Ank-ägaren, fortfarande i chock, tog räkningen.
– “1000 kr!” ropade hon, “1000 kr bara för att berätta min Anka är död!?”
Veterinären sa,
– “Jag är ledsen. Om du bara hade trott på mig, skulle det inte blivit med än 150 kr, men … med en labbrapport och Cat Scan, blir det 1000 kr”
Hahaha den var bra!
Den var bra! 😀
Vad kul med skvallrandet! Jag minns alldeles väldigt väl min känsla när Assar gjorde liknande för första gången. Lycka!
Ja när man har kämpat på länge så och börjar tro att hunden aldrig kommer fatta så plötsligt händer det 🙂