Kl 15 ringde dom och sa att Theo får komma hem. Vi åkte och hämtade medicinen och sen hämtade vi Theo. Vi trodde vi skulle få hem en trött, vinglig och slö hund. Istället är det första jag hör Theos skall och sen kommer en vinglig och alldeles vindögd liten tax men i full trav genom korridoren. Ögonen stod i kors men igång var han. Så fort han kom i bilen somnade han.
När vi kom hem så hade han svårt att slappna av. Han går runt och gnyr, försöker få av sig tratten och vill slicka på såret. Matte har bäddat på golvet och så länge jag stryker honom över ryggen så ligger han stilla och har somnat till och från.
Alf är stressad, och vill nosa på Theos sår så fort matte inte är i närheten så det blir punktbevakning alt instängning i sovrummet för Alf så Theo får vara i fred. Om Theo inte lugnar ner sig och kan slappna av måste vi nog hämta ut sån där lugnande tabletter som sköterskan föreslog…
Det blir nog bra det där!
Alf är väl nyfiken på vad “brorsan” luktar 🙂
Men visst ser de bra kul ut när de varit sövda ändå? Har bra skoj bilder på hur en av mina amrisar (Brandy) skelade så han såg ut som en mops 😀
Jo han är söt men jag tycker så synd om han. Han är så livlig och nu piper han å gnäller när han inte kan göra som han vill. 🙂 Äntligen har han somnat!