Läs hans inlägg i sin helhet här.

Han skriver bland annat:

“Jag och flera med mig med stor hundkunskap vet att det handlar om en ägarfråga, inte om en rasfråga, men detta vill man helt enkelt inte lyssna på.
Dessutom börjar jag och likasinnade med mig själva ledsna på försvaret av dessa hundar – Det är inte hunden det är fel på, det är ägaren.”

“Eftersom Svenska kennelklubben har krav på sina uppfödare i olika riktningar, samt att det kostar en relativt stor summa pengar att registrera sina hundar hos kennelklubben så innebär det flera saker –

Dels så är de uppfödare som är aktiva inom Svenska kennelklubben genuint intresserade av hund. Det måste man i princip vara annars kan det vara svårt att uppfylla kennelklubbens regler för uppfödare.

Men sedan är det också så att valpar registrerade i kennelklubben normalt sätt är dyrare än en icke registrerad hund på någon allmän annonssida på nätet eller i bakluckan på någon bil på en parkering i en förort.

Dessutom har en registrerad uppfödare andra ögon på sig än endast kennelklubben. Då man föder upp valpar för försäljning, även i liten skala, så tolkar många gånger skattemyndigheten detta som en näringsverksamhet.
Uppfödare registrerade i Svenska kennelklubben betalar ofta moms och betalar skatt för sin verksamhet. 

Tror du en uppfödare av blandrashundar som bedriver försäljning av icke veterinärbesiktigade valpar i bakluckan på en bil på en parkering i en förort betalar moms och skatt?”

Ja han har rätt i att det inte är hundarnas fel och att oseriös avel ligger bakom. Det jag tycker man glömmer i debatten är ägarna. Ska det vara så lätt att skaffa hund? Att vem som helst, oavsett kunskap eller intresse av hundträning, ska ha hund och vilken hundras som helst?

För fokus måste ligga på att ägare ska ta sitt ansvar för hunden de skaffar – att behandla den väl, att uppfostra den på ett sätt så att den inte utgör hot eller olägenhet för andra och att ge den den omsorg och vård som den kräver. Hur gör man det? Svår fråga men jag tror på utbildning. Med kunskap ökar medvetandet om vad en hund egentligen kräver. Att man tänker igenom sitt hundköp innan man ser en fin hund man vill ha.

Jag skulle gladeligen gå en hundägarutbildning. Jag bekostar den också själv om det behövs. Jag har inga problem att visa att jag tar ansvar för mitt hundägande. Har man inte råd med det så ska man nog fundera en eller två gånger om man har råd med en hund. Det är ofta inte själva inköpet som är det dyra utan de löpande kostnaderna för veterinärvård, försäkring, foder osv. Man behöver kunna betala när olyckan är framme.

Han har ju även rätt när han jämför ett förbud mot vissa raser med förbud mot skidmasker:

“Vem vet, kanske kan ni med rätt medial press och uppmärksamhet också få till ett förbud av skidmasker.
Detta skulle ju med ert resonemang och briljanta klarsynthet få stopp på rån i Sverige, för jag menar – 
– Vem vill göra ett rån utan att vara maskerad, och dessutom – var skulle rånaren då få sin mask ifrån?”

Oavsett rasförbud, utbildning eller andra åtgärder kommer det ändå finnas några individer som skaffar hund av fel anledning, genom kriminell verksahet (hundslagsmål) eller som “förstör” sin hund oavsett ras, kunskap, utbildning osv. Men den gruppen individer skulle drastiskt minska om man faktiskt ställer krav på ägaren och att ägaren kan hållas ansvarig om man inte följer vissa kriterier.

Idag är det mycket svårt att få någon hundägare fälld för brott mot djurskyddslagen, de få gånger det har gått till åtal har hunden attackerat människor flera gånger och/eller på offentlig plats med många vittnen. Men det ska inte behöva gå så långt att en hund med ägare som visar sig olämplig på många sätt ska kunna hålla grannar i skräck under lång tid innan några åtgärder kan vidtas! Kan man tidigt visa på att ägaren inte har den utbildning som krävs för hundägare eller inte behandlar sin hund på ett adekvat sätt så bör man kunna få straff innan något händer. En chans att göra och och göra rätt. Händer sedan en attack ändå pga ägarens brister så bör hunden kunna omhändertas fortare. Det borde ju då gå att visa på att ägaren åsidosatt sina åtaganden gällande hunden om man trots utbildning inte tagit till sig eller förhåller sig till sin hund på ett sätt som gör den trygg och säker. En osäker hund ska ju hållas på ett sådant sätt att den inte stressas i onödan och att den inte kan skada andra i olika situationer, det ingår också i ägarens skyldigheter att lära sig och veta. Att lära känna sin hund och dess gränser.

Ser många som går ut med sina hundar som inte ägnar hunden en blick under hela promenaden. De studerar inte hundens beteende, verkar inte intresserade av vad hunden vill. Har flera gånger sett hundar som försökt sätta sig och bajsa när ägaren bara fortsätter gå och rycker i kopplet för att hunden ska komma. Inte en blick mot hunden för att se vad den vill först…

I slutändan lider ju dessa “farliga hundar” ofta oerhört av sin livssituation (stress, hårdhänta ägare, vanvård, misshandel, outredda hälsoproblem, osäkerhet, sjukdom eller vad som nu kan trigga en attack).

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"