Det är synd om många hundar, hur oförutsägbar deras värld är pga oss människor.

Mötte på promenaden två killar (unga). En med en “pitbulltyp” å en schäfer. Hundarna lekte lösa och plötsligt börjar killarna skrika “sitt” och “Hit”. När hundarna, som lekte, inte omedelbart lyssnade så gapas det mer “Sitt ner!” och “du ska lyssna på mig!”. Ena nöp sin hund över nosen och “pratade vett med den”.

Ja hur ska hunden veta att “sitt” och “Sitt ner” med olika tonlägen och kroppsspråk betyder samma sak. Hunden förstår ju inte ordet utan kopplar ihop ett läte med en handling. När lätet låter olika kan det ju betyda olika saker. Hunden får ju inte en chans att tänka klart innan den förväntas lyda.

Vi använder oss av handtecken i all träning för att teckenspråk är samma varje gång och hundarna förstår tecknet direkt medans ett ord tar längre tid att lära hunden eftersom den inte får några ledtrådar.

Schäfern visade tydliga undergivna/ofarliga signaler men ägaren fortsatte ju “mästra” hunden i att “lyssna på honom”. Ja, inte lätt att vara hund.

Det är ju som med franska språket. Samma mening är ett påstående eller en fråga beroende på hur du med tonläget avslutar meningen. Det betyder alltså olika saker fast du säger samma ord, bara att du säger dom på olika sätt. Så måste ju livet vara för våra hundar. Dagligen.

Värt att tänka på innan man ställer krav.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"