Å så är vi där igen, ämnet kamphund ska diskuteras i media. Idag på “Efter 10” intervjuar Malou en expert på området. Denne expert framhåller vikten av att dessa hundar behöver aktiveras och har ett stort behov av att arbeta. De pratar om vikten av en tydlig uppfostran. Jag önskar att någon någon gång sa tydligare att dessa hundar är väldigt förarveka och definitivt inte ska uppfostras med våld eller hot – som fortfarande verkar vara en vanlig bild uppfostran av muskelhundar. Så fort man pratar om tydlig uppfostran eller vara konsekvent med hunden eller att ha tydliga regler så tolkas det som att man måste vara våldsam med hunden för att “den ska förstå”. Detta förstår man av vanliga människor och tyvärr också av ägare till dessa hundar man möter i vardagen. Som han som slog hunden i ansiktet när vi var på socialträff för något år sen. Vi lämnade lokalen kan jag säga. Behandlar man hunden på det viset så blir hunden aggressiv då den hela tiden måste försvara sig mot det våld den utsätts för så inkonsekvent!

Nu sa i och för sig experten att många som skaffat amstaff för att skrämmas ofta inser efter ett tag att hunden inte skrämmer någon då de är så vänliga mot människor.  Tror dock inte budskapet gick fram eftersom ingen förklarar vad man menar med att vara konsekvent och tydlig.

Att vara konsekvent är att göra på samma sätt varje gång – det betyder att varje gång hunden skäller eller inte stannar så hämtar man tillbaka hunden, säger “nej”, erbjuder ett annat alternativ och berömmer när hunden gör rätt. Att vara tydlig innebär ju också att hunden vet att varje gång vi möter en annan hund, eller går ut genom dörren eller vad det nu är så gör vi på samma sätt. Vardagen blir förutsägbar för hunden. Man är tydlig i sin kommunikation – till vem man riktar budskapet (om man har flera hundar), budskapet ska vara skilt från andra budskap och vara tydligt i vad man vill. Det betyder inte att man står å skriker “sitt” , (när hunden inte sätter sig så blir man arg) “sitt ner”, (när hunden fortfarande inte satt sig) “men sitt ner då för f*n”. Det är tre olika saker för hunden. Detta såg vi ju på killarna vi mötte på parkeringen förra veckan. Hunden fick ett budskap, men gjorde inte som ägaren ville, ägaren höjde rösten och gapade ett annat budskap, sen tog han tag i hunden och tryckte ner den med ytterligare en ramsa med ord. Hur ska hunden veta vad han vill?

Sen kommer den sämsta journalistiska frågan ever: “Du är inte rädd att dina kamphundar ska attackera ditt barn när den börjar dra hunden i svansen och öronen?”

Tycker man att någon hund ska acceptera det? Om man om förälder låter sitt barn dra hunden i öronen eller peta den i ögonen eller på andra sätt göra illa hunden så biter vilken hund som helst! Det har inget med om hunden har en bakgrund som kamphund eller inte! Som förälder har man ett ansvar att se till att hunden inte utsätts för hårda lekar av barnen och vice versa.

Tycker synd om många hundar som blir så illa behandlade pga okunskap. Tack och lov finns det många som jobbar på att förbättra rasernas rykten och visa på att de är bra, stabila arbetande hundar. Jag önskar bara att dessa också pratade mer om hur de ska hanteras eftersom många fortfarande tror att käkar låser sig osv…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"