Jäkla skit. Husse berättade just att Alf och Theo fått frispel på en samojed av nåt slag idag. Trots att hundvakten var här (som dom annars alltid lyder). Det var så illa att Theo lyckats nafsa efter hunden och fått päls i munnen!

Det var inte bra inför imorgon då jag och Alf ska tävla. Alf behöver inte fler hundmöten som går åt pipsvängen just nu.

Håller på att bli tokig på allt detta. Det går inte att ordna tillräckligt många planerade hundmöten under så lång tid att deras beteenden går att ändra på. Det går inte att alltid vända om eller gå en annan väg när det blir hundmöten. Vi tar ut svängarna, håller oss på avstånd så gott det går men det hjälper inte. Skvallerträning funkar fram till ett visst avstånd, sen låser sig båda två på mötet. Det blir så många misslyckade möten att det känns som att problemen aldrig kommer ta slut!

I den bästa av världar hade vi tid att alltid träna dom enskilt. I den bästa av världar hade vi inte tagit en till hund innan Alfs problem var borta. Men Theo kom ju oplanerat in och vi älskar honom. I den bästa av världar kunde man styra omgivningen så länge man tränar…

På vardagslydnadskurs 2 som vi gick när vi bara hade Alf så fick vi koppla lös hundarna och gå slalom mellan varandra. Det klarade Alf utan att attackera någon. Hur fasiken får man till det fokuset hemma? Med en Theo som drar igång allt med sitt jäkla okynnesskällande. Han är ju inte ens rädd för hundar, han bara skäller för att.

Jäkla skitdag!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"