Tog oss i kragen och kom ut på en långpromenad trots att det är bäcksvart. Det blev inte riktigt en mil men 8, 23 km på 1:45 känns helt ok. Vi höll bra tempo. De stannade knappt för att pinka.
Det bästa av allt var att vi klarade alla hundmöten! Trots mörker (de är båda mörkrädda) och trots att det var tre stora svarta hundar vi mötte. Inte ett ljud. Nu hade matte kokt and i fickan men spela roll!
Det är ändå rätt vackert på hösten i mörkret.
Och vi har ju glömt berätta det största av allt. Moster har fått en bäbis i måndags! En människobäbis. I helgen ska vi få träffa den lilla 🙂 ♥
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Heja vad duktiga ni är både med hundmöten och att ni vågar er ut, jag är sån himla fegis själv när de blir mörkt