Senaste numret av Tidningen Hundsport har kommit (12/2014). På sidorna 20-23 diskuterar man utställningens syfte och framtid.
“Handen på hjärtat, varför ställer vi egentligen ut våra hundar? Är de t för tävlingsmomentet och pirret i magen, eller för att få en avelsbedömning? Eller kanske mest för att ha en trevlig dag? Använder vi utställningsresultaten, och i sådant fall till vad?”
Det har gjorts en enkätundersökning bland klubbar och utställare och där man nu ska analysera svaren. Utställning är nog den största verksamheten för de flesta hundklubbar inklusive SKK. Samtidigt kostar det pengar att arrangera och det krävs ideella personers engagemang för att andra ska kunna ställa ut. En aspekt många kanske glömmer bort.
Så varför ställer vi ut hundar? Thomas Uneholt från SKK förklarar:
“Det handlar i grund och botten om att beskriva och dokumentera det kynologiska värdet av en viss individ“.
Utställningens grundsyfte är ju egentligen att få en utvärdering av vad hunden tillför rasen utifrån rasstandarden och att få detta dokumenterat. Kritiklappen, bedömningen, är alltså det viktigaste verktyget. I vissa raser kan man dock undra över om de hundar som vinner flest utmärkelser egentligen är de mest representativa med tanke på de rasbundna sjukdomarna som drabbar många individer hårt. Är det alltid champion som har fått den bästa kritiken? Jag tror inte alltid det är så. Därför bör man nog läsa mer på kritiklappen än titta på antalet rosetter.
Utifrån enkätsvaren framkom att många uppfödare inte använde sig av detta verktyg i sin avelsplanering.
“Dokumentationen över bedömningen, det vill säga kritikerna, ansågs nämligen inte vara av något större värde för avelsplaneringen”
Det uppfödarna ansåg viktigast var deras egna erfarenheter, klubbens anvisningar och det tilltänkta valparnas inavelskoefficient.
“Kritiken du får på en hundutställning är en dokumentation över din hunds exteriöra förtjänster. Det borde väga tyngre än eventuella titlar. Men tvärtom rankades kvalitetspris högre vid uppfödarnas avelsplanering, säger han” (Thomas Uneholt).
Vidare föreslås olika förändringar för att förbättra och förenkla användningen av kritiken genom bland annat digitala lösningar. De flesta idag äger ju en surfplatta och/eller smartphone och då skulle man t ex kunna få resultat digitalt på en gång. Digitalisering är nog en förutsättning för att fortsätta finnas kvar. I dagens samhälle är det lite så att om det inte finns på Internet så finns det inte 🙂 Då skulle man kunna läsa kritiken innan man ser ev titlar. Kanske blir det mer intressant att se vilka förtjänster just den hunden har och inte vilken titel?
Även om utställningen har ett syfte så åker många på arrangemangen av sociala skäl, för att få ha trevligt tillsammans med likasinnade. Själv kan jag sälla mig till den skaran. När vi ställde ut Alf så var första gången för att få en bedömning av hur väl han stämde överens med rasstandarden. Men sen blev det mer en social tillställning som var trevlig. Nu ställer vi inte ut längre då Alf inte tycker om det men vi har ändå besökt utställningar, utan att vara med 🙂 Finns ju inget bättre än att diskutera sin favoritras!
En kritik som framkom i enkäterna var att domaren var en avgörande faktor för vilka utställningar man åkte på. Man ansåg att domarna hade för dåliga raskunskaper och att det kunde skilja sig mycket mellan olika domare. Detta kommer ses över, bland annat domarutbildningen. En del utställare åker bara på utställningar med vissa domare, lite som att dom bara ställer ut om dom vet att dom kan vinna. Känns ju inte särskilt rättvist i någon mening.
Ja oavsett vad man tycker om utställningar och varför man själv deltar så tycker jag det viktigaste man måste ha för ögonen är hundarna. Mår hunden bra av att åka runt på olika utställningar? Trivs den med det? Och hur ofta bör man släpa med sig sin hund land och rike runt?
Å sen förstår jag att folk gillar tävlingsmomentet och den sociala samvaron, men glöm inte bort varför vi har utställningar. Tappa inte bort bedömningen i havet av rosetter. Titta på innehållet, inte bara förpackningen. Jag är varken för eller emot utställningar. Jag tycker bara man måste komma ihåg varför man är där och syftet. Att hundens bästa ska vara drivkraften inte vad jag som människa tjänar på eller vad som ser bäst ut.
Ha en trevlig lördag alla som orkat läsa 🙂
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
*förlåt
Ingen fara. Jag gillar diskussioner 😉
Föt för långt inlägg förresten:)
Har idag efter stockholmsmässan pensionerat min hund från utställning. Min hund har fått exellent nu och jag känner att det räcker. Han är väl en av de få hundar som tycker det är roligt med utställning( iofs hänger han med på allt ) idag pussade han dommaren uppe på bordet och det är sällsynt av en hund som inte är valp( han är2,5 år) att vara sådär tillgiven. Han fick bra kritik och han gillar att stå i rampljuset men nu får det vara nog;) . Jag tycker andra tävlingar är roligare eftersom man alltid kan se och förstå vem som vinner, det kan man inte på samma sätt på utställning. Men jag gillar att träffa folket inom samma ras. Jag känner ändå att jag kan vara glad för deras skull om det går bättre för de. Sedan avslutar jag med att curla min hund på marknaden:).
På en utställning var det en hund som hade jaktmeriter av min ras ( troligtvis championmeriter) han behövde ett good tror jag för att få championtiteln. Den såg inte helt rastypisk eller rättare sagt den såg inte ut som de andra i ringen, finns olika typer av min ras som är beskrivna på två olika vis. Hade man följt den andra ( som inte är skk) hade han trodligen fått helt ok. Vilket betyder att alla vet/ser att det är samma ras. Kom igen nu ge ett good för vi behöver ha kvar de duktiga jakhundarna inom våran ras. Det är ju skitbra avelsmaterial att ha jaktchampions (Y) .
det är så svårt att veta hur det ska gå och det är så frustrerande, jag har lagt ner stort jobb på ringträningen men ändå är det så olika för hur det kommer och gå. Med annan hundsport kan man få ett kvitto på att det jobb man lägger ner på träningen. Det kan man inte på utställning på samma sätt, för dommaren har sin favorit typ.
Nu tycker jag iofs att utställning ska finnas för att bevara extriören i raser. Men jag tycker utställning får stå i rampljuset som en viktigare merit än exempelvist ett bra MH eller andra tävlingsmeriter eller rasrelaterade tester. Såklart inte innom bruksraserna eller högt arbetande raser( jakthundar, draghundar etc).
Sedan undrar jag, vem bestämmer om en hund ska vara rastypisk eller inte? Ser vi att hunden är en viss ras ( utsett från att den har stamtalvla ) är den väl egentligen en okej extriört rastypisk hund?
Tycker de verkligen går in på micronivå ibland;)
Det sorligaste är dock hunden om den inte gillar utställning men ändå tvingas. Det finns det många som gör när jag rastade min hund på mässan hade en hund bajsat riktigt löst ( nu såg jag inte hunden men jag såg bajset) är det verkligen ok att gå in i en riktigt stressad miljö där hunden får stressig mage för att vinna lite rosetter? Dessutom kanske också varje vecka under ett år…
Ja jag kan också tänka att det går in på micronivå ibland, kanske därför en del raser har blivit så sönderavlade för att man tittat på detaljnivå och små små detaljer har blivit premierade.
Intressant läsning! Jag själv har blivit allt mer kritisk till utställningar. Dock åker vi på de fortfarande för att träffa folk och miljöträna hunden. Men håller med dig mycket om vad du skriver.
Som uppfödare behåller du oftast det bästa materialet själv efter som man avlar och vill bevara rasens frisk och sund. Sen håller många uppfödare sina hundar i mycket bra kondition, speciellt de som ställer ut, vilket bidrar till bra placeringar. OBS! Nu menar jag inte att ‘icke-uppfödare’ har dålig kondition på sina hundar men att det ibland kan vara så.
Hundens mående skall alltid prioriteras, de som inte klarar av allt stoj, press och intryck ska göra det som de älskar. ❤️
Jag håller absolut med dig om att uppfödare har mer vana och vet hur de ska visa hunden på bästa sätt.
Kul att du tar upp detta!
Jag har funderat mycket senaste tiden, inte minst sedan jag fått en york i närmaste bekantskapskretsen och då mötts av en värld där t.ex. päls”vården” väcker många frågor hos mig…..
(Dessa ständiga papillotter som jag tycker stör hundens rörelser t.ex.)
Jag tycker helt ärligt att det blivit alldeles för mycket fokus på “bling” och utställarens kläder osv! Ofta, ofta numer tänker jga på de gamla, kvinnor och män, som jag lärde mig en del av genom arbete på utst som Blå Stjärna och genom kennelarbete/kurser.
Många av dem skulle ha fräst något i stil med “Är hunden så dålig att man måste dra domarens ögon till annat??”
För mig ska utställningar självklart vara för att “sortera fram” bra avelsmaterial! Se’n att det är trevliga tillställningar där man kan träffa likasinnade osv är en underbar bonus 🙂
Och vad gäller att ställa hundar som inte vill…..
Min 2e, Doglass, fick tyvärr bara ner en sten. Tyvärr för de utst han hann med som valp visade att han verkligen ÄLSKADE att visa upp sig (nog så viktigt i en ras som amris) och han var “bra”.
Gamle Jesper, som dog i våras, ville inte alls och slapp. Mycket synd med honom dock (och jag vet folk som skulle tvingat….) för han var en riktig pärla kan jag säga utan att det är matteskryt.
JA man måste alltid tänka på hundens bästa först. Alf slipper eftersom han inte trivs.
Säkert kul med utställningar, men jag har tyckt att mycket har varit konstigt med bedömningar – kända utställare har större framgång hos vissa domare lite kompisbedömning tycker jag. Kanske inte är så men jag undrar iaf över detta!
Sen för min egen del gör jag hellre andra saker än att åka på utställning, travar runt i skogen det är min grej det
Ja jag tycker också, från dom utställningar jag varit på, att det uteslutande är “kennlar” som kommer vidare. Ingen “vanlig” hundägare verkar vinna. Kan ju vara för att uppfödare ställt ut mer och är duktigare på att visa hunden från sin bästa sida, men visst anar jag lite kompisbedömningar…
Säkert kul med utställningar, men jag har tyckt att mycket har varit konstigt med bedömningar – kända utställare har större framgång hos vissa domare lite kompisbedömning tycker jag. Kanske inte är så men jag undrar iaf över detta!
Sen för min egen del gör jag hellre andra saker än att åka på utställning, travar runt i skogen det är min grej det