2. By definition, the punishment itself must be sufficiently unpleasant (to that individual). Punishing a fearful animal “effectively” will therefore increase, not decrease, its fear.

3. The nastiness of the experience is judged by the horse, not by the punisher. If the horse happens to be sensitive or ‘soft’, even verbal scolding can startle and have negative effects.

4. Anxiety and fear are not the same thing. Anxious animals are temperamentally more susceptible to stress than non-anxious animals. Punishment of fear-based behavior can increase risk of freezing or flight at the moment, but punishment of an anxious horse may have more insidious and long-lasting consequences.

5. A fearful horse can easily injure herself and the people around (or on) her. It’s wise as well as humane to change any undesirable behavior with sound, gentle methods.

6. The goal of behavior modification should be to increase confidence and decrease stress. Fearful horses lack confidence and are already stressed, and punishing them for manifesting those things will not make them better.

Fear and anxiety are at the root of many behavior problems. Some – such as biting or kicking – may not seem to be anxiety-related, but in fact they often are. If you’re tempted to punish a behavior but are not sure about its motivation, err on the side of ethological caution and try a different strategy. If the (unwanted) behavior is truly voluntary, use positive reinforcement of an alternative behavior. But if it’s emotional, physiological or stress-related, give the horse a break and remove him from that situation (simple avoidance), or try classical conditioning methods such as desensitization and counterconditioning. “Correcting” such behavior is likely to make it worse.

Från “Reisner Veterinary Behavior & Consulting Services“.

En kort sammanfattning på Svenska:

Varför straff inte fungerar på rädda hästar:

1. Rädsla är inte något som djuret styr över, de kan inte påverka reaktionen.

2. För att bestraffning ska ha någon effekt måste tillräckligt obehagligt för djuret, så att bestraffa på ett “effektivt” sätt kommer öka, inte minska, rädslan hos djuret.

3. Det är hästens upplevelse av obehaget inte människans som avgör effekten. Ett känsligt djur kan få mycket negativa effekter bara av verbal tillsägelse/hot.

4. Oro och rädsla är inte samma sak. Oroliga/lättstressade djur är temperamentsmässigt mer mottagliga för stress än icke-oroliga djur. Bestraffning av beteenden av rädsla kan öka risken för att djuret fryser eller flyr i situationen, medan bestraffning av lättstressade djur kan få mer långtgående mentala konsekvenser.

5. En rädd häst kan lätt skada sig själv eller personer runt sig. Det är klokare och mer humant att förändra oönskade beteenden med mjukare metoder.

6. Målet med beteende förändring borde vara att öka självförtroendet och minska stressen. Rädda hästar/djur saknar självförtroende och är redan stressade, att bestraffa dem för att de visar dessa beteenden kommer att skada dem och inte göra dem bättre.

Rädsla och oro är grunden till många beteendeproblem. Några – som att bitas eller sparka – kanske inte ser ut att vara stressrelaterade men de är ofta det. De rekommenderar sedan att man provar andra metoder än att bestraffa, så som positiv förstärkning av alternativa beteenden. De skriver vidare att om problemen är känslomässigt, psykologiskt- eller stressrelaterat bör man ge hästen en paus och ta dem från den situationen eller pröva desensibilisering eller counterconditioning  av beteendet.

Kan bara hålla med    Det är ju inte direkt något magiskt  över att träna med djur. Man kommer längre om man är vänlig och djur (som är tämjda sedan många tusen år) har en inbyggd instinkt att försöka följa oss och förstå vad vi menar. De flesta problem sitter i att vi människor inte är nog tydliga i vår kommunikation.