Utställningssäsongen är ju igång på många håll. Vi ställer ju inte ut Alf mer då han inte tycker om situationen med domare och bord. Utställningar kan vara trevliga tillställningar med många rasentusiaster som samlas och utbyter erfarenheter, tips och råd. Man får chans att se alla fantastiska hundar och knyta kontakter. Men det finns det som gör tillställningarna till ett obehag att vara på. Avundsjuka. Nedlåtande kommentarer om den som ställer. Rivalitet och hårda ord. Det kan skrämma många nya hundägare och valpköpare som söker sig till en utställning för att få mer information om rasen. Inget är ju svart/vitt men det är viktigt att prata om det som inte fungerar så bra, annars kan ingen förändring ske.
Av mina egna observationer av utställningar så tycker jag det är allt för många ägare som “tävlar för egen del” och hundens bästa kommer i andra hand. På flera ställen såg vi hundägare som mer eller mindre “hänger” hunden i det smala halsbandet. Frambenen lyfter från backen. Hunden får sitta i en trång stålbur under lång tid, ibland alldeles för liten bur i förhållande till storleken på hunden. Stressig miljö, mycket folk och hundar och långa dagar. Och alla dessa hundar som lämnas i varma bilar mitt i sommaren! Man kan ju tycka att den som vill ställa ut sin hund vore mer rädd om sin kompis?! Men nej då, på flera utställningar vi har varit så har det ropats ut i högtalare registreringsnummer och hot om att slå in rutor. Det är rätt skrämmande.
Än mer skrämmande är det hur vi människor är villiga att gå över lik för att vinna en rosett. Se denna tänkvärda film men jag varnar för innehållet, det kan vara obehagligt att se (därför direktlänkar jag ej). Se filmer här. Dog show or dog abuse? Ja det kan man ju fråga sig!
Domare och funktionärer är för dåliga på att omedelbart tilltala, rapportera och stänga av såna här idioter som verkligen utsätter sina hundar för djurplågeri! Det ska omedelbart stoppas!
FCI kom med förtydligande av reglerna att hund ska visas i löst hängande koppel därför att de naturliga rörelserna ska synas och hunden ska slippa kippa efter andan. Det lät först som att SKK hade infört samma regler från 1/7 2014 men sedan har de tydligen tolkat de nya FCI reglerna som att de redan inryms i de befintliga svenska reglerna. Jag kan tycka att det alltid är bra att vara övertydlig i alla sammanhang. Att det står i de svenska reglerna att hundar inte får utsättas för otillbörlig hantering eller åsamkas smärta verkar ju inte bekomma någon eftersom det inte rapporteras, personen blir ju aldrig avstängd utan kan visa sin hund gång på gång.
Själv är jag skeptisk till utställningsverksamheten som den ser ut idag. Det ursprungliga syftet – att bedöma hundrasernas utseende efter de användningsområden som hunden ska ha – har urholkats mer och mer. Domare har under lång tid premierat allt för avvikande drag och vi har därför fått raser som blivit lidande på grund av detta. Självklart har uppfödarna själva det största ansvaret men någonstans bidrar ju rosetterna till att människor fortsätter avla på det som blir allt för extremt.
Innan vi skaffade Alf var vi på en utställning för att få mer information om rasen och se alla varianter och träffa uppfödare. Vid ett tillfälle kom en kvinna fram och pratade med oss, hon hade ett gäng taxar med sig i koppel. Sen blev det plötsligt lite bråttom då hennes hund skulle in, vips så slängde hon ett koppel på oss och bad oss hålla den andra hunden som inte skulle följa med. Där fick vi sitta med en hund som inte var våran och om vi hade gått iväg, hade hon hittat sin hund igen? Hon visste inte vem vi var, vad vi hette eller varför vi var där. Jag undrar om kvinnan inte var lite onykter också, fick det intrycket. Hunden blev så klart lite orolig när ägaren (antar jag att hon var) sprang iväg men det var en snäll och söt liten hund och vi gjorde vad vi kunde för att få den att trivas med oss tills hon kom tillbaka. Själv skulle jag inte lämna över min hund till någon okänd människa.
Jag hoppas allt fler börjar träna sina hundar att själv ställa upp sig och springa i lätta och lediga rörelser med högt huvud (om det nu är det man absolut strävar efter?!) genom positiva metoder som klicker. Då kan fler njuta av att gå på hundutställning och se alla vackra raser utan att bli illa berörd av alla ägare som inte ser sin hunds behov.
Brukar du ställa ut din hund?
- Nej och har inga planer på att börja (45%, 5 Votes)
- Ja men tvekar på att fortsätta pga klimatet på utställningar (18%, 2 Votes)
- Annat (18%, 2 Votes)
- Ja och jag har bara positiva erfarenheter inom min ras/-er (9%, 1 Votes)
- Ja och jag bryr mig inte om de andra som ställer ut (9%, 1 Votes)
Total Voters: 11
Ställer inte längre, kanske testar igen när han är gammal då han är en av de få hundar som tycker detta är roligt. Kanske är det för vi alltid tycker han är fin oavsett resultat. Själv har jag jag låtit en okänd person ställa ( min uppfödares kompis) min hund, men han gillar människor och belöning. Denna person är duktig på atthandla också. Sedan fick hon ju låna honom för att känna efter vad min hund klarar av, jag tror och hoppas man vet vart gränsen går hos sin hund. Han klarade detta jättebra, men långt ifrån alla hundar skulle klara detta.
Jag kan tycka att det är helt ok att låna ut sin hund beroende på vilken hund det är. Jag menar på kursen jag går just nu tar kursledaren upp min hund bland alla andra och jag skulle säga att han älskar henne.
Jag håller med dig. Som uppfödare blir ju utställningar viktigt, som ett slags betyg på ens verksamhet. Men det har blivit hårdare klimat och det är tråkigt att se att trots domaranvisningar så premieras överdrifter och showighet mer än typen och sundheten. Men man kan också ha himla kul på utställningar när man träffar andra med samma intresse. Men det känns som om utvecklingen inom utställningsvärden släpar efter jämfört med andra hundaktiviteter där man mer och mer förstår att man måste utgå ifrån hundens behov och inte de egna.
Varning för lång kommentar!
Jag förstår din skepticism. Själv har jag en blandras idag, därför bli utställning uteslutet av den anledningen – och det gör mig verkligen ingenting. Tidigare ägde jag min hunds pappa, en renrasig Sheltie, som jag ställde ut ett par enstaka gånger. Under de gångerna hann jag möta nästan allt du beskriver här ovan. Vem väljer att stanna kvar då? Jag kunde verkligen inte se mig själv stanna kvar i den miljön. Nej, jag kommer inte att ställa ut igen, även om jag kunde. Jag tycker att fokuset har blivit så snedvridet. Jag gick ur rasklubben jag var med i när jag förstod vad den faktiskt stod för. Stor del av aveln idag verkar till största del baseras på utseende – framför hälsa och mentalitet. Det kan jag inte vara med och stå för, tyvärr! Så länge ingen bevisar mig motsatsen kommer jag stå kvar där.
Jag valde medvetet att para min renrasiga hanhund med en tik av en annan ras, två friska välmående föräldrar som gett idag har gett två kullar om 8 valpar. Fullt friska, välmående, friska, fina och mentalt stabila hundar som gillar att jobba. Jag har själv en av valparna och kunde inte ha varit mer nöjd.
Det här blev en väldigt åsiktsbaserad kommentar och jag kan förstå om man tycker motsatsen. Jag ser egentligen att det skulle kunna finnas ett gott syfte, men tycker att utställningar (som dom ser ut idag) ger ett alldeles för smalt spår för att kunna avla fram välmående hundar. Det är den uppfattning jag har idag, efter 16 år som hundägare. I min värld går hälsan framför allt och där verkar inte riktigt utställningsvärlden hålla med mig. Men det här är verkligen något jag skulle vilja diskutera om.
Vad säger du om det här? Har jag fått en snedvriden uppfattning eller håller du med?
Ha en fin söndag 🙂
(Det här kanske blev ett litet sidospår från din huvudtråd i inlägget… )
Hej,
Ja jag tycker också att det är dubbelt med utställningar. Å ena sidan har jag haft många bra tillställningar jag varit på där man stöttat varandra och man har fått bra tips och råd. Men ju mer jag lärt mig och ju mer jag observerar så ser jag mer av baksidorna. Å dom är inte fina. Tycker definitivt man ska diskutera detta. Det är bara genom att lyfta frågorna som man kan förändra. Jag håller med dig.