Låg och tänkte i går kväll om människor som säger att “jag accepterar inte att min hund morrar åt mig” eller “hunden ska acceptera att man gör si eller så”. Varför då? Varför ska hunden “få veta” att den inte får kommunicera med dig? Skulle du acceptera att någon i din familj har total auktoritet och aldrig får ifrågasättas? Fungerar inte en familj/flock mer dynamiskt än så? Tänker på boken jag läst om hundens språk och signaler (se tidigare inlägg).
Morrningar, att visa tänderna eller att göra utfall är signaler, hunden har försökt säga något till dig men du har inte lyssnat. Hunden försöker få utrymme och då går ägaren på hunden istället? Vad uppnår man med det? Jo att hunden kommer sluta varna. Den kommer inte längre se någon mening med att prata med dig, då du bara blir arg och hotfull. Då kan det smälla istället, till synes utan varningssignaler men det beteendet har du ju själv skapat. Du har gång på gång sagt åt din hund att den blir bestraffad för att den kommunicerar.
Så istället för att gå på en hund som varnar (morrar, visar tänder osv) vore det ju mycket enklare och betydligt mer kontaktskapande med din hund att t ex avleda eller köra byteshandel (om hunden vaktar något du måste ta). Har hunden någonstans i bostaden där den får vara helt ifred? Hunden är ju ingen gäst hos ägaren, den bor där, den har ingen annan stans att ta vägen om det blir för stojjigt eller hunden vill vara ensam vilket kan leda till stress. Därför är det så viktigt att hunden får ett eget utrymme där ingen stör den och dit den kan gå för att få lugn och ro. En bädd i hallen eller vardagsrummet kanske inte räcker? För en del gör det det men för andra är det ju att vara mitt i “kaoset”. Stress är ofta orsaken till många beteendeproblem och försöker man se över hundens hela livssituation så kan man göra mycket för att minska stressen.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Jag håller helt med dig. Och kan rekommendera boken Problemhund och hundproblem av Anders Hallgren. Många tror liksom att en hund vill dominera och skapa sig mer makt hela tiden och att vår uppgift är att ta ner hunden så att den inte börjar dominera. Så fungerar inte hundar och jag tycker det är sorgligt att den uppfattningen fortfarande finns kvar. T.ex. om en hund morrar när vi kommer för nära när den tuggar på ett ben är det många som skäller på hunden att så får den absolut inte göra. Men det är ju hundens sätt att visa för dig att den inte litar på att du inte ska ta dennes ben. Genom att skälla på den litar hunden än mer på dig. Det bästa vi kan göra i en sådan situation är att bara gå därifrån – då bygger vi förtroendekapital. Men många tror att vi genom att går ifrån låter hunden vinna – vinna vadå?
Har läst den boken också! Jättebra! 🙂
Härligt inlägg, tänker på när jag skulle skrapa bort tandsten som kan vara oerhört utmanande. Jag sa till min sambo att här är det absolut ok med morrning enligt mig. Jag fick inget morr, han har aldrig morrat åt mig eller sambo. Men jag tror faktiskt känslan man har vid hantering är viktig. Tycker man det är ok med morr och inte är speciellt rädd eller “arg” så brukar det oftast lösa sig med humöret. Jag tror om man är rädd /arg kan man skapa problem beteenden.
Jag fick min hund vid 11 månader och visst var han hanterad, men man måste ändå vara lugn vid hantering och ta de onda beteenden vi människor kan tycka hunden har med vad vill den förmedla? Nu fick vi inget problem men jag tror det beror på känslan:)
Jag håller med dig. Tror det mycket beror på vilken känsla man förmedlar, om man inte blir ett hot mot hunden (arg, rädd, osv) så har hunden mindre behov av att känna rädsla.
Vilket relevant inlägg. Jag håller med dig! Hunden måste få visa sina signaler. Samtidigt måste vi få svara med våra, tycker jag. Jag har aldrig haft en egen hund som har morrat åt mig när jag ska ta något, därför har jag aldrig behövt bemöta den situationen. Men det är som du säger, vill man att det ska smälla utan någon signal? För ur den synvinkeln är det väldigt dumt att öva bort hundens varningssignaler. Samtidigt är det bra att öva bort ett beteende i en specifik situation, vilket man borde kunna göra utan att ta bort hundens sätt att varna i övriga situationer. Eller vad tror du?
Låter som att jag skulle ta och läsa den där boken, den verkar intressant 🙂
Nja tror inte man ska öva bort beteenden, däremot inte alltid låta hunden bestämma men då kan man ju som sagt köra byteshandel, avledning eller annat så får man som man vill utan att för den skull “köra över” hunden så att säga 🙂 Jag gillade boken av Lars Fält väldigt mycket måste jag säga. Du hittar fler boktips under en egen sidan högre upp i menyn!
Kanon! Boktips är aldrig fel. Då skulle jag kunna ge dig ett poddtips, på tal om den frågan vi diskuterade ovan. Hundpodcasten Vår bäste vän, avsnittet “Samtal mellan Eva Bodfält och Barbro Börjesson”. Mycket intressant! De talar bland annat lite om just den här byteshandeln och verkar inte hålla med i frågan. Det är alltid intressant med input från olika håll.
Jag får för mig att hanteringen av det här helt beror på vilken relation man har till hunden. Jag har verkligen aldrig tänkt på det sättet. Men jag har å andra sidan aldrig haft en hund som har morrat åt mig eller någon annan. Det är tänkvärt eftersom man alltid kommer kunna stöta på en sådan situation. Dock tror jag fortfarande att det är situationsbundet och att man kan träna på olika saker i olika situationer – eftersom det inte innebär att man försöker ta bort ett beteende, t ex en varning från hunden, i sin helhet. Men det här är så beroende av sin kontext så det är svårt att sätta något i generella termer. Vilken situation händer det? Är det vid mat? Är det ett aggressivt beteende eller ett varnande? Är hunden rädd eller känner obehag? Vad finns det för utomstående faktorer som påverkar beteendet? OSV.
Jag menar inte att hunden inte ska få morra, jag menar inte heller att den ska få det. Allt är helt taget ur sin situation. T ex kanske man inte kan utföra bytehandel om hunden är rädd, den kanske inte är mottaglig då. Sådana situationer har jag befunnit mig med en omplaceringshund jag tog hand om, han blev helt apatisk när han blev rädd och var inte mottaglig för något. Tog lång tid att jobba bort den starka inneboende rädslan hos honom.
Haha, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här. Tycker det är så intressant område!
Jag ska ta och kika in dina boktips!
Tack för tipset! Jag tror det är stor skillnad mellan olika hundar (individer) och helt klart hur relationen är. Jag tror inte det finns en metod som passar alla, däremot tycker jag inte man ska förstöra en relation genom att straffa hunden eller utan att först ha en tanke med varför man agerar på ett visst sätt. Man måste hela tiden reflektera över sitt agerande.