Vissa dagar mår man sämre. Kom hem trött och frusen, förväntade mig nästan att bli sjuk (alla på jobbet verkar ha drabbats av 90 dagars flunsan). Efter lite vila så måste man ju ändå klä på sig å gå ut med hundarna även om det är grått å trist ute. När man väl är påklädd och ute så spelar det mindre roll hur långt eller kort man går. Så Alf var på sitt promenadhumör. Tog längre och längre svängar hemifrån, han dom alltid brukar välja närmsta vägen hem när det är kallt å blött 😉
Oftast skriver vi om våra hundmöten, som är lite tuffa. Det vi mer sällan berättar är att våra promenader är rätt sköna å avslappnade. Alf och Theo går med löst hängande koppel strax framför eller vid sidan av mig. Idag klarade dom alla hundmöten jättebra, bara två voff på en lösspringande hund som kom farandes och det är faktiskt ok!
Idag kom vi oss ut en timme, hundarna var lugna å glada. De är väldigt följsamma också. Om vi får möte med t ex en cyklist så behöver jag bara nicka med huvudet å säga sidan då flyttar dom sig till sidan. Dom är världens bästa kompisar att ha 🙂
Så roligt att promenaderna går framåt 🙂
Det bästa med att ha hund är när man känner just precis som du beskriver; att ens hund/hundar är den bästa vän man kan ha 🙂 Den känslan känner jag igen mig i!
Ja det är underbart. Det märkliga med dom är att det bara är vissa hundar och vissa möten som inte fungerar. Ibland går vi 7 km å de skäller inte på en enda hund. Antar det har att göra med hur lugna och trygga dom är den dagen. Får man en avspänd promenad så minskar ju risken till utfall.