Tänkte skriva ett inlägg om hur jag börjat övergå från att träna “hundmöten” till att bara träna kontakt vid hundmöten. Att det började gå framåt när jag inte fokuserade på att “vi ska möta hundar” till att “nu tränar vi på kontakt“. I kombination med detta tränar vi ju skvaller, vilket Alf gör på relativt korta avstånd. Han klarar dock inte själva mötet/passagen ännu.

Idag satte dock Alf godisen i halsen. På riktigt. Inte bara sådär som hundar gör ibland när de kraxar upp en bit som de svalt fel. Han satte i halsen. Fick inte luft. Tills jag lyfte upp baken på honom och tryckte lätt på magen – då började han andas igen! Fy fan! Dom sekunderna kändes som en evighet.

Jag brukar inte ge godis vid själva mötet just för att det inte ska hända nåt sånt, men han måste ha haft kvar godisen i munnen och vid mötet satte han den fel.

Alf och Theo är inte intresserade av att leka eller leksaker så det har endast fungerat med godis för dom två. Idag hade jag hårda godisar, jag brukar varva mellan något mjukare eller typ paprika till foderkulor och andra godisar. Kommer aldrig mer ge hårda godisar! Det var så hemskt att höra han kippa efter andan.

Som tur var repade han sig och verkade inte fatta vad som hände. Nu ligger han här brevid i soffan och sover. Vi tog oss ändå runt sjön så han verkar må helt ok 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"