Ja Alf kan ju göra sina skällande utfall på promenader. Idag mötte vi en Rottweiler på andra sidan gatan. Tog ut svängen lite och Alf gjorde ett ryck och började skälla. Släppte efter kopplet som vi fick träna på på kursstarten (att jag tar in Theo i kort koppel men låter Alf gå i längre koppel så han inte känner sig trängd). Då slutade Alf skälla och började nosa istället, visserligen med svansen rätt upp men han skulle inte döda den andra hunden 🙂 Nu kanske man inte ska lägga allt för mycket vikt vid ett enda möte men tekniken att Alf behöver mer utrymme och Theo behöver vara nära kanske kan vara rätt väg. Det tråkiga var att se hur rottisens, manliga, ägare inte visade hunden någon som helst uppmärksamhet av att den inte svarade upp på Alfs utfall. Den gick och tittade på sin ägare hela tiden och man såg hur den sökte kontakt. En liten klapp eller bara ett litet “bra” hade den väl ändå kunnat förtjäna? Iof kanske jag inte såg/hörde det i hela altet men tycker mig se att framför allt unga killar med sina hundar inte visar hunden någon som helst uppmärksamhet fast man ser så väl att hunden söker bekräftelse.

Har även läst vår läxa, sidan 8-33 i boken om kroppsspråk. Intressant hur omedveten man egentligen är och hur svårt det är att faktiskt ta fram sitt “neutrala” ansiktsuttryck fast man tycker att man har koll på vad man signalerar. Bra bok, lätt läst och fina bilder.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"