Per Jensen är ju en klok man, etolog och forskar på hundars beteenden. I sin nya bok “Hunden som skäms” beskriver han hur hundar uppfattar oss och hur vår kommunikation med hunden utvecklas. Per säger också nåt annat klokt:
“Raden av vetenskapliga experiment de senaste 15 åren visar att hundägare inte alls bara ”förmänskligar” sina älskade jyckar.
– Hundar har visat sig ha en kognitiv kapacitet som gång på gång fått forskarna själva att tappa hakan. Och det som gäller för hundar, gäller i olika grad för många andra däggdjur, inte minst husdjur. Det gör forskningsresultaten användbara på många områden.
Bland det som Per Jensen förvånats mest över är hundars förmåga att lära sig vårt språk. Då menar han inte belöningsmässigt inlärda kommandon utan ord de lär sig i bara farten.
– En psykolog i USA beslöt sig för att systematiskt lära sin hund Chaser ord. Han visade en sak, berättade vad den hette och så lekte de lite med den. Nästa dag fick Chaser en ny grej, så höll de på i flera år.
Chaser har numera ett dokumenterat ordförråd på över tusen olika grejer. Han klarar av att kategorisera dem i grupper, typ pipleksaker eller bollar. Dessutom kan han koppla ihop dem med verb och förstår skillnaden mellan att putta på något eller hämta det.
– Det intressanta är också att Chasers inlärning i princip är linjär, han visar ingen trötthet. Normalt brukar annars inlärningskapacitet plana ut.” Källa.
Som jag alltid har sagt – djuren förstår mycket mer än vad vi tror. De kanske inte uppfattar allting så som vi gör men de förstår betydligt mer än vad vi ger dom erkännande för! Tänk på det.
Och kunskap är en lätt börda att bära. Man kan alltid lära sig mer! Även inom jägarkåren börjar man förstå detta. Det kommer ny kunskap som kan underlätta för oss i kommunikationen med våra djur. Blind lydnad är något annat än att skapa en bärande positiv relation till sin jaktkamrat. Läs mer här.
Jag har själv inte läst boken Hunden som skäms men ska göra det. Den ligger hemma. Spännande!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Jag tänker väl att det kanske inte alltid är helt fel att förmänskliga ett djur, vi är trots allt djur själva, plus att vår empatiska förmåga väldigt sällan sträcker sig längre än att en jämför med sig själv. Kanske det krävs att en förmänskligar vissa beteenden för att en närmare skall förstå att djur även dem har känslor och en tankeverksamhet som inte skiljer sig allt för mycket från människors. Desto mer vi också lär oss nu om djurs beteenden genom forskning, desto mindre kommer en bli beskylld för att förmänskliga djuren, och kanske lär vi oss något om oss själva på vägen.
Jag håller med dig.