Ja då packar vi igen. Vi lånade en lägenhet i sommar men nu är det dags att flytta igen. Det står stilla med huset fram till vecka 42 då husstommarna är planerade att komma. Så denna eviga väntan, som varit i ett års tid, fortsätter. Det är det mest frustrerande med hela det här husprojektet – den eviga väntan. Att inte se något hända utan bara vänta på nästa besked och nästa besked. En dag känns som en evighet.
Det största skadan som Greger Sundman och Laplandvillan Ab orsakat är misstron, att ha tappat tron och att inte våga hoppas att det kommer gå vägen. Att hela tiden tänka “nu går det för bra, vad kommer hända nu?“. För så såg hela förra årets husprojekt ut. När något skulle påbörjas så kom det bara negativa besked, förseningar, bortförklaringar och nya löften. Jag undrar om han är stolt över sitt arbete? Om han känner att gör ett bra jobb? Sover han gott om nätterna? Till oss har han förklarat att han varit naiv och godtrogen. När man är egenföretagare med många år i branschen (enligt honom själv) så kan man väl inte kalla sig naiv och godtrogen? Har man inte lärt sig något under åren? Förstår man inte hur branschen funkar eller såna grundläggande saker som att har du inte skriftliga överenskommelser så blir det svårt att bevisa “överenskommelser”. Dessutom om man inte betalar för sig så får ju det automatiskt konsekvensen att man inte får göra nya affärer! Det behöver man inte vara Einstein för att räkna ut! Att sen ljuga för oss och säga att han har gjort beställningen av husstommarna fast han inte har gjort det (då det krävde en förskottsbetalning på 20 %) gör ju honom till bedragare.
Vi har lidit stor ekonomisk skada, som inga försäkringar täcker, men att inte våga hoppas och tro är väldigt deprimerande. Vi fick för någon vecka sen veta att ytterligare en husägare i området där vi bygger råkat ut får entreprenörer som ej hållit vad dom lovat, utlovat ett pris men sedan har det kostat mer i slutändan, fått göra om, fått förseningar och till slut många punkter på slutbesiktningen som inte var godkända. Att det ska få vara så här i branschen! Vem skyddar den enskilde som inte har råd med dessa merkostnader och tidsförskjutningar? Man ska bara lösa det. Företag kan ta en förlustaffär och gå vidare. De kan räkna in detta i en större budget. Men för en enskild person/familj är ju husköp ofta det största och mest avgörande köp man gör i sitt liv. Det är ingen liten sak.
Nu har vi sån tur att vi har familjer som ställer upp med boende, vänner som hjälper till att skotta, kratta och bära men alla har kanske inte det.
Vår nya entreprenör sköter sig hittills bra. Ringer upp och svarar direkt. VD:n på Laplandvillan kunde man ringa till 5-6 gånger innan man fick svar att han satt i möte och skulle ringa upp. Som han sedan sällan gjorde. Nu har ju inte våra husstommar kommit ännu men grannarnas hus är uppe och nu byggs det inomhus. Det känns ändå bra i sammanhanget och ger hopp om att de arbetar lika bra på vårat hus sen. Det ger lite ork att fortsätta. Vi har inte hört något alls om polisanmälan vi gjorde. Hoppas verkligen den tas på allvar men som enskild är det svårt att få rätt mot bolag.
Igår ringde jag runt och ordnade med förhandsanmälan kring elanslutningen som måste komma in till energibolaget i god tid. Så nu ska väl den detaljen vara klar. Det verkar vara bra förutsättningar för oss då all el är fördragen tydligen. Själva anslutningen kostar 30 000 kr (minst). Man kan undra varför. Koppla i en kontakt liksom. Bara betala å se glad ut.
Längtar så tills husstommarna kommer. Att få se hur det kommer att se ut på riktigt, inte bara på papper. Om alla saker man haft planer kring fungerar i verkligheten. Om det blir som vi tänkt oss. Om hundarna kommer trivs. Mentalt kommer det kännas som en stor seger bara att få upp husstommarna! Att se det på plats. Bara hoppas vädrets makter är med oss.
Sen får vi ta tag i allt det där med tomten som vi skulle ha fixat för pengarna vi hade kvar men som nu är borta…
Stenmjöl till uppfarten och delar av framsidan. Baksidan är till hälften utfylld med fyllnadsmassor och lite mer kommer. Men det återstår matjord vilket går på minst 60 000 kr som vi inte har. Utan gräsmatta blir det ju tråkig tomt men det får bli en senare huvudvärk. Bara vi får upp huset och kan bo där får vi spara å fixa allt eftersom. Vi ska ju bo där i många år. Som ni ser så har ju de som gjutit grunden lämnat skåpet till golvvärmen oskyddad i ett års tid. Utsatt för vädrets makter. I ett nytt hus. Saker bara får förstöras för att ingen tar ansvar.
Allt annat runt ikring, med hundträning osv står ju stilla. Försöker göra lite trick å så när jag har tid och ork. Men att träna Alf för fortsättningsklass i Rallyn, eller att jobba med Theo i nybörjarklassen inför en start känns långt borta. Allting är ju nedpackat och orken finns inte där.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Kan litegrand känna igen mig i känslan att bara gå och vänta på att något nytt eländigt ska dyka upp (i mitt fall inga husproblem, men det ena efter det andra som går sönder/oförutsedda utgifter en masse). Hoppas att ni ska få lite lugn och ro nu, dvs att saker med husbygget skrider framåt som planerat utan nya bekymmer!!!
Ja det finns ju många andra problem man kan dras med. Tyvärr verkar ju problem också ha en tendens att komma flera efter varandra. Inte nog med att vi inte fick ett hus förra året, Theo fick åka akut till veterinär pga diskbråck och bilen krockade vi med en ren. Mycket utgifter som vi inte har råd med. Hittills har vi klarat oss men vem vet hur länge till vi gör det. Alla har ju en gräns 🙂