Läste ett så fantastiskt bra blogginlägg så jag tar upp det här! Läs hela inlägget här. Det handlar om ridning och träningsmetoder men går lika väl att översätta till hundträning.
Som hundägare har vi ansvar gentemot hunden i vilket liv vi ger dem. De är helt beroende av oss. För att ge så bra omvårdnad och fostran som möjligt så måste vi lära oss mer hela tiden. Sträva efter att utvecklas. Som bloggaren skriver:
“Som hästägare tycker jag man har ett ansvar gentemot hästen att hela tiden försöka lära sig mer! Ytterst få människor går medvetet in för att skada hästen (eller ens göra något som i bästa fall bara är mindre bra för den). Däremot är det mycket skadliga saker som görs mot våra hästar pga nonchalans, okunskap och att man tyvärr litar på andra människors bedömning av vad som är bra och inte“.
Det finns så mycket tyckande och tänkande, åsikter och kritik där ute mot träningsmetoder/redskap. Men vad är baserat på fakta och vad är bara åsikter/tyckande som inte har någon faktabas?
“Det finns MÅNGA tränare/träningsmetoder där ute som inte gagnar hästens välfärd och har du då inte själv tillräckligt med kunskap för att kunna skilja det bra från det dåliga så blir det din häst/hästar som får betala priset för din bristande kunskap!”
Samma gäller ju för hunden. Jobbar du med obehag, skrämsel så är det hundens välmående som far illa, du kanske rätt av mår gott av att “läxa upp” hunden lite så din frustration får utlopp. Men hur mår hunden av det?
Hundens kroppsspråk och miner ger tydliga signaler om hur den uppfattar träningssituationen, om man kan lyssna med ögonen!
Vad du ser på TV eller vad “alla andra” gör eller förespråkar är ingen garanti för att det som görs är bra eller etiskt. Tider och kunskap förändras och så ska även träningsmetoderna göra. Man måste följa med, inte hålla fast i gammalt bara “för att det fungerade”. Ja kanske “fungerade” det då för att man inte visste bättre.
Inte bara du ska må bra av vardagen med din hund, din hund ska väl må lika bra?
Loading ...
Innan jag visste bättre så var jag nog lite för hård mot min hund än vad som var nödvändigt. Slutade med att hundens matförsvar bara blev värre.
Sen dess har jag lärt mig bättre, dels genom vettig litteratur och dels genom sociala medier. Så numera så är matförsvaret betydligt mindre, om än inte helt borta. Men jag jobbar på ett helt annat sätt, och med hundens välmående i fokus snarare än att hon ska göra saker bara för att jag tycker det.
Precis, skiftar man fokus så brukar det också vara lättare att agera utan att kräva saker av hunden.
Själv skaffade jag hund när vissa tv profiler var väldigt stora. Det har tyvärr inte gynnat min kunskap. Men jag har lärt mig den hårda vägen, jag trodde jag var riktigt duktig på hund ett tag. Men sanningen var att jag hade en väldigt snäll hund. Jag tänkte exempelvis : “det ska väll hunden tåla” då menar jag exempelvis kloklippning. Jag hade sett en profil ( inte CM) som sa att det är bara att köra på kloklippningen om de morrar eller liknande. Jag som hade stor tilltro till mig själv erbjöd att hjälpa en med kloklippning. Jag kunde faktiskt ha blivit biten där, men det slutade med som tur var att jag sa att ställ fram korv framför så håller jag i halsbandet ( för att inte någon skulle bli biten ) för att personen skulle kunna klippa klor (då morrade inte hunden). Jag tyckte faktiskt att det var lite läskigt att jag kunde ha blivit biten där. Sedan hörde jag Eva B, propagera mot denna personen angående just kloklippning. Hon sa även i argumentet att det är faktiskt ganska så läskigt att bli biten. Efter det började en ganska så lång resa om vart jag själv står. Jag upplever att jag själv kan läsa signaler hos hunden mycket bättre och vi har ett betydligt roligare liv. Med gränser och regler såklart, men på ett schysstare sätt. Jag tror många tror att bara för man i mångt och mycket strävar efter att arbeta med positiv förstärkning styck bara matar och låter hunden vara. Men min hund har Tydliga regler och jag tycker absolut att han är en schysst samhällsmedborgare ? Faktiskt så hamnar vi inte i konflikter på samma vis som de personer som rycker i kopplet och skriker. Men det handlar ju lika mycket om att jag känner min hund och vet vad min hund klarar av och inte klarar av ?
Jag har också influerats av populära personer som synts i media. Det är lätt att falla för enkla lösningar när man själv inte vet så mycket. Nu är jag alltid nyfiken å vill lära mig mer å utvecklas. Så tack vara det drivet jobbat jag mycket mer belöningsbaserat idag. Jag är inte perfekt, långt ifrån, men jag strävar efter att hela tiden bli bättre.
Vem är perfekt och vem är fullärd ? Vem gör 100% rätt hela tiden ? Inte jag iaf, jag går kurser där en tränare jag litar på ger konstruktiv kritik. Men såklart gör jag också fel, jag kan belöna min hund i fel situationer där han han ibland kan vara stressad. Men jag tror faktiskt det var länge sedan jag var besviken på min hund. Strävar man efter att ha en bra relation och stora delar är positivitet ( vilket jag upplever att du strävar efter med dina hundar i din relation) så ska man vara nöjd. Enligt Anders Hallgren så är den den långintensiva stressen som gör att hunden mår dåligt. Inte att man hamnar i en konflikt någon gång under hundens levnad. För det tål hunden? Var inte för hård mot dig själv Sofia, ingen är perfekt men alla kan göra sitt bästa ?
Tack. Det är ibland lätt att falla för hur “bra” alla andra verkar vara och hur “dålig” man själv är. Samtidigt så strävar man ju mot att bli bättre 🙂 De tär ju det viktigaste.