Ja det börjar märkas att våra grabbar börjar bli gubbar. Theo är 7 år och Alf fyller 10 i slutet av augusti. Hade trott att Theos ADHD skulle ha minskat med åren men icket. Han är lika hoppig, skällig, rastlös och galen som vanligt. Men hans livsglädje går det inte att ta miste på. Allting vi hittar på tycker han är roligt! Bara det händer något. Han är först till bilen när man hämtar bilnycklarna, han är först vid altandörren på morgonen för att gå sin “vaktrunda” runt tomten, han kryper upp på en när det inte hänt något spännande på länge.

Promenaderna blir kortare och färre. De njuter mest av att bara vara hemma på gården. Tigger mat oftare, det är som att de “glömmer bort” att de nyss ätit 🙂 Kan visserligen ha med att dom ofta får ben/mat/tuggis/dentastix eller något annat när dom tigger. Gamla gubbar får ofta som dom vill. Båda två sover längre på morgonen nu. Alf går upp och sen lägger han sig på altanen eller i soffan. Byter plats någon gång. Theo jagar fåglar på gården eller skäller på grannarna.

Hälsan är god, för det mesta. Theo har inte haft ett återfall i ryggen på över ett år! Dom luktar lite från munnen så vi borstar tänderna lite då och då men veterinären sa att tänderna såg fina ut och inte behöver åtgärdas sist vi var på kontroll.

Vaccination om ett år igen men annars två friska, lite gubbiga taxar med långsammare vardag. Alf har fått ökad separationsångest och lämnas inte alls hemma nu mer. Han har ju Theo så han är ju inte ensam men det verkar inte hjälpa.

Just nu har Theo sökt upp husse i garaget och skäller för att få uppmärksamhet! 😀

Emellanåt kommer ett bussryck eller två då dom tumlar runt på gräsmattan.

Mycket har hänt sedan vi hämtade Alf för 9 år sedan i Höör. Åkte några 100 mil för att hämta en ranglig, mager ungtax som knöt ann till Husse direkt. Han hade inte hälsat på någon av de andra valpköparna som tingade syskonen men kröp upp hos husse direkt vi kom dit. Flög till Stockholm och hyrde bil till Höör.

Theo kom helt oplanerad. En kompis skickade en annons på blocket därför att hon såg en tax som såg precis ut som Alf. Som behövde ett nytt hem. Som inte hade fått en bra start i livet då valpköparna inte tog hand om honom. Theo behövde någon som Alf och Alf behövde någon som Theo.

Älskade, tokiga taxar som ger en gråa hår och mycket kärlek och skratt. Vi har hotat emellanåt med att köpa en golden retriever som inte är så förbaskat envis alla gånger! Det vore så klart skönt med hundar som ville gå i alla väder, som inte skällde på allt och alla hela tiden (vilket inte är ett taxdrag i sig men just båda våra har problem med okända) och som man slapp diskutera med och löneförhandla allting med! Men det är ändå något särskilt med taxarna. Deras personlighet, deras intelligens och kommunikationsförmåga! De är lätta att ha med och de flesta man möter ler stort när de ser ett par taxar.

Historien om Alf

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"