Historien om Alf slutade 2022-03-04, en fredag, efter att Alf på torsdagen varit på årlig uppföljning pga medicineringen. Det blev dock ingen provtagning då veterinären ganska snabbt såg i Alfs mun att något var fel. En tand var skadad och en annan såg ut att ha något som troligen kunde vara tumör, alternativt en annan skadad tand. Hon sa till mig att “Du har varit tydlig hela tiden att du inte vill utsätta honom för lidande. Det är dags nu”. Ja, ni vet vad det betyder. Alf var 13 år, dement, dålig hörsel och nu tumörer och skadade tänder som gör ont. Beslutet var enkelt att fatta men gjorde inte mindre ont för det. Vår ända fråga var om vi skulle låta Theo somna in med Alf eller inte. Men till slut insåg vi att om vi behåller Theo gör vi det endast för vår egen skull, för att det ska bli lättare att hantera förlusten av Alf. Men det hade inte varit rätt mot Theo och jag tror dom själv också hade velat gå tillsammans. Så så fick det bli. Theo har länge haft problem med sin rygg, trots att medicineringen ändå hållit det i schack så har han haft känningar. Han har gnagt lite på tassarna till och från vilket också är ett tecken på smärta/artros. Han hade också en inneboende stress som vi aldrig riktigt fick helt bukt med. Han har aldrig varit själv utan Alf sen han kom till oss för 9 år sen. Det hade inte varit rätt mot honom och han hade antagligen saknat Alf väldigt mycket.
Alf blev också sämre under natten, flåsade och flämtade hela natten. Så vi drog inte ut på det utan fick tid kl 13.00 på fredagen. En fin veterinär som pratade och klappade på dom hela tiden. Theo kämpade och kämpade. Hon fick ge honom extra lugnande men det hjälpte inte. Hon sa att då söver vi honom så att han ska vara helt avslappnad och utan stress. Ju mer trött han blev desto mer udda rörelser fick han när han inte ville släppa taget. Så jag la mig ner med honom, panna mot panna och pratade med honom hela tiden, sa att vi är där med honom och att han kan vila nu. Då släppte han också taget och fick ro. Älskade Theo så vi saknar dig! Vårat lilla lyckopiller. Man kan inte vara nere med en Theo i sitt liv. Vila i frid älskade vänner.
Vi vet inte så mycket om Theos historia mer än att mattes kompis (småtaxarnas matte) skickade en annons från blocket där Theo sökte nytt hem. Uppfödaren skrev att han inte hade haft det så bra hos sina första ägare och att hon ville att någon som förstår taxar skulle ta honom. Mattes hjärta blödde! Så efter lite samtal med hundvakter och husse så ringde matte upp uppfödaren. Trodde väl inte att hundvakterna skulle gå med på att ha en till hund men reaktionen blev “Var finns han? Jag åker och hämtar honom själv!”
Många hade hört av sig men uppfödaren ville komma och träffa oss.
Det vi har hört är att någon som uppfödaren kände hade signalerat att Theo (som då hette något annat) inte hade det bra. Familjen tyckte inte om honom och var elak med honom. Han var utestängd på en balkong. Uppfödaren försökte få kontakt och erbjuda sig att köpa tillbaka honom men fick inte det förrän efter hot om polisanmälan. Vi har fått bekräftat denna historia från två olika håll, som inte känner varandra, vid olika tidpunkter. Mer än så vet vi inte. När uppfödaren hämtade honom sa hon att hon aldrig sett en hund som tryckt sig så platt mot backen. Han var även mager och strykrädd.
Theo veterinärbesiktades innan vi fick honom och var då en frisk krabat. Uppfödaren hade fått upp honom lite i vikt.
Vi märkte i början att han var rädd för höga röster och om man gick mot honom så kröp han ihop. Vi tog det väldigt lugnt i början och lät han ligga där han själv valde, en plats i hallen med sin filt där han fortfarande ligger. Eftersom tiden gick så sökte han mer kontakt. Nu är han som vilken glad lite skit som hellst 🙂 Han har inga rädslor mot människor vilket vi är glada för.
Theo snarkar så fort man har honom i famnen. Han älskar när man bär honom och han biter och naffsar i kläderna när han vill ha uppmärksamhet.
Theo är en vänlig och glad vovve med extrem energi. Han har alla tecken på ADHD men vi älskar honom lika mycket ändå! Han hälsar gärna på människor men har lärt sig av Alf att skälla på andra hundar. Theo är snäll och livlig. Han är godismotiverad och har kort uthållighet. Han är ljudlig och skäller på alla ljud han hör. Han har svårt att koppla av ibland, även hemma. Han tycker om att bli kliad och klappad och äter allt han kommer över. Precis allt. Vi har fått ringa till veterinär efter att han ätit mattes medicin och andra gången då han tuggat på tvättmedelskartongen. Även äckliga saker utomhus slinker ner.
Theo är skottfast men kan reagera på plötsliga ljud med att skälla hejdlöst. Theo har ingen jaktinstinkt och spårar osäkert. Han tycker inte om älgklöven i slutet men spårar alltid fram till den.
Vi tränar vardagslydnad och trick med Theo. Han är smart och snabb på att lära sig. Till skillnad från Alf så försöker Theo snabbt lista ut vad som ger honom belöningen i form av godis så shejping fungar på honom.
Theo ä l s k a r Nosework! Han är en superstjärna och söker så ivrigt och duktigt. Det är hans grej det 🙂
Vad underbart att läsa! Vilken tur han har som fick komma till er och leva det livet han förtjänar!
Ja vi är så glada att ha honom även om han är väldigt överaktiv ibland 🙂